Kanske förkyld

I morse var det lite kallare än det varit förut...Jag måste snart leta fram vantar...Eller kanske sticka klart vantarna jag påbörjade i våras, tvåändstickning...
Men jag är lite snorig också...Kanske därför jag fryser lite?
Inte så konstigt, i och för sig, då både maken och sonen varit förkylda. För att inte tala om alla som hostar och nyser rakt ut, på tåget...Det är snarare konstigt att jag har klarat mig så länge...Nu är jag inte döförkyld, men jag känner lite i näsan.
En ny mössa blev klar igår kväll. Det vanliga mönstret fast nu i mjuk ull med lite merino i. Jag har virkat en liten vågkant längs uppläggningskanten.
Kanske är dags för en till mig själv, om det ska bli kallare...Men hittills läggs det ner i påsen till Hjälpstickan.
Snälla T, frågade tidigt i morse om vilket garn hon skulle virka en sjal till mig i, kl. 6.30...Nu hade jag tänkt virka själv, som omväxling till stickningen när det känns i armar eller axlar. Men jag uppskattar att hon erbjöd sig. Du är snäll, T!
Huset är tomt, jag ska njuta...på återseende!