Sonen har i ett par års tid önskat att börja lära sig gitarr i någon slags kurs.
Jag kan bara spela blockflöjt, mandolin och kanske lite piano. Men han vill spela gitarr...
Så äntligen hittade vi en kurs tillsammans med kompisen N på Medborgarskolan. Den skulle börja för två veckor sen. Vi hastar iväg och köper en gitarr med fodral och kursen skjuts upp två veckor, tills idag.
Jag fick "nöjet" att köra dem till lektionen och sedan hämtar den andra familjen dem.
Så långt allt väl. Jag tyckte att det kunde vara skönt att sonen gör något, engagerar sig, nu när han hatar sport.
Sen kom jag på att han nog måste träna åtminstone lite hemma.
HUR KUL KOMMER DET ATT LÅTA? Man vet ju att nybörjare, det är de åtminstone två terminer. Kommer jag att stå ut med plinkandet och plonkandet? Eller kommer jag att vara tvungen att fly hemmet, kanske gå ut och gå eller fika hos någon kompis?
Fast det var ju en bra idé, fika eller gå ut och gå. Kanske kan jag också få tummen ur och sätta igång med någon av dem sakerna.
OK; jag kanske överlever. Man får väl vara tacksam att han har skrinlagt sina trumdrömmar och inte heller valde trombon eller så.
Nu är jag inne på det sista med den andra ärmen. Snart är allt färdigstickat. Sen är det "bara" att sy ihop koftan.
Undrar hur lång tid det tar...?
2 kommentarer:
Var glad att det är gitarr han ska spela, har haft en som spelade fiol det gnällde det.
Håller med Maja, min son spelade trummor ett tag och det lät nåt fruktansvärt. Men som tur är finns det öronproppar men att gå till nån kompis och fika låter ju mycket trevligare.
Skicka en kommentar