Man blir trött av att städa

Idag är vi trötta.
Jag tror att det beror på städningen igår och inte på att våra gäster gick mitt i natten...
Men vi hade trevligt. Familjen W kom, åt och pratade hela kvällen. Barnen höll full fart, antingen vid datorn, lekplatsen eller med badminton-spel på gatan utanför.
Det kan ju vara därför vi är trötta idag...

En fråga som inte ställdes varken i förrgår eller igår när det gäller städning, är väl: När städar maken? 
Varför är det så självklart att just jag, bara för att jag är tjej ska ta ansvar för städning?
Vi är två vuxna och ett barn i denna familj och maken har oftast lägre tolerans nivå än jag, och då tar han tag i städningen. Men sonen dammsuger fortfarande varannan vecka.

Jag tyckte att färgen på den nyligen påbörjade sjalen inte stämde så värst bra. En ny bild och jag har kommit en liten bit på vägen...
Garnet heter Merci och kommer från Tedman & Kvist. Skänktes till Hjälpstickan som sedan skickade två härvor till mig.

Blixtinsats

Igår när jag träffade Elenor igår, hade hon och hennes syster en fråga till mig.
"När städar du?"
Aldrig. Jag betalar min son med förhöjd månadspeng om han dammsuger varannan vecka uppifrån och ner. Vi har hög toleransnivå och gör blixtinsatster vid besök eller annan nödvändighet.
Idag och även igårkväll skedde en sådan blixtinsats.
Men jag måste säga att det ger mig tillfredsställelse när jag utfört denna handling.
En anledning till denna ordning är att maken anklagade mig för att vara pedant.
Den som känner mig inser att han inte vet vad en pedant är, den är inte som jag, som kammar mattfransar...
En annan anledning är att sonen ville sälja jultidningar förra året och jag tycker att det är ett slavgöra, då man får dåligt betalt och måste vara ute mitt i natten och sälja/lämna tidningar mitt i kalla vintern.
Då erbjöd jag honom dammsugarjobbet. Han tycker att det är en bra lösning, då det bara tar honom 20-25 minuter...
Jag ska snart börja med tvättinformation för sonen. Allt för att han ska klara sig när han flyttar hemifrån, och inte bara få en resväska och ett fotavtryck i baken...
Men man hinner baka också. En kladdkaka som ska serveras glass eller grädde.

Och så kan man börja med nytt...
En mysteriesjal i det garnet som kom från Hjälpstickan i våras. Jag tänkte att det skulle bli en större och en mössa som passar till.

Gamla vänners återseende och nya

För ett tag sedan kontaktade Elenor mig, för hon ska springa Tjejmilen i morgon och ville om möjligt träffas. Visst, svarade jag och vi bestämde träff på Åhléns takterrass.
Jag hade ju sett och tänkt att det skulle vara varm sommardag, det är ju bara början av september...
Det tänkte inte väderguden eller så är det någon i närheten som dansat regndans. Vad vet jag?!
Sagt och gjort, vi träffades ute men satte oss inne och fikade och pratade. Vi har då inte setts på två år och innan dess kanske 20 år...Men vi har mycket att prata om och det är trevligt att träffas i verkliga livet.
Igår träffade jag också en gammal vän, närmare bestämt en pojkvän, Henrik (kallad den första då han heter samma som maken, som då kallas den andre, vilket inte har något annat att göra än i vilken ordning jag träffat dem...Maken är alltid den första för mig, numera...)
Men det är roligt att träffas och kanske inte bara prata gamla minnen utan också hålla lite koll hur det är i dagsläget, samt med hela familjen runt omkring.
Jag skulle ha träffat en annan väninna ikväll, men eftersom jag inte hann städa igår inför imorgon, fick vi skjuta på den träffen. Och när vi har flyttat träffen, kläcker hon ur sig att då får jag minsann vänta på present någon vecka till. Tänkte inte på det...!
Och i morgon kommer en ganska ny väninna tillika kollega med familj på besök, så det händer mycket.
Ibland klagar man på att det inte händer något men just nu händer allt.

Men något annat som är väldigt roligt är att Hjälpstickan är nominerad till Svenska hjältar av Aftonbladet och TV4.
Det är ju väldigt roligt att det uppskattas det man gör. Nu är det ju inte jag som är Hjälpstickan, men jag stickar och lämnar till Hjälpstickan...Jag drar mitt strå till stacken.

