måndag 2 september 2013

Lite glatt efter morden




Nu får jag vänta på nästa del av Arne Dahls serie. Den har inte kommit på pocket än, om den alls har kommit ut....
Det fick bli en chicklit istället, Hemligheten på Mercy Close, av Marian Keyes.
Tillbaka i Dublin igen, nu följer man en kvinnlig privatdeckare med taskig ekonomi och kärleksliv. Jag har inte kommit så långt än....
När jag kommer till Dublin om någon månad ska jag kolla upp några av ställena i boken. Bara för skojs skull.



Nu är ordningen återställd. En ny rundsticka 10, 80 cm inhandlad efter jobbet. Nu kan jag sticka klart sjalen.

söndag 1 september 2013

Det blev bättre




I morse var det grått och blött.
Jag hade planerat att inte gå ut utan bara läsa, sticka och dricka te...
Plötsligt är det sol, maken kan övertalas att åka på loppis.
Vi åker till Örnsberg med tunnelbanan.
Det är mycket folk, det är sol. På ena sidan av gatan....


Det är massor av saker att köpa, om man är sugen.


Jag köper bara en "trattdocka", troligtvis hemmagjord, för den är jättefin. Den ska brorsonen Z få någon gång.


Jag hittade en Netto, en av få i Stockholm med omnejd.
Sojagarn för 20kr/st. Ull 70% och soja 30%. Kanske kan bli strumpor...


Hemma igen stickar jag vidare på min sjal. Tills rundstickan skiljer sig ifrån kabeln...
Letar upp raka stickor och försöker att fortsätta. Men nu får jag inte plats i fåtöljen....
Upp och nysta det fina gula garnet. Återkommer om det blir nåt med det nu.

lördag 31 augusti 2013

Turkos mohair




När grannen lånade stickor 15 i veckan för att sticka höstsjal, blev jag sugen på en mohairsjal.
Jag hittade turkos mohair, Vienna från Drops, som av en händelse råkade befinna sig i min garnlåda.
Nu befinner sig inte allt mitt garn i lådorna. Det får inte plats... Ligger ovanpå byrån. Måste sticks lite mer.
Vi tog oss norr ut till Bålsta och föräldrarna. Men först skulle vi köpa jeans till sonen som konstigt nog var med. Levis store i Barkarby var målet.
Inga jeans till son men två till mamman. För 900kr.


Men sonen blev trött ändå och sov en timme i fåtöljen...
Nu hemma igen.

fredag 30 augusti 2013

Jag behöver ju inte egentligen...




Jag kände att jag behövde muntra upp mig. Det regnade när jag cyklade hem....
I den lokala garnaffären längst ner på gatan, kunde jag söka tak över huvudet och lite helande garn.
Opalgarn Amerika.
Jag tänkte lära mig att sticka entrelac. Hur svårt kan det vara? Men finns det någon som är en fena på det, som kan vara backup, om ut i fall att...???


Lite reashopping hanns med på lunchen. En fin vit t-shirt, som jag nog sparar till nästa säsong.
Ja, lite så var den här fredagen.

torsdag 29 augusti 2013

Varmt om huvudet





När halsduken var klar, startade jag en mösstickning.
Garn: Wind wool, 100 % ull, 65 gram.
Mönster: hittepå. 9 m/10 cm. 54 m 1r, 1a tills 18 cm. Ta in några maskor på de följande varven. Ta ihop 2 och 2 när mössan mäter 23 cm. Maska av.
Stickor: 10 i trä, raka.
Samma grund som de flesta mössor jag stickar. Det blev lite mera häng i denna.
Till Hjälpstickan.
Min granne ville låna stickor 15, vilket hon fick. Hon ska göra en sjal till kommande höst.
Jag blev lite sugen på det, jag med, så jag letade upp turkos mohair och en rundsticka 10 i bambu och satte igång.
Bild kommer senare.

onsdag 28 augusti 2013

Ny halsduk





Nu är den blockad och klar, halsduken jag började på i helgen...
Mönster: ett varv resårstickning, 1 r, 1 a. Nästa varv rätt.
Garn: Drops merino extra fine. 165 gram
Stickor: metall 4, korta.
Jag gillade mönstret, det hände nåt trots att den var så lång. Jag tror att den efter blockning är närmare 3 meter. Men om man ska snurra den runt halsen måste den vara lång.
Den läggs i påsen till hjälpstickan.
Nu har jag börjat på en mössa med stickor 10.

Idag har jag bara gått omkring i ett lyckorus efter ABBA-museet.
Ren och skär lycka.

tisdag 27 augusti 2013

Mamma Mia




Jag har varit där, på ABBA-museet.
Jag och två vänner tar oss dit efter jobbet.
Vi tittar, "kommerduihåg", kolla-en sån, osv


Det är som att uppleva sin barndom igen.


Vissa låtar sitter och andra är mer okända, om man nu kan kalla dem okända.





Sammantaget hade vi nästan 2 timmar av lycka. Vi skrattar och sjunger med. Alla gör det, så man behöver inte skämmas.
Vi kommer säkert att gå dit igen, om ett tag, kanske nästa år...