Mona ställde frågan tidigare i veckan; När vet man att samlarskap blivit mani?
Tidigare samma morgon hade jag av en händelse räknat mina klockor....30 st fanns det i samlingen, men bara 4-5 st med batteri. Jag älskar klockor! Och jag är nästan alltid i tid, så det finns säkert ett samband där...
När jag jobbade i Göteborg på mitt postkontor, köpte jag och T en klocka varje månad från nåt katalogföretag. Den kom lagom till lön, varje månad.
Jag gillar att matcha i färg med kläder och hittar jag då en klocka i en färg jag har kläder i, har jag väldigt svårt att gå förbi den.
Nu har jag även börjat med halsband. Jag brukar köpa ett, eller fler, på varje ställe jag besöker, om jag hittar nåt. Jag har två stora krokar på väggen där alla halsband hänger, och några ligger på andra ställen för de får inte plats....
Sen har vi alla mina tekannor. Jag slutade att köpa själv när jag hade 50 st, det var för 45 st sen...Jag tror att anledningen till att jag samlade på tekannor, var att jag inte dricker kaffe. Liksom för att retas eller hävda min självständighet.
Här är några stycken på bild.
Så när slutar man samla och när blir man manisk?
Jag känner inte att det är en sjukdom, för jag mår väldigt bra av mina samlingar...
Men ibland kanske man inte är medveten om sin sjukdomsbild...
3 kommentarer:
Tekannor! Har du aldrig berättat!? //MT
ja säg det men en sak är säker- det är lika kul med tekannor som med garner :-))
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Men kannorna tar mer plats...
MT: du får kolla in dem själv när du kommer...
Skicka en kommentar