Tog inte så lång tid att sticka, för det var så roligt att se färgskiftningarna hela tiden. Färgen liksom smög på en allt eftersom och man såg egentligen inte den förrän man råkade vika en bit av den första delen mot en senare stickad del. Då syntes det.
Jag känner att jag kanske ska sticka fler sådana här randade halsdukar. Två varv av varje färg, så händer det något hela tiden.
Nu när jag kom hem, hördes ett gällt PIP i huset. Med tre våningar och brandvarnare i varje hörn, nästan, är det ett heltidsjobb att lokalisera den som har slut på batteri.
Nu tror jag att jag har gjort det, listat ut vilken det är. Det är den som sitter i trappan ner till undervåningen, där man inte kan nå eller stå på stol utan måste vänta tills maken kommer hem. Han är ju så lång och ståtlig...Och han ska åka bort i morgon på kick-off. Så som tur är, så kan han byta innan han åker.
Det är ett fenomen i sig; När maken åker bort, så händer det något med huset. Frysen går sönder så att det blir översvämning under golvet, varmvattensberedaren går sönder eller i alla fall knaprar säkringar på löpande band. Det finns säkert fler hemska saker som jag har förträngt, som inträffat när han är borta. Alltså är det bättre att jag åker bort, då märker jag inte om något händer.
Nu ska jag förbereda inför Ruggugglans ankomst om ett litet tag.
