Snurrigt värre

Här är bilderna på mosters present. Det är kul om själva paketet är fint, så denna låda inhandlades.
Sjalen låg i ett rosa silkepapper i boxen....
Kalaset var väldigt trevligt, även om jag inte hann att prata med alla...
Förresten, så tyckte mostern inte att det var en himla massa jämna år hon fyllde, utan en himla massa ojämna år...Men det är nästan lika många jämna som ojämna år i 65 år.
Sen letade jag i halva Stockholm efter en sjalnål, men hittade ingen. När vi stannade i Jönköping och Lerdalaboden, så hade de en fin med vit pärla och någon genomskinlig en...Precis en sån som jag hade letat efter.

Igår när jag vaknade i Borås, hos farfar, gungade hela världen. Och då kanske det är på sin plats att säga att jag bara druckit ett glas rött vin och det var vid 7-tiden kvällen innan.
Troligtvis är det kristallerna i örat som lekt hela havet stormar, eller nåt liknande... Jag kunde inte gå själv och mådde pyton. Lägg där till en 50 mils hemfärd...Inte allt för roligt!
Men innan vi åkte hem grattade vi makens 88-åriga mormor. Där var det också lite snurrigt, men inte samma diagnos som min.
Idag är jag hemma för att förbereda en kurs jag ska hålla i Sigtuna onsdag-torsdag. Men den andra läraren befinner sig hemma i Skåne och beräknas inte kunna ta sig upp. Så vi får se hur det går, när jag fortfarande är snurrig.
Att sticka är inte att tänka på, då måste jag titta ner och då går det runt, runt, runt...