Varmt om halsen

En halsduk klar, ska lämnas till Hjälpstickan när det finns några fler objekt i påsen...
Naturfärgat ullgarn, varmt och skönt.
30 maskor, en rät, en avig så långt garnet räckte.
En herrhalsduk. Den ska inte vara för lång....
I morse plockade jag fram garn, mönster och strumpstickor för att påbörja ett par strumpor.
Jag hann bara lägga upp när jag satt på Södra station, men inte sticka något. Det ska jag göra ikväll framför TVn.
Jag har inte stickat strumpor sedan i våras, tidigt...Det är dags för några par nu. Jag har ju ett rejält lager strumpgarn från Lidl kvar ännu. Men så köpte jag väldigt mycket, när jag köpte.
Billigt och bra garn.

Jag har också påbörjat en ny bok, Vindens skugga, av Carlos Ruiz Zafón.
En lite annorlunda bok. Ingen deckare eller romantisk bok. Men väldigt spännande och jag vill knappt lägga ifrån mig den, när det är dags att gå av tåget.

Vilket väder!

I morse när jag cyklade iväg hällregnade det.
Jag var våt både innanför och utanför jackan. Inte skönt alls!
När jag går hem är det mulet men när jag kommer hem är det strålande sol och en sensommardag.
Kunde man inte fått veta det i morse? Måste man bli dyngeblöt på morgonen och sen genomsvettig på eftermiddagen?
Jag förbereder i alla fall för kallare tider och har startat en halsduk. Bara resårstickning i vitt ullgarn.
Jag läste ingenting på tåget, utan tog i stället med denna stickning. Jag hann en hel del under resan till jobbet, orkade inte riktigt på hemvägen.
Annars köpte jag mitt första mönster igår, eller rättare sagt maken betalade för Gratitude.

Det är Visa Lisas mönster och bild.
Jag har inte bestämt vilket garn jag ska använda, men det löser sig nog ganska snart.

Ingen frivillig

Nu är den blockad och klar.
Ingen frivillig som anmälde sig för detta göromål, så till slut fick jag göra det själv.
Nåväl, det gick ju bra och var inte allt för betungande. Men roligt är det inte, men behövligt.
Revontuli på svenska i garn inköpt i Riga. Kanske det gick åt 160 gram eller något liknande.
Jag har INTE testat att ha den ännu, så inget beslut är fattat, om jag ska ha kvar den eller vem som ska få överta den i så fall.
Igår kväll gick jag upp till mitt rum istället för att sova i soffan framför TVn.
Jag hittade lite garn, så jag påbörjade en enkel halsduk, en sådan där stickning som är utan tankeverksamhet och kan utföras i sömnen eller på tåg.
Jag har nämligen fått lite ont i handleden efter de estniska stjärnorna jag stickar på den nya sjalen.
Jag tänkte att enkel resårstickning kanske inte blir så mödosamt för handen. Det är värt ett försök i alla fall, annars får jag leta fram en virkning. Det är inte samma rörelser med det.

Man blir trött av att städa

Idag är vi trötta.
Jag tror att det beror på städningen igår och inte på att våra gäster gick mitt i natten...
Men vi hade trevligt. Familjen W kom, åt och pratade hela kvällen. Barnen höll full fart, antingen vid datorn, lekplatsen eller med badminton-spel på gatan utanför.
Det kan ju vara därför vi är trötta idag...

En fråga som inte ställdes varken i förrgår eller igår när det gäller städning, är väl: När städar maken? 
Varför är det så självklart att just jag, bara för att jag är tjej ska ta ansvar för städning?
Vi är två vuxna och ett barn i denna familj och maken har oftast lägre tolerans nivå än jag, och då tar han tag i städningen. Men sonen dammsuger fortfarande varannan vecka.

Jag tyckte att färgen på den nyligen påbörjade sjalen inte stämde så värst bra. En ny bild och jag har kommit en liten bit på vägen...
Garnet heter Merci och kommer från Tedman & Kvist. Skänktes till Hjälpstickan som sedan skickade två härvor till mig.

