Vad hände igår?!

Igår satt hela familjen framför TVn och skulle titta på Melodifestivalen.
Ett litet tag, var alla på samma våning i samma rum.
Tills sonen gav upp, gick upp på sitt rum igen och kom inte tillbaka.
Smsen till ruggugglan ven i luften, när jag inte röstade på Jenny Silver.
Enligt min mening, den enda schlagerdängan igårdagens tävling.
Att det kan bli fel när rösterna ska presenteras, kan jag ha överseende för. Men att det går en rapp-låt direkt till finalen...Det går inte att förlåta.
Rapp är enligt min mening, inte musik, utan bara någon sorts låtande, nästan i takt med musik.
Så Marie, det gör inget, det du sa fel igår!
Idag skiner solen, så man inte kan se TV. Då tog vi på oss och gick ut. Konstigt nog, så måste man inte se på TV hela dygnet. Tror jag...
En riktigt lång promenad blev det och till vår stora glädje ville sonen följa med. Det skulle han nog inte ha gjort om han vetat hur långt vi skulle gå...En dryg timme var vi ute men då var vi även i centrum och köpte fika.
Nu ska jag ta tag i kragen på min håltröja. Kanske blir den klar idag.

Redo för lite schlager

Det längsta jag tagit mig, den här veckan, var till glassbilen igår.
Då var jag helt slut när jag väl kom tillbaka till soffan. Tänk att man kan tappa ork på bara en vecka...
I förmiddags skulle maken och jag åka och handla mat. Maken hade ett wildcard när det gällde vilken affär vi skulle handla i.
Det är då bara att sätta sig i bilen och hoppas att det blir något trevligt ställe, utan en massa folk.
Vi skulle till ICA Maxi på Lindhagenplan.
Lite misstänksam blev jag när maken även tog med sin kamera. Det gör han bara om det finns nybyggnationer eller ombyggnationer...Ni förstår, en massa lera och stängsel, så man inte kan gå normalt, utan att kolla var man sätter fötterna.

Så här såg det ut, det första jag ser utanför huset på en vecka.
Och ibland önskar man, att man kanske inte ser ut att höra till maken....

Du ser själv, hur det kan se ut, när man inte rår på honom och han lyckas klättra upp. Denna gången var det bara lite pinsamt, för det gick inte så många förbi, just då.
Men det är hans stora intresse, så han får väl hållas. Han säger ju inget när vi, av en händelse, råkar hamna utanför en garnaffär, oavsett vilken stad vi kommer till...KÄRLEK!

När vi skulle åka och handla bad sonen att vi skulle köpa hans favoritchips, Pringles original.
Ska vi inte göra gurkstavar och dippa istället? frågade jag.
-Jo, sa sonen, det gör vi!
-Ska du inte ha chips då?
-Nej, bara gurkstavar i dipp.
Men jag köpte chips till mig, ifall jag skulle vilja ha det och gurkstavar....Man vill ju inte känna sig strandad, utan chips.
Nu är då tilltugget klart, återstår bara klädseln, denna kväll, den första på sex helger, då man säkert vet vad man ska titta på; Melodifestivalen.

Paljettlinne och paljettmössa...Eller kanske bara de otroligt elastiska kläderna jag brukar ha på mig en hemmakväll...
Vi skulle åkt till Ruggugglan, men jag orkar inte...Kanske blir det nästa vecka.
Men säkert kommer vi att smsa 20 var under kvällen...Kläder och frisyrer ska ändå avhandlas, oberoende av var TVn står...

Funkar även när man är sjuk

Jag har nu legat i soffan sen i söndags eftermiddag. Helt eller delvis täppt i näsan, med rinnande näsa och som nu de senaste dagarna med hosta. Jag har kortsagt varit dödsjuk, om jag varit en kille...
Den enda omväxlingen som sker i mitt liv är, att jag på förmiddagen, när maken jobbar, ligger i soffan vid fönstret för att senare på kvällen byta till den andra soffan. För att byta perspektiv...Eller för att maken av ohejdad vana lägger sig i soffan vid fönstret. Välj själv...
Detta hemska sjukdomsläge hindrar dock inte kommersens gång. Man kan shoppa även om man bara kommer ut till brevlådan.
I måndags insåg jag att bokförrådet av olästa böcker var hemskt litet. Det finns fortfarande några som jag kan tänka mig att läsa, men kanske inte just nu...
Jag klickade mig fram till bokus.com, min vanliga hovleverantör. Där hittade jag fyra stycken böcker som känns mer angelägna att läsa, när jag orkar att göra detta.
De här fyra böckerna landade i en brevlåda nära mig i onsdags. Jag har ännu inte hunnit påbörja någon av böckerna, då jag mest tittar på TV och sover i soffan. Men kanske kommer livsandarna tillbaka i eftermiddag och då kan jag plocka upp en av dem.
Lite chic-lit som medicin....

