Jag gav upp

Jag gav upp den förra boken, Fruset ögonblick. Den var inte bra, enligt min mening.
Fast den utspelade sig i Göteborgstrakten; Gunnilse, Hjällbo kunde jag inte få något flyt i den. Det var för många platser, tider och människor.
Så, tyvärr, jag gav upp. Kan inte slösa med min tid på en bok, som jag inte får flyt i...
Så därför tog jag en ny i hyllan i morse, Jag älskar dig inte, av Christina Stielli.
En ganska jobbig bok, de sidor som jag läst. Men det är i alla fall flyt i texten och handlingen.
Men den är jobbig för att maken plötsligt säger att han inte älskar sin fru.
Hur smart är det att läsa den, när vi på söndag firar 12-årig bröllopsdag? Kanske inte spelar någon roll, men jag kanske tänker mer på äktenskapet, en sådan dag.
Nu hoppas jag att min make inte säger att han inte älskar mig, men säker kan man ju aldrig vara.
Och nog är det så ibland att han älskar mig mindre och ibland mer...
Annars går jag omkring och undrar om Bubbi kommit hem hel och med en massa roliga saker från New York...

Här kommer sjalen

Min svägerska har fyllt år, hela 40 stycken. Tyvärr kunde vi inte komma på kalaset, då de bor 50 mil härifrån...
Men jag skickade ner sjalen till henne. Vet dock inte om hon fått den än, men den borde vara framme.
Jag kan erkänna att det blev lite sent ivägskickat, men den som väntar på något gott...
Karamellgarnet är B C Lucca fino två-trådigt merinoull. Tyvärr så tillverkas det inte längre...
Men som av en händelse, så har jag fortfarande ett litet lager, till husbehov.
Här är mönstret, om någon vill göra en själv.
Himla käckt med knappar, så den sitter uppe...
Jag har ärmarna kvar att virka till lappkoftan och bara två nystan...Hinner jag klart innan garnet tar slut eller "måste" jag uppsöka en garnaffär och köpa till?

Så här kan jag tänka mig att ha det jämt

Jag kom hem lite tidigare idag.
Sonen har ett helt kompani av kompisar på sitt rum. ( Det här kan jag vara utan...)
Jag flyr ut. Först sitter jag ute i skuggan med en klarblå himmel. Sedan förändras allt och det börjar regna. Sätter mig då lite mer inne, under tak. Tänker lyssna på det senaste Sommarprogrammet.
Någon tycker uppenbarligen inte att jag ska lyssna och virka, för ett störtregn utbryter och jag hör ingenting av radion.
Vilken tur att jag hann in.
Svärmor har beställt en ny sjal, en lite större än den vita hon fick i födelsedagspresent i februari.
Kanske kan garnet från Riga (bild långt ner med två härvor garn, kanske den översta härvan?) få bli en svärmorssjal, lite sticksig...hahaha. Men sen kommer den stora frågan vilken sorts sjal det ska bli.
Jag är lite sugen på en sådan där Reventuli, eller vad den nu kan heta.

                                                                        bild lånad från Marias hobbysida

Vad säger du om den? Kan den passa?

Det här med hantverkare

Om man handarbetar kan man kanske kalla sig hantverkare. Lika så om man snickrar till husbehov eller för den delen även till professiononen.
Idag har vi besök av hantverkare, den påtvingade sorten, som ska installera bredband, telefoni och TV enligt ett stämmobeslut i föreningen.
Den här sortens hantverkare är den sorten som inte kan hålla tidsplaner och därför är väldigt irriterande.
Men även där kan det finnas bättre eller sämre hantverkare. Snygga och/eller gör sitt jobb snabbt och bra och så finns det de som luktar illa, är slöa och mest använder sms-funktionen på sin mobiltelefon.
Den senare kategorin har varit här idag. När en av killarna gått härifrån, stod fönster och dörrar på vid gavel för att vädra ut odören.
Daglig svett kan man mycket väl få nu på sommaren, och det är inget konstigt och luktar inte nämnvärt mycket. Det är den gamla ingrodda sortens svett, som är värre, den stinker och stannar kvar i doftminnet alldeles för länge.
Men det är klart att det inte är så bra om de bara är så snygga och inte får gjort något heller. Nu råkar jag inte ut för dem, idag, den snygga sorten.
Men säkert är det inte ens killarna fel, att de är försenade, utan den som inte kan planera ordentligt och därför orsakar irritation.
Instruktionen inför dagen var att vi skulle ha röjt vid ytterdörren och ändå klev de upp på andra våningen med sin sladd och borrade sig genom väggar där. Hm, inte mycket till ytterdörr, där inte.
Men åter till det finare hantverket; virkningen överst.
Första framstycket är klart och blockat och det andra på god väg.
Jag tror att jag ska ha rutor på ärmarna också, så det blir väl ett antal till...
Och ja T; det går så mycket bättre när jag sätter ihop allt eftersom. Är du nöjd nu?! hahaha
Vilken tur att din japanska är bättre så jag får se den Vackra sjalen...
Och du, kära svärmor; Den förra boken var bra, som de brukar vara. Eller kanske lite bättre än den förra, Tills givaren är död...

