Öppna ditt fönster, släpp in lite sol...

...Glöm den snö som föll i fjol, tänk på rosor och viol.
Konstigt nog kom jag att tänka på en melodi som vi alltid sjöng, kändes det som i alla fall, på musiken i mellanstadiet.
Den fanns på rullband och så hade vi häften med texten till alla sångerna. Jules Sylvain eller någon annan samtida som gjort den. Mycket värdelöst vetande finns det i mitt huvud, lagom att ta fram när man spelar TP eller andra frågespel. Behöver jag säga att jag nästan alltid vinner, till min brors stora förtret???
Hur kom jag inte på den sången då??? Jo, just det! Det är sol och jag har tagit ut den första dynan för säsongen, för att sitta i solen och läsa.
Jag har verkligen kommit in i min bok och vill nästan inte släppa den. Och så har jag fortfarande lite ont i armen, så jag ska fösöka att hålla mig ifrån stickandet ikväll också.
Hoppas att jag fångat några nya fräknar på näsan idag. Jag gillar sådana...

Skönsjungande sonen

Här är en bild på sonen med sin gitarrspelande kompis N.
Det gick jättebra, även om åtminstone sonen var nervös innan.
Vi fikade med goda mackor och så köptes det lotter. Även gudmor P med syster C var med. Naturligtvis så vinner P. Inte bara en gång, utan två, 2, gånger!!!
Pinsamt, skrek nästan sonen...Men så är nästan allting pinsamt nu för tiden.
Att ha fikat i en bag med Disneymotiv, som inköptes i London på Disney store, att härbärgera sonen Disney-figurer, är så pinsamt, så man kan faktiskt dö....enligt sonen. Till råga på allt, ställde jag bagen på bordet, så andra kunde se den.
Välkommen till mitt liv med en tolvåring som snart blir tretton. Tur att det är en kille i alla fall.

Idag har jag ont i min arm, efter de två sprutorna jag fick igår. Måste klämma på någon nerv eller så.
Fick gå hem tidigare, så stickning blir det nog inte ikväll, i alla fall. Men jag har en bra bok och en iPad att leka med, så jag kommer nog att överleva kvällen.

Att planera sin framtid.

Muminmamman stiger upp tidigt varje helgmorgon för att ta sin son till hockeyträning.
Hon klagar lite, men säger sedan att det är en pensionsförsäkring, att han ska ta hand om henne och maken när de blir äldre.
Idag ska jag ta tillvara min pensionsförsäkring; sonen ska sjunga på klassens kabaré.
Det är i kväll och bara en gång om året, men man ska ändå inställa sig och vara stolt och glad.
Nu är jag det, utan tvång och utan att tänka på alla miljoner som han kan sjunga in senare i livet...
Jag ska t om fixa mackor till en kaffe/te-korg som vi ska fika med efter alla sång och dansnummer.
Men man hoppas ju någonstans att sonen ska bli famous och dra in en hel del och då ta hand om sin mamma och pappa.
Återkommer i morgon om kvällens happening.

Lätt stukad

Igår morse trampade jag fel, när jag skulle hänga ut tvätten på baksidan.
Allt gick bra, tills jag vilade mig efter middagen, då svullnade foten upp och jag kunde inte stödja på den.
Jättetråkigt! Jag hade ju tänkt att städa hela huset, skaka alla mattor, våttorka golven, kanske t om tapetsera om sonens rum.
Inget av detta kunde jag nu göra, förutom att ligga i soffan med foten i högläge och fråga efter en kopp te, kanske något lite att äta eller en filt för att jag frös. Jag var kort sagt hjälplös.
Jag fick några tabletter för värken och en Voltaren T-kapsel, så jag kunde sova i natt, även då med foten i högläge.
Idag är foten bra, fast jag försöker att inte gå så fort att jag trampar fel igen. Och jag vågar absolut inte riskera något för att jag måste städa....Det får vänta tills foten är helt återställd.

Jag har repat upp det som jag hade stickat av karamellfärgade garnet. Man såg inte mönstret för att det var så melerat och då kanske man inte ska sticka det mönstret. Men jag vet inte vad jag ska sticka nu, bara att jag vill ha en kofta.

Vårstickning

Idag är det sol, men det blåser fortfarande väldigt mycket...

När tvätten var klar, hängde jag ut den på en torkställning i solen på terrassen. På baksidan, där inte gruset från gatan ryker upp.

Det är också dags för däckbyte, eftersom deadline närmar sig med stormsteg. Men det går inte så bra som det brukar. Däcken sitter fast. Nu är det fortfarande två kvar som inte är bytta och de sitter som berget.

