Mininostalgi

Idag när jag kom hem, fanns det en tidning från Miniatyrvärlden.

Det är tre entusiaster i Dalarna som ger ut tre nummer per år om och med miniatyrer.
På framsidan på detta nummer är det en gammal konsumbutik som lyfts fram.
Jag har inte hunnit titta i tidningen än, vill suga lite på karamellen... Men jag är ensam hemma så det dröjer nog inte så länge tills jag sitter i ett soffhörn med tidningen i knät och kanske en kopp te...
I morgon bär det av till Uppsala för att träffa Maja. Vi ska klappa garn i lugn och ro, utan både man och barn och i hennes fall, barnbarn.
Jag måste åka hemifrån ruskigt tidigt, för att vara lördag, 8.32...Men det är ju något roligt, så då kan man ta det. Jag kanske kan sova på söndag.
Jag är hemskt sugen på att sticka en sådan där stor krage som är i veckans Allers...kanske ska titta på garn till det. För inte kan det väl finnas något i mina lådor?!, Nej, så är det säkert...Onödigt att ens titta. Jag har ju absolut inget garn, inte nåt...!
Nu när oktober börjat, så kanske man ska sticka sockor...Jag har kanske något enstaka sockgarnsnystan...eller så får jag köpa nytt för det projektet också...OJDÅ! Vad synd! Eller det kanske det inte är.Nåväl, rapport om eventuella inköp kommer i morgon. Men jag tror att det är Maja mest som kommer att köpa. Så var det sist...eller kanske inte...

Nu är det klippt!

Jag har varit och klippt mig, äntligen!
Min frissa, Denise, ska ha barn och jobbar bara i en månad till. Vad ska jag göra sen? Hur ska jag stå ut?
Hon klipper igenom håret och tunnar ut det men jag har fortfarande över en miljon hårstrån...
När min timme är slut är jag inte så mycket korthårigare, men jag är nöjd. Jag kanske kan klara mig tills hon kommer tillbaka om några månader, enligt henne. Jag tror att hon blir borta längre tid, men vi får se. Jag kan klippa luggen själv, om det skulle knipa.
Sen tog jag en tur på stan till tåget. Maken är borta ikväll och sonen träffar kompisar.

Här är jag i Marimekko-butiken för att kolla om det finns någon snygg väska...Hitta inget som jag faller pladask för. Konstigt!
Provar den där lila jackan igen på Axelssons. Jag är nog inte riktigt nöjd...trots att det var 20 % rabatt på alla ytterkläder. Jag är nog för kort för den modellen.
Sen var jag en sväng på Indiska, men där hittade jag inte heller något. Möjligen ett par tights, men de kostade 549 kr som jag tyckte var för mycket.
Jag köpte Allers igår när vi var och handlade. Det fanns några stora kragar som man kunde sticka, så jag kanske måste testa en sån...Men jag har inte påbörjat någon än...

Nästa par klara

Jag trodde att det skulle ta ca två timmar att stickat ett par av dessa muddarna. Beräkningen var ganska bra; en timme och femtio minuter.
Men nu är de klara och överlämnade till J. Kanske ska hon klara vintern lite bättre.
Nu kanske jag kan sticka klart min lila kofta... Om inte lusten att "bara gör något litet" blir allt för stor.

På lördag ska jag och Maja träffas i Uppsala och klappa lite garn på de två garnaffärer som jag hittat ligger i staden. Lite fika måste vi också hinna med, på allmän plats...Det är tryggast, eller hur, Maja?!
Nu ska jag laga lite mat, så på återseende!

Göra ett par till

Jag läste ut min förra bok på tåget in till stan i morse. Jag hann inte ens fram till stan, så var den slut...Lite snöpligt!
Jag köpte en tidning i somras för att få boken som hängde med: Svinajakten, av Anna Bovaller.
Det är förmodligen hennes första bok. Eller det såg så ut med tanke på recensionerna på bokus.com.
En deckare, förstås... Återkommer om jag gillar den eller inte. Men läsa den, det ska jag.
Jag måste sticka ett par muddar till, till J på jobbet. Hon frös så mycket igår att hon glömde ta av dem när hon gick hem. Och så glömde hon att ta med dem till jobbet idag igen....Jag förstår vinken; ett par till ska göras. Likadana.
Jag är fortfarande helt slut och näsan är torr, så jag sover mycket och har köpt Nozoil. Jag tror att jag kommer att överleva, om än knappt...

Sinneskatten har en kul idé. Man kan samla en massa kreativa bloggar på sin sida, för att senare ha någonstans att titta...

Septembers muddar

Igår eftermiddag, strax efter jag kommit hem från Farsta, stickade jag september-muddarna, Kråksparks enkla muddar. De blev klara igår kväll. Tog väl si så där två timmar...
Ganska roliga att sticka och så gör man så långa som man känner för. Jag gav bort dem till J på jobbet som alltid fryser...

