Världens bästa mamma fyller år

Idag fyller "Världens bästa mamma" dvs jag, 45 år. Jag vet att det är svårt att tro...Själv tror jag egentligen att jag är 28...En ganska behaglig ålder. Men jag ser ut som sjutton...
Men jag fyller inte förrän 17.00, så än i några timmar är jag bara 7 år äldre än maken.
Eftersom min semester tog slut för en dryg vecka sen, låg det i farans riktning att jag skulle vara tvungen att arbeta på min födelsedag, vilket jag försöker att undvika in i det längsta.
Jag förklarade för min teamledare att jag fyller år och att jag brukar få vara ledig och att jag dessutom fyller 45...Hon är en mycket förstående teamledare, så jag fick vara ledig idag.
Nu vet jag inte om jag kan kalla det att vara ledig och samtidigt ha ett hus som är i stort behov av att möta sin dammtrasa och dammsugare efter en sommar i fred...?
Men jag behöver inte gå till jobbet i alla fall.
Jag har hunnit damma hela huset, tre våningar, dammsugit entréplan och plockat bort alla de där skorna, som man kan tro tillhör en bataljon och inte de tre sälla själarna som kamperar här.
Maken frågade om jag skulle ligga kvar och sova lite till, när han gick upp eller ner, rättare sagt. Eller skulle jag möjligtvis gå ut och gå?
Allt för att kunna planera presentöverlämningen. Sonen sov fortfarande så jag tyckte att jag kunde ligga kvar ett tag.
Maken kom upp med ett litet kuvert med något smått i, halsband, för att hålla mig lugn till sonen kunde väckas.
Sen fick jag örngottet från sonen och en digital fotoram från maken.
Han frågade om jag var nöjd och eftersom jag inte önskat mig något kunde jag ju inte säga att jag inte var det, vilket jag nu var...Kanske inget som stod på min hemliga önskelista, men inte fel.
Den första gratulationssången kom från Dublin igår kväll. Visserligen har vi olika tidzoner, men bara en timme, men damen i fråga har lite svårt att komma till och sjunga idag. Och med en sådan skönsång kan man ju inte säga att hon ska vänta en dag.