Födelsdagskalas

Sonen och jag ska på 11-årskalas i eftermiddag. V fyller 11 år och sonen och V har nog firat alla sina födelsedagar hos varandra. De träffades innan de var födda, då deras föräldrar hamnade i samma föräldragrupp på MVC. Sen dess träffas vi ganska oregelbundet, men i alla fall när nån fyller år.

Det är nåt speciellt med dessa två barn. Väldigt olika, men när de träffas och börjar leka så håller de på ett bra tag. De pratar inte så mycket, det tycks inte behövas.

V räknas inte som tjej, utan som V, av sonen.

Men jag är glad att V har börjat sticka, vilket jag uppmuntrar så mycket jag kan. Förra året fick hon en startsats med garn och stickor, undrar vad hon får i år.... Om man tittar väldigt noga på paketet syns det var det är inköpt...

Förra året var det snöstorm, det är det inte idag. Det är nästan 7 grader varmt ute....

Påbörjat...

I morse när vi vaknade var det kallt och faktiskt soligt.
Lite halt ute, märkte vi när vi gått ett tag. Men det var så skönt att komma ut och det regnade inte...
Nu är det bara grått, grått, grått igen och regn...Hur mycket regn kan det finnas? Och varför är det inget regn i Australien, där det brinner för fulla muggar???!Kan man exportera lite?
Det har i alla fall den fördelen med att man kan vara inne med gott samvete och göra nödvändiga eller roliga saker.
Sonen röjde i sitt rum i veckan och vi fördelade det röjda till släng- eller spara-lådor.
Sen har jag sett på några program som jag missat och slutet på "Fyra bröllop och en begravning" som alltid är lika underhållande.
Det känns nästan som när man själv i början av 90-talet sprang på en himla massa bröllop och bara planerade så man inte hade samma klänning på två i rad...
Sen har jag då kommit igång med den där overallen jag lovat sticka. Riktigt roligt med flätor och muscher. Garnet är också väldigt behagligt att sticka i, merinoull.
I övrigt händer det nog inget spännande här idag. Jag har fortfarande ont i ryggen så jag sitter där jag sitter.

Det här med jämlikhet

Det är inte det att jag inte tycker att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete. Men allt kan inte göras jämlikt.
Ta det här med matlagning; jag är bättre än maken på det, så jag lagar det mesta i matväg i vårt hem.
Då tycker inte jag att det är konstigt att han gör det mesta med bilen. Tvättar, tankar och kanske byter däck...
Nu idag skulle däcken bytas då det var SOL. Inget sketvädet som stoppar...
Jag skulle hjälpa maken med detta och fick lossa alla muttrar på alla däcken, så bytte maken däck och drog åt. Sen skulle jag dra åt lite extra efteråt...
Men jag blev så sketen på fingertopparna och naglarna låg i farozonen. Det är inte lätt att få långa snygga naglar när man ska leka bilmekaniker...
Skomakare; bliv vid din läst! säger jag bara.
Jag lagar mat, va?! och maken byter däck! Jämlikt och bra.

När vi bytt däcken skulle vi till tippen med ett lass jord. Jag skulle först bara slänga alla tidningar i återvinningen. Då knäcker ryggen till och jag kan knappt röra mig. Allt bara för jämlikheten!!!!
Hade jag inte dragit muttrar hade jag kanske inte haft ont i ryggen.
Alltså bättre att stå vid spisen och föda barn än att ge sig på manligt territorium, läs byta däck.

Sonen var bjuden på klätterkalas på Karbin i Västberga. Under de två timmar han var där, åkte vi till nya gallerian i Liljeholmen. En massa affärer i tre våningsplan och matställen både här och där.
Åt en jättegod räksallad med handskalade räkor, maken tog äppelpaj med vaniljsås.
Jag hade tänkt fira 11.2 tappade kilon, men kom mig inte riktigt för, utan tog min sallad och smakade bara lite på pajen.

Nu är det det sista på kappan som fixas till. Virkar runt alla kanter och fickorna är klara.
Snart ska det bara till knappar...

Oj, vad tiden går....

