Oj, vad hemskt

Så här dags i morse ringde min väckarklocka.
Jag var inte den mest tänkande varelsen i världen just då.
Jag fattade ingenting, vad var det som lät?
Nåväl, jag kom upp, duschade och iväg till tåget.
Jag kom till och med till jobbet, innan jag vaknade till liv.
Som tur var hade jag sällskap, så jag tog mig innanför dörrarna utan problem.
Och som tur var hade jag noterat lite kryptiskt vilken kod jag hade på datorn. Jag började jobba. Eller i varje fall läsa alla nyheter och epost som kommit, vilket tog en dryg timme.
Efter lunch var det som om man inte varit ledig, om man bortser ifrån min solbränna.
Alla frågade var jag varit, då jag är så solbränd. - Huddinge, sa jag.
Konstigt nog ingen ångest inför att börja jobba, jag är utvilad.
Och så ska jag bara jobba i tre veckor innan nästa semestervecka.
Har sällskap med maken hem på tåget, det är mysigt.
Men oj, så trött jag blev efter maten, måste sova en timme...
Nu kanske jag kan orka ta itu med stickning o dyl.