Nya halsdukar och en mössa

Här är resehalsduken klar. Det var den här som följde med mig på flyget till och från Dublin, på bambustickor. Det stod i Dublin att man inte fick ha med sig knitting-needles innanför security, men det var ingen som sa något...någonstans.
Det är M&K eco baby ull i färgen petrol och enkel mosstickning. Väldigt mjukt och skönt och passar tillsammans med denna mössa.

Det är det gamla vanliga mönstret, men jag gillar verkligen passformen.

Den här halsduken började jag på kvällen innan vi åkte iväg, så den var hemma och bara väntade på att bli färdig. Jag tror att det är antingen mohair eller kanske ruggad ull, om sådan finns nu förtiden...Jag tycker inte att den är stickig, hoppas bara att den inte sticker den nya bäraren heller.
Dessa tre sakerna läggs i Hjälpstickan-påsen, för en snar leverans. Ska bara göra klart den sista halsduken, som jag påbörjade vid vasa-loppet igår.
Det kom ju lite fönsterputsning och gardinbyte ivägen för stickningen. Men lite fick jag stickat i alla fall.

Stickar Vasaloppet

I fädrens spår för framtida halsdukar.
Äntligen är det den första söndagen i mars och man kan med glädje ta sig ur sängen tidigt. Allt för att se lämmeltåget försöka ta sig upp för backen från Berga by.
Jag är som man kanske ser, ensam nere och kollar på TV och stickar halsduk.
Snart ska jag väcka de manliga medlemmarna i familjen för en god frukost.
Men än så är det lugnt och tyst och jag kan sticka i fred.
Tidningen är läst och jag är redo för dagens begivelse.
Byta gardiner står på schemat idag. Får se om detta kommer att ske, mellan alla skidtävlingar. Det får bli baksidan som får nytvättade fönster och nya gardiner, för solen skiner på den andra sidan...Men det kommer säkert en dag för den sidan också.
Sen kan man lätt tröttna när det är för många fönster som pockar på uppmärksamheten.

Några bilder av Irland

I Dublin finns det dubbeldäckare, till både sonens och makens förtjusning. Visst, man ser väldigt mycket, men det känns väldigt mycket när de svänger också. Men en kort tur går bra...

Här är den andra garnaffären vi kom till som ligger nere vid floden Liffey, på den norra sidan.

När man gått en bra stund i stan, räcker inte den irländska frukosten längre, man får ta en fika. Detta är bland det sötaste jag har ätit, kolabotten med banan och sötad grädde...Men pigg blir man och det kan behövas när man går och går och går och....

Det är aldrig dött i Dublin. Det här är Grafton street, gågatan som är den största med de flesta affärerna. Startar vid Stephans Green och går norrut. Det är hit spårvagnen går och det är väl därför det är så många ute. Men inte bara där, utan även vid vårt hotell, var det fullt med folk till åtminstone 2 på natten. Vi bodde ovanför Dublins hetaste nattklubb. Det var därför det fanns öronproppar i badrummet. Vi trodde att det var för att vi bodde jämte hissen.

Nu var inte musiken så hög och absolut ingen basgång, så vi stördes inte så mycket. Då var det värre med brandlarmet första natten...Som visade sig komma av att några rökte på ett rum, 03.15. Skottpengar!!!

Det här är Unescos världsarv, Newgrange. Den här är från stenåldern och dyrkade solljuset vid midvintersolståndet. Vi fick gå in, med guide. Det var trångt och lågt, men värt mödan.

Så här ser våren ut i Irland. Detta ligger en timmes bilfärd norr om Dublin.

Till sist; Trim Castle. Ligger 30 minuters färd från Newgrange, västerut. Man kan tydligen få gå in på slottet på helger, vid den här årstiden, men vi var där en onsdag. Nu tror jag inte att vi missat så mycket, men kan vara värt att kolla, om man är intresserad.

Troféer som följde med hem

Här är det som jag fick med mig hem från Dublin.
2 nystan Noro Sekku, det brandgula garnet i högra hörnet. 4 nystan Donegal Aran Tweed i två olika turkosa färger. Ett nystan New Zeeland Print, boken Knitting 24/7 och en frivolitetsskyttel med krok. Samt en ny Swatch-klocka i lila silikon som man snor runt handleden ett varv innan man knäpper bandet.
Sen har jag köpt två små miniatyrburkar i porslin, till min ömma moder.
Det känns som om vi reste hela dagen igår och det gjorde vi nästan. Men den längsta tiden, proportionellt var den från Arlanda, en resa på 6 mil, som igår tog 2 timmar pga trafikolyckor och mycket trafik. Och då var det ändå sportlov med färre bilar ute. Den resan var inte kul!
Vi passade på att äta pizza på Skycity där det finns Sbarro, en kedja som annars finns i New York. Underbart god pizza, men som kanske smakar bättre när man är i just N Y.
Återkommer med fler bilder i morgon...

Hemåt

Nu sitter vi på flygplatsen och väntar på hemfärd. Planet kom precis hit så det dröjer ett tag. Men man kan shoppa även här. En lila klocka byter snart medborgarskap och blir svensk. Nr 38 välkomnas till Sverige. Vi har haft tur med vädret det är bara idag som det varit mulet, men det är + 11 grader.

På utflykt

Idag har vi tagit oss norr om Dublin. Vi kollar in en gammal grav som är äldre än pyramiderna. Vädret är underbart med sol och +8. Vi har i alla fall tur med vädret. Nu åker vi vidare mot ett slott.

Lys, dvs lokal garnaffär

Idag hoppade vi på en buss och hamnade i norra delen av stan. Där hittade jag av en händelse den första av dagens 3 garnaffärer.
Det var Hickeys fabric shop på Henry st.
En klar besvikelse då de bara hade akrylgarner.
En fika var därefter nödvändig. Som tur är får man alltid gott te här men kakan var bedrövligt söt. Det var skönt att vila fötterna.
Sen skulle man kunna tro att vi gick på måfå men då kom vi till Dublin Woolen Mills på 41-42 Lower Ormond quay.
Där hittade jag lite garn och en sån där frivolitetsspole. Kanske ska börja med det...
Trötta som vi var hoppade vi på en buss igen.
Som av en händelse kom vi till en bokaffär med många stickeböcker. Ståndaktig som jag är köpte jag ingen. Jag köpte en igår.

Till sist hittade jag den tredje garnaffären, This is knit på 1st floor, Powerscourt townhouse, Southampton William street. Detta var dagens bästa garnaffär med riktigt mycket att vilja köpa.
Men huset den ligger i är värt ett besök bara det.