1000 gånger

Japp, så har jag kommit till det tusende inlägget.
Jag som inte skulle skulle börja blogga, hade inte tid, inte lust, inte kunskapen om hur man gör...
Så nu sitter jag här. Nästan varje dag och ibland flera gånger om dagen.
Det har nästan blivit ett gift, ett behov.
Ibland gör jag uppror och struntar i att öppna datorn. Vill liksom vila mig, då jag jobbar med datorn hela dagarna.
Men det känns konstigt, att inte skriva något eller lägga in en liten bild.

I morse vinkade jag adjö till maken för att par dagar, han ska på kick-off.
Jag hade gott om tid tills mitt tåg skulle gå, tills jag kom på att jag var tvungen att grabba tag i en bok, för att överleva tågresorna. Jag hann med tåget, men telefonen stannade hemma, bara så där.
Det känns nästan naket, när jag glömmer min telefon. Det är inte så att jag är så eftertraktad att den alltid ringer, men jag kan ju inte ringa om den inte är med...
Den som älskar något annat, Karin Fossum. En till av samma författare som förra boken, men lite nyare. Denna satte genast igång och var spännande från första sidan. Det bådar gott.

Det piper i huset

Nu är den klar, den långrandiga sjalen av resterna från min Revontuli-sjal och ett mjukt vitt ullgarn.
Tog inte så lång tid att sticka, för det var så roligt att se färgskiftningarna hela tiden. Färgen liksom smög på en allt eftersom och man såg egentligen inte den förrän man råkade vika en bit av den första delen mot en senare stickad del. Då syntes det.
Jag känner att jag kanske ska sticka fler sådana här randade halsdukar. Två varv av varje färg, så händer det något hela tiden.
Nu när jag kom hem, hördes ett gällt PIP i huset. Med tre våningar och brandvarnare i varje hörn, nästan, är det ett heltidsjobb att lokalisera den som har slut på batteri.
Nu tror jag att jag har gjort det, listat ut vilken det är. Det är den som sitter i trappan ner till undervåningen, där man inte kan nå eller stå på stol utan måste vänta tills maken kommer hem. Han är ju så lång och ståtlig...Och han ska åka bort i morgon på kick-off. Så som tur är, så kan han byta innan han åker.
Det är ett fenomen i sig; När maken åker bort, så händer det något med huset. Frysen går sönder så att det blir översvämning under golvet, varmvattensberedaren går sönder eller i alla fall knaprar säkringar på löpande band. Det finns säkert fler hemska saker som jag har förträngt, som inträffat när han är borta. Alltså är det bättre att jag åker bort, då märker jag inte om något händer.
Nu ska jag förbereda inför Ruggugglans ankomst om ett litet tag.

Blommig höst

Det är dags att byta ut blommorna som inhandlades i somras.
De som fortfarande lever och har hälsan får naturligtvis vara kvar, men övriga får en enkel biljett till evigheten.
Idag köpte vi, maken och jag, eller kanske mer jag, astrar i lila. Höstens färg, som finns rikligt representerat i min garderob.
Tomaterna som ligger framför tomten börjar nu bli mogna. Hoppas bara att inte skatorna tar dem.
På tal om skator; ruggugglan kommer på besök i morgon och då ska det ätas sushi så det sprutar ur öronen. Och drickas rosé till. Mums! Jag längtar redan.

Fortfarande ingen som anmält sig som frivillig blockare av den stora sjalen....Kanske kan göra det på torsdag....

långrandigt

I lördags kväll, när jag stickat klart min sjal, kom jag på vad som skulle hända med resterna. En halsduk randat med ett enfärgat icke kliande garn.
Upp och leta i lådorna och vips så hade jag påbörjat ännu ett projekt. Men jag hade ju faktiskt avslutat ett också, så lite duktig var jag!
Jag hittade ett mjukt ullgarn i naturvitt som får fram nyanserna i det färgade garnet.
Jag stickar så långt jag kommer med det garn som finns, resår 1 r, 1 a, 30 m med stickor 4.5.
Höstens första Hjälpstickan-sak håller på att bli färdig...