Blixtinsats

Igår när jag träffade Elenor igår, hade hon och hennes syster en fråga till mig.
"När städar du?"
Aldrig. Jag betalar min son med förhöjd månadspeng om han dammsuger varannan vecka uppifrån och ner. Vi har hög toleransnivå och gör blixtinsatster vid besök eller annan nödvändighet.
Idag och även igårkväll skedde en sådan blixtinsats.
Men jag måste säga att det ger mig tillfredsställelse när jag utfört denna handling.
En anledning till denna ordning är att maken anklagade mig för att vara pedant.
Den som känner mig inser att han inte vet vad en pedant är, den är inte som jag, som kammar mattfransar...
En annan anledning är att sonen ville sälja jultidningar förra året och jag tycker att det är ett slavgöra, då man får dåligt betalt och måste vara ute mitt i natten och sälja/lämna tidningar mitt i kalla vintern.
Då erbjöd jag honom dammsugarjobbet. Han tycker att det är en bra lösning, då det bara tar honom 20-25 minuter...
Jag ska snart börja med tvättinformation för sonen. Allt för att han ska klara sig när han flyttar hemifrån, och inte bara få en resväska och ett fotavtryck i baken...
Men man hinner baka också. En kladdkaka som ska serveras glass eller grädde.

Och så kan man börja med nytt...
En mysteriesjal i det garnet som kom från Hjälpstickan i våras. Jag tänkte att det skulle bli en större och en mössa som passar till.

Gamla vänners återseende och nya

För ett tag sedan kontaktade Elenor mig, för hon ska springa Tjejmilen i morgon och ville om möjligt träffas. Visst, svarade jag och vi bestämde träff på Åhléns takterrass.
Jag hade ju sett och tänkt att det skulle vara varm sommardag, det är ju bara början av september...
Det tänkte inte väderguden eller så är det någon i närheten som dansat regndans. Vad vet jag?!
Sagt och gjort, vi träffades ute men satte oss inne och fikade och pratade. Vi har då inte setts på två år och innan dess kanske 20 år...Men vi har mycket att prata om och det är trevligt att träffas i verkliga livet.
Igår träffade jag också en gammal vän, närmare bestämt en pojkvän, Henrik (kallad den första då han heter samma som maken, som då kallas den andre, vilket inte har något annat att göra än i vilken ordning jag träffat dem...Maken är alltid den första för mig, numera...)
Men det är roligt att träffas och kanske inte bara prata gamla minnen utan också hålla lite koll hur det är i dagsläget, samt med hela familjen runt omkring.
Jag skulle ha träffat en annan väninna ikväll, men eftersom jag inte hann städa igår inför imorgon, fick vi skjuta på den träffen. Och när vi har flyttat träffen, kläcker hon ur sig att då får jag minsann vänta på present någon vecka till. Tänkte inte på det...!
Och i morgon kommer en ganska ny väninna tillika kollega med familj på besök, så det händer mycket.
Ibland klagar man på att det inte händer något men just nu händer allt.

Men något annat som är väldigt roligt är att Hjälpstickan är nominerad till Svenska hjältar av Aftonbladet och TV4.
Det är ju väldigt roligt att det uppskattas det man gör. Nu är det ju inte jag som är Hjälpstickan, men jag stickar och lämnar till Hjälpstickan...Jag drar mitt strå till stacken.

1000 gånger

Japp, så har jag kommit till det tusende inlägget.
Jag som inte skulle skulle börja blogga, hade inte tid, inte lust, inte kunskapen om hur man gör...
Så nu sitter jag här. Nästan varje dag och ibland flera gånger om dagen.
Det har nästan blivit ett gift, ett behov.
Ibland gör jag uppror och struntar i att öppna datorn. Vill liksom vila mig, då jag jobbar med datorn hela dagarna.
Men det känns konstigt, att inte skriva något eller lägga in en liten bild.

I morse vinkade jag adjö till maken för att par dagar, han ska på kick-off.
Jag hade gott om tid tills mitt tåg skulle gå, tills jag kom på att jag var tvungen att grabba tag i en bok, för att överleva tågresorna. Jag hann med tåget, men telefonen stannade hemma, bara så där.
Det känns nästan naket, när jag glömmer min telefon. Det är inte så att jag är så eftertraktad att den alltid ringer, men jag kan ju inte ringa om den inte är med...
Den som älskar något annat, Karin Fossum. En till av samma författare som förra boken, men lite nyare. Denna satte genast igång och var spännande från första sidan. Det bådar gott.