5-56 verkar lite, så snart ska vi ut och banka lite igen.

Vi hade små planer på att åka till Plantagen och köpa vårblommor, men det ser inte ut som om vi kommer dit. Men kanske en annan dag.

Jag hittade ett UFO i garnkorgen, när muminmamman skulle hämta svart garn med pärlor, den lila mohairsjalen, som muminmamman lånade stickan ifrån, så jag var tvungen att byta till annan.

Kände lite att det skulle vara kul att ha en sådan sjal nu på vårkanten. Så konstigt nog, är det roligt att sticka på den igen.

Annars är det dags att byta till sommargarderoben igen, alltså ta upp vår/sommarkläderna från källaren och ta ner vinterkläderna. På det sättet får man alltid nya kläder varje säsong, eftersom man glömmer vad som finns i källaren...Samtidigt kan man ta bort de kläder man inte använt på en säsong och alltså inte troligtvis kommer att använda nästa heller. Till Myrorna eller liknande ställen.

Nyklippt

I morse åkte jag in till stan med 9.15-tåget. När jag sitter och väntar upptäcker jag att jag har gått ifrån min mobiltelefon. Vilken panik!
Maken och jag skulle sammanstråla någonstans i stan efter min klippning och jag har ingen telefon...
När jag tittar mig omkring i vänthallen, ser jag på en vägg någonting som ser ut som en telefonautomat.
Finns det sådana fortfarande?
Hur gör man?
Har jag några mynt, om det nu skulle gå? Ja, två kronor...Minsta avgift tio kronor....
Men den tar VISA-kort...Plockar fram kortet och sätter in det som i en bankomat, piper att det är ogiltigt kort...Vänder på det, och då händet det något.
Jag ringer hem och bestämmer att vi ska ses på Stureplan 11.30...Sen kommer tåget.
Går genom staden, där jag alltid gick till mitt jobb tills i december när jobbet bytte adress. Nostalgi...
Denise klipper mig och vi har som alltid samma trevliga småprat. Med henne kan jag prata, men inte med andra frissor. Men nu går jag inte till andra frissor....så det är inget problem. Jag har gått hos henne i sex år, så nu känner vi varandra lite lagom mycket.
När jag sedan kommer nyklippt ut från salongen, så blåser det, men nu finns det inte lika mycket hår att blåsa i och jag är nöjd.
Hon behöll längden men klippte ur det och formade det, så t om maken sa att det var en frisyr.
Jag bad henne också att kolla efter gråa hårstrån, som maken påstår att jag har, fast jag vet att jag inte har det...Denise hittade heller inga...Men maken har och det är jag som får skulden för dem. Men det kan jag ta för jag tycker att han ska vara glad att han har hår, även om visst är grått.
Maken dyker upp och vi går och fikar på Wienerkonditoriet på Biblioteksgatan.
Det känns så lyxigt att gå i stan, bara han och jag. Det händer inte allt för ofta. Men nu bara går vi, utan att ha ett ärende att uträtta.

Vi går genom Gamla stan och vidare till Slussen och Götgatan. Tar ett varv i Söderhallarna...Där finns dessa fina blommorna och påskrisen...
Sen åker vi hem och äter lunch.
Jag har ställt ut stolarna i solen på den översta terrassen...Känns lite tyket, så här tidigt när det bara är vi som har sol....Och så ska vi grilla sedan. Mums vad gott!

Kanske ett tecken?

Dessa underbart sköna tofflorna stickade jag i vintras och har använt dem varje dag. De har värmt under denna extremkalla vintern.
Nu verkar det som om de sjunger på sista versen, för jag har upptäckt ett hål i den ena...
Men inte lagar jag ett hål. Det kommer säkert att bli fler och fler, så jag använder dem ett tag till och sen slänger jag dem. Man kan ju bara hoppas att jag slipper att använda dem så mycket längre, att det blir varmare snart.
Även garnfabrikanterna ska ju leva, så jag stickar la ett par nya till nästa vinter.
Idag hade jag på mig mina nya skor och de är verkligen så sköna som jag trodde att de skulle vara.
Det känns våraktigt när man slipper gore-tex-skor eller stövlar. Lite lätta fötter...
För att spä på vårkänslan, köpte jag en kort jeanskjol och en brandgul topp, bara för att...
Och i morgon ska jag klippa mig. Äntligen! Min lilla frissa blev mamma i december och är egentligen mammaledig, men ska jobba enstaka dagar nu under våren och jag har lyckats att få en tid i morgon bitti.
Kanske får jag med mig maken in till stan för en liten trevlig förmiddag med lunch eller i alla fall fika.
Vi får se!