Lite läsglädje en grå morgon

I morse när jag kom ner till köket, satt maken och åt frukost och läste tidningen.
-Inte illa att få in tre sidor om stickning i huvuddelen av svenskan, sa maken.
När jag sen läser tidningen, själv i soffan, lusläser jag IDAG-sidan, strax innan sporten, som jag förövrigt hoppar över varje morgon. Det är väl den enda sportsutövning jag ägnar mig åt...
Här står det en hel del, som stämmer in på mig och övriga sticknördar som man träffar på.
Jag var med på åttiotalet, hade en "paus" på ca 20 år och har nu satt igång etter värre.
På bilden är det ägaren till Ljungqvists garn på Odenplan, som inte kan sticka men väl sälja garn.
Läs mer själv i artikeln Nu är en avig helt rätt.
Dagens sjukrapport är nästa samma som igår, men kanske lite mer hosta. Fortfarande svag, men det finns hopp om liv.
Jag orkar sticka mer än ett varv i taget nu, kanske 14-15....Passar ju bra, för det är en mösterrapport på min håltröja. Två ärmar klara och bakstycket påbörjat.
Men jag har börjat fundera på något litet mellan projekt...Men det ligger på fundera-stadiet, för tillfället.

Lite bantning, så här på förmiddagen

Jag ser precis på Tyra Banks Show, avsnitt 616.
Med en chipspåse i min hand, ser jag att programmet ska innehålla annorlunda bantningsmetoder, nämligen "Bandmask-metoden"
Den går ut på att man äter en liten cysta med bandmask-ägg. Väl inne i kroppen så utvecklas cystan till ett otal bandmaskar som äter av det som du äter och man går ner i vikt.
Sen till det mindre roliga; bandmasken kan bli upp till 9 meter lång. Och delar sig att antal gånger och kan leva upp till 20 år i kroppen...
När jag var i Latinamerika för 16 år sedan fick jag i mig mask, dock inte bandmask, men ändå mask.
Sådan mask som hundar och katter kan få i sig och som killar i rumpan och som man tar tabletter för att bli av sig. Inte gick jag ner i vikt, men det var skönt att bli av med...
Det goda som detta äckliga ämne medförde idag, var att jag la in chipspåsen i skåpet igen och väntar tills det är Fredagsmys.
Kanske ska jag prova "Inte äta chips så ofta"-dieten....Återkommer med resultat efter detta beslut.
Ska bara dricka upp julmusten först.

En klocknörds bekännelse

Igår var en perfekt dag att vara hemma och vara sjuk. Det var mulet.
Inget solblänk i TVn alltså.
Idag är en sämre dag att vara sjuk på. Det är sol. Alltså ser jag inte vad som händer på TVn.
Jag kommer alltså att missa en hel del av Gränsbevakarna Australien, från 2007, Våra värsta år, från 1987, topmodel 11...Ja, ni försår, alla de program som ger sjukdagen ett värdefullt innehåll.
Detta kommer jag att missa, bara för att solen tycker att det är OK att skina här i Huddinge.
Och då ska man även ta i beaktande att fönstren här inte är nytvättade, utan snarare lite mer än lovligt skitiga, typ dimma, fast det inte är det...
Man kan ju råda bot på detta problem, men den lösningen förordar inte maken.
Det betyder nämligen att han, och jag, måste flytta runt alla möbler i vardagsrummet. Och det är många. Och stora...
Kanske är bättre att bli frisk då...
Flytta runt möbler, är annars något jag är uppvuxen med.
Min ömma moder och jag har nog flyttat på alla möbler som vi någonsin haft ett par tusen gånger. Ibland bytte vi även rum att sova i...När fadern som veckopendlade kom hem, visste han inte alltid i vilket rum han skulle sova. Omväxling förnöjer.
På tal om föräldrarna, så ringde de från Sverige igår kväll och meddelade att de kommit hem.
Innan dess hade jag lekt detektiv och fått fram grannens telefonnummer eftersom jag vet att hon har nyckel in till dem, och fått henne att spana efter ledtrådar om vilken resebyrå de åkt med...De hade nämligen glömt meddela mig och min broder detta.
Nåväl, de är hemma och jag har fortfarande sol i TV-bilden.
Nu till det nördiga...

Maken har hjälpt mig att fylla på mitt klockförråd. Här är de fem nya familjemedlemmarna.
Ser ni att den stora rosa klockan är i samma form som en gammal TV, den med testbilden...Jag är SÅÅÅÅ lycklig. Nu är de 36 i min lilla klockfamilj, eller samling eller nördighet...

Naturläkemedel

Jag ringde till maken och beklagade mig, för att jag mådde så dåligt.
Egentligen finns det bara ett läkemedel, som jag tror fungerar i en sådan situation, naturläkemedel.

Dvs en semla i varm mjölk med en kopp te, i göteborgsmugg, naturligtvis. Lite kanel är ju också bra för sådana som är så sjuka som jag är...
Dagen fördrev jag i soffan, framför TV, sovandes och stickandes, lite om vart annat.
Vad konstigt matt man kan bli av att inte göra någonting, mer än att snyta sig...
Det är tur att det finns näsdukar med balsam från Kleenex. Känner mig redan som Rudolf med röda mulen.
Jag har börjat sticka en tröja ur boken "Stickat i ekologisk ull" i M&K Baby eco ull i mörk turkos.

Det här är en ärm...Jag började med ärmarna, så jag kan göra den lite längre än i mönstret.