I morse när jag vaknade snöade det. Mycket.
Jag skottade mig fram till brevlådan och hämtade tidningen.
Tillbaka till soffan igen. Te och stickning hela dagen.
Jag syr i 10 knappar i min Emelie-kofta.
Det är en sådan jag behöver idag, när världen är svart/vit, när jag får veta att en kär väninna har svår cancer, när världen upphör att snurra....
För att orka sticka klart min gråa halsduk, plockar jag fram de nystan som jag ska ha i en Color affection. Vårfärger...
När vi hämtar hem sonen från Flemingsberg, går vi in i den lokala affären.... Det var la tur att de inte tar tillbaka bröd- vem vill ha returbullar?
2 kommentarer:
Koftan är jätte snygg. Vi får ibland tankeställare om vårt eget lilla liv och konstatera att vi är inte eviga. T
Tack kära T!
Visst är det så....
Skicka en kommentar