Idag var det dags att införskaffa de första av alla presenter som ska med till alla kalas som sonen ska gå på den närmaste tiden.
Jag tog en friskvårdspromenad genom stan och hittade presenten till V som fyller på måndag.
Sen kom jag hem till Huddinge och fixade även presenten till A som ska ha klätterkalas i morgon.
På vägen hem ringde jag till S som jag inte pratat med på ca ett år, men det var så himla skönt. Det var som om vi pratade i går. Man fortsätter där man slutade sist. De som är riktiga vänner, kan man alltid komma tillbaka till.
Idag är det åter igen fredag och även denna vecka så är kokerskan ledig så det inhandlas bara lite rostbiff, potatissallad och baguette. Tillsammans med ett gott vin är fredagskvällen räddad.
Jag kanske ska poängtera att jag ännu inte somnat i soffan...
Jag avhandlade viktiga saker med kära B i över en timme, det var ju över två veckor sen vi pratade sist.
Jag har virkat en ficka och påbörjat den andra. Snart är den klar...

Fijense, av en händelse

Det har varit after work, med soppmiddag och ostmackor idag. Det är därför jag är lite sen.
Vi hade bestämt oss för soppa i påse med färskt bröd, grevé och brieost och rödvin till det.
Vi gick iväg till den första affären vid 14.30. Där hittade vi grevé och färskt bröd, men inget mer.
Vidare till nästa, ICA, där fanns inget av det vi hade på vår lista...
Raskt till nästa affär, där vi i alla fall hittade brie-osten, men fortfarande ingen soppa. Till slut var det bara en affär i närheten kvar. Inget napp där heller.
Vad göra nu? 1 timme kvar tills vi skulle bjuda våra kollegor på varm mat.
Desperat tänker vi att vi ringer efter pizza...
Ska vi åka hem och smsa till nån och säga att vi blivit sjuka...
Man kanske skulle åka till Hemköp vid Åhléns med t-banan... Man kanske ska tillägga att detta är i Sveriges huvudstad med en massa bostäder runt omkring...
A-M hade inget månadsmärke med sig så jag sprang ner till t-banan, den kommer precis så jag slänger mig in i närmaste dörröppning.
Då hör jag på jönköpingska; Vi ska bara två hållplatser...
Min kära väninna K som av en händelse är i stan på kurs, i samma hus som jag jobbar, men i en annan del av det stora huset. Helt otroligt, eller fijense som man säger i latinamerika...
Hon hade tänkt ringa mig, men hade ingen tid och tänkte inte på att jag jobbade där. Men jag får veta allt...I alla fall när jag springer på henne så där.
Lycka till på måndag med höftoperationen!!!!

Man kan undra vad det ska bli...

Kan det bli nåt av detta, kan man stilla undra...
Men man kan i alla fall se att alla delarna är klara, nu ska den bara monteras...
Det är nu det börjar bli tråkigt.
Jag tror att jag ska uthärda detta. Pressa ut alla delar och sen virka ihop. Göra en krage, fickor, sleif och knappar. Se där; nästan färdig.
Oj vad jag är positiv.
En klar förbättring till hur jag varit på jobbet idag. Men det tar vi en annan gång...

Nu börjar sonens kalas-följetong. Ett kalas på lördag, ett litet på måndag, två kalas nästa söndag, då har vi ändå inte räknat med pappas..., sen är det kalas för sonen den 12/12 och säkert kommer det nån inbjudan till. Vad ska man köpa till 11-åringar? En tjej och resten killar????
Vi har bokat kalaset för sonen, bowlingkalas i Heron city med hamburgare och snacks.
Det är första gången sonen har kalas utanför hemmet, men det känns skönt när allt händer under tre veckor...
Nu ska vi bara fundera ut vad sonen ska få i present också....

Varmt för smått

Idag fick jag ett uppdrag av en kollega; sticka en varm overall till ett älskat barnbarn.
Det är nåt med en påse garn och ett mönster. Det triggar igång en reaktion i både kropp och knopp.
Spänning att få lägga upp första maskan, hur ska det bli, passar den...?
Lite "Startidis" med andra ord. Man vill inget hellre än att få starta projektet.
Nu finns det några små saker som bara måste bli klara innan jag tillåter mig till detta. Bara allt är klart till julklappsutdelningen....
I övrigt fick jag hasta även idag till Farsta för att införskaffa 2 nya nystan Karisma, annars ingen krage eller fickor.
Nu är jag trött och ska åter lägga mig i soffan.