Jag la upp 30 maskor och gjorde sju uddar. Men det är bara att mäta, så man får som man vill...
Sonen har vuxit ur sina jeans under sommaren, då han bara haft shorts...Det var dags att införskaffa nya.
Vi möttes i centrum och sen var det bara att tuta och köra.
På Kapp-Ahl hittade vi ett par jeans och ett par mjukisbyxor. Han provade fler, men de satt inte bra.
Kanske kan han klara sig ett tag, så får vi leta efter fler senare.
Jag känner mig förkyld igen och är otroligt trött. Tänker ganska snart inta soffläge...Maken kommer hem lite senare...Säg inget!

Även jag kan stå emot

I morse föreslog maken en tidig promenad. Klockan 7.30 begav vi oss ut. Sonen sov fortfarande...
Det blev en tur på ca 45 minuter och sen var det gott med frukost och tidningsläsning.
Sen var det dags för en tur till en byggaffär, för att ännu en gång leta efter handdukstork. Det räcker alltså inte att åka till ett ställe, vi åkte till två idag, utan att maken kunde fatta beslut om vilken vi skulle ha. Jag var helt på det klara vilken  jag ville ha. Men är maken med, så måste han känna att han får bestämma, ibland i alla fall.
Vi åkte och handlade mat och tänkte på saken.
Min kära väninna M har fått för sig att även hon ska virka en Odd Molly-kofta; den här

Vi tog oss till Farsta centrum, som firade 50 år och det var hur mycket folk som helst där. Men inte i garnaffären.
Vi kollade vilket garn hon skulle ha och hon hade då bestämt sig för svart och petrolium. Hon brukar annars ha dimmrosa och beige...När vi kommer till kassan, så har de inte så många petrolium-nystan. Tjejen förslår då gammalrosa. Ett skratt bryter ut. Jag hade precis innan vi kommit till kassan, sagt; Ska du inte ta den gamla vanliga rosa...
Men det var väl meningen att hon skulle ha just den gammalrosa, för det fanns tillräckligt många nystan kvar.
Jag köpte inte ett garnnystan, eller något annat...
En liten fika unnade sig de två morsorna på rymmen...

Som ni ser, så blev det ingen kaka heller...
Även jag kan stå emot. Två gånger på en kvart, måste vara personligt rekord! Kanske ska söka till Guiness rekordbok.
När jag kom hem, hade maken köpt en handdukstork, alldeles själv. Han kan ju!


Men jag kunde däremot inte stå emot september månadsmudd i pulsvärmarklubben. Jag var tvungen att börja sticka...Bild kommer senare.

Varma 1000 meter konst

Tänk att det kan vara så här varmt i slutet av september. Nästan svettigt var det...
Vi gav oss iväg strax efter 11-tiden och var i valet och kvalet om det skulle tas med en jacka, för säkerhets skull...Ingen jacka fick följa med. Det är nästan 20 grader och vindstilla.

I Fullersta parken har Huddinge konstnärssällskap en tävling i ett givet team. Årets tema var "Frigolit".

Jag vet inte hur många bidrag som deltog i tävlingen men här är i alla fall två av dem...
Sen var det då de 1000 metrarna med konst. Från Fullersta konsthall ner till första torget i centrum.

Både unga och gamla ställer ut sina alster. Och det är alla möjliga sorters konst. Den unga tjejen ställer ut sina egenvirkade monster mm...
Jag köpte två halsband. Jag VET att jag inte direkt saknar halsband, men ibland måste man förnya sig och dessutom gynna lokala förmågor. Annars kanske det inte blir fler meter konst i fortsättningen...

Väl nere i centrum gick maken och jag och fikade, alldeles själva. Eller själva och själva...Halva Huddinge är idag ute och rör på sig, så ensamma var vi inte, men sonen var inte med.
Han och kompisen L, som sovit över, är också nere i smeten någonstans, eller hemma hos L.
Men så blev kl. 13 och jag måste väl erkänna, jag stod ganska nära scenen. MEN INTE AV FRI VILJA, utan för att maken stod där, för att få bra bilder. Denna har jag dock tagit själv...

Linda Bengtsing är igång på scenen.
Det enda jag sa till maken var: Hoppas bara inte "Fd gipstrollet" ser mig!
Jag såg i alla fall inte henne, men jag vet inte...Det var ju några fler än vi som stod där och hon kan ha gömt sig. Men det betyder också att även hon var där! HA!  Men hon brukar skylla på sina barn och jag på maken... Jämt skägg alltså...
Vi sitter just nu ute i uterummet och myser i vår fortsatta ensamhet. Det är varmt och ljust...Passar bra att ta en kopp te och läsa en bok.
Trevlig fortsättning på helgen!