Lite regn gör ju inget

Kära väninnan M kom förbi igår kväll, för att få hjälp att virka ihop sina rutor. Vi satt där och pratade och drack lite rosévin. Först fick hon fästa några trådar, eller ganska många. Sen var det dags att sätta ihop några stycken.

Vi har inte träffats på ett ganska långt tag, så vi hade mycket att prata om. Mörkt hann det inte bli, men ganska nattfuktigt innan vi gav upp och hon gick hem till sig.

Det är skönt med sommar.

Mulet väder mötte oss när vi väl vaknade i morse. Vi satt ute och åt vår frukost, sedan tog virkningen vid.

Maken jagade getingar och jag assisterade efter bästa förmåga.

När sedan regnet kom, flyttade vi oss bara inåt.

Olja in ett matbord kan vara bra sysselsättning när det är lite regnigt. Och det är välbehövligt.

Snyggt med oljad björk i bordet, men inte särskilt praktiskt.

Kom på att vi skulle skicka iväg svägerskans present, men när vi kom till brevlådan vid posten i Huddinge, var det ingen tömning där söndagar.

När slutade Posten med det? Posten är inte vad den var, när jag jobbade där...Men det är drygt tio år sedan jag slutade...

Nåväl, presenten var redan försenad så en dag mer eller mindre spelar kanske ingen roll.

Vad som skickades får man se en annan dag.

Som omväxling till virkningen tänkte jag påbörja en ny bok, igen.
Fruset ögonblick, av Camilla Ceder. Debutdeckare. Ska bli spännande med en ny författare.
Förresten, T; Du har läst den förra boken, som du ville låna. Jag fick tydligen med mig den från dig när vi träffades sist, men det såg inte jag...

Färggrant

Maken och jag stegade ut i morse, när regnet precis försvunnit. Det luktade sommarregn...Klockan var inte ens halvåtta, men så skönt.
Som omväxling åkte vi till Haninge och Länna och handlade. Ett svart parasoll med betongfot, lite kläder och en limefärgad salladsslunga.
Jag har funderat ett tag på en salladsslunga, men maken säger alltid nej.
Nu var han och la i påse i bilen med kläder han hade handlat på Stadium...Bäst att passa på. Cervera hade rea och jättefina färger på just salladsslunga. Men en limegrön fick följa med hem.
Den här har ett handtag där man drar i ett rep, så innerskålen roterar, samt en broms.
Problemet är väl bara var vi ska ha den, när den inte används...Det är därför maken sagt nej...

Nu har jag spänt ut och blockar bakstycket, så att måtten stämmer med vad jag räknade med.
Jag håller fn på att virka fler rutor, då bara ett halvt framstycke är klart. Men det går ganska fort, då varje ruta kanske tar 5-7 minuter styck.

Mycket väsen för ingenting

Här är den stora tomatplantan som vuxit sig ur huset, nästan...
Den var ca 25 cm när jag köpte den.
Nu är den drygt en meter hög, och här lite ledsen, för att den druckit upp sitt vatten.
Det är varmt på balkongen, där den stod förut.
Nu är den flyttad till uterummet, för att kunna överleva.
Men allt som den har presterat är en hel del blommor men bara EN, 1, tomat. Och den är fortfarande grön....Och då har jag ändå gått och pillat på alla blommor för att pollinera dem...
Men finns det liv finns det hopp.
Idag hade jag på mig min gröna stickade tunika i Muskat. Genast var det en kollega som bara måste sticka en sådan. Ganska kul att hjälpa till med sådana uppgifter...
Det är skönare ute än inne, så jag går ut igen.