Jag blev så glad

Idag när jag kom hem till huset, kollade jag om det fanns post i brevlådan. Och det fanns det! Trots att sonen kommit hem före mig, så fanns det post i brevlådan.
Det betyder att det är någon som vet var min brevlåda bor...
Hela muminfamiljen har varit på Thailandssemester och själva muminmamman har skrivit vykort till mig.
Det är sådant som gör mig glad.
Visst är det kul att få mail eller sms, men ett riktigt vykort eller brev smäller högre.
Nu är det lättare med den elektroniska varianten och man kanske skickar fler sms och email, men den gammalmodiga snigelposten ska man inte underskatta.
Tack kära muminmamman för vykortet och välkommen hem!
Nu vill jag inte se dig på ett bra tag, live. Inte förrän den säkert äckelbruna färgen på din kropp försvunnit.
Men om inte förr så ses vi ju den andra april, när vi ska gå på operan och sippa på champagne. Då kan jag ha överseende för eventuella solbrännerester.
Jag påbörjade den där babykoftan som jag pratat om, igår kväll. Det får bli ett mönster för Fabel men i Lanett, vitt. Jag tänkte sen sätta i fina, söta knappar.
Hela dagen idag har jag gått och tänkt på den där fina saken som jag köpte garn till igår. Jag har visat bilden på jobbet och alla kan förstå varför jag vill ha den. Nu. Inte vänta.
Men en babykofta måste väl gå snabbt...?!

På kurs med T

Ja, vad kan man säga om gårdagskvällens tävling?
Inte var det den bästa låten som vann. Men den mest troliga, då det nästan bara är en massa fjortisar som röstar på Eric för att han är söt, om han nu är det?!
Inte hjälpte det att jag och sonen röstade på The Moniker och Oh my God...
Grannen var inne hos oss och kollade, så sällskapet var trevligt i alla fall. Och sen fanns Ruggugglan bara ett sms bort. Eller rättare sagt 15 sms bort...
Men idag har jag och kära väninnan T varit i Roslags-Näsby, i garnaffären Trassel och lärt oss tvåändsstickning.
Hmm, tålamodsprövande, men det blev bra till slut.

Här är det ett prov som ska stickas och som troligtvis kommer att bli som en äggvärmare.
Man lägger upp med tre färger och sen stickade vi först med två färger och senare en färg men då med krokmaskor.

När man väl fattat galoppen, så var det inte så svårt.
Fröken sa att upplägget var värst, men det klarade jag av. Även det andra fungerade efter lite trixande.
När man sen kom till den sista avmaskningen, så kom jag tydligen på ett bättre sätt än det traditionella för avmaskning, så jag fick lära de andra...
Jag är mycket för att förenkla och varför använda tre stickor, när det är trångt, när det räcker med två...?

Så här blev den lilla provlappen eller äggvärmaren.
Det är stadigare och tjockare än vanlig stickning. Men en bättre förutsättning är nog att man använder Z-tvinnat garn, så det inte trasslar sig så mycket som med S-tvinnat garn och nu tvåtrådigt svenskullgarn.
Av en händelse så råkade jag köpa med mig en massa garnnystan för jag såg en sak på nätet igår, när jag surfade runt. Som tur var, så hade Trassel det garn och mönster som behövdes.
Den garnaffären, Trassel, var väldigt trevlig. De hade dessutom en massa pärlor och t om silverlera, som min moder håller på med...
Jag återkommer med det som jag köpt idag.

Vårens första promenad med grannen

Sonen och jag var och handlade tillsammans förra veckan på ICA Maxi. Det är vid sådana tillfällen som jag inte måste smuggla ner böcker i kundvagnen. När maken är med så ser han allt, har verkligen hökögon när det gäller att hitta mina böcker. Annars har han ett lätt filter över dem, som när det gäller städning eller liknande...
Men då när vi var och handlade, så hade jag tid att titta på den återstående bokrean där. Och först hittade jag en annan stickbok, än den som fick följa med hem. Men den boken var inte så lockande och så var den minst dubbelt så dyr som den ni ser ovan. Och så tycker jag att det är kul att få små tips man hur man kan piffa upp en tråkig mössa mm...
Och sen så gillar jag ju att matcha färgmässigt olika saker. Ni förstår säkert att det var därför jag köpte den engelska konfekten idag, visserligen en vecka senare, men ändå...
Idag skiner solen och jag är extra lycklig över att jag tvättade fönstren förra helgen, så man riktigt kan se hur snön smälter och björkarna börjar att skifta i lite rött....på långt håll....
Efter att ha varit och handlat satte jag mig i soffan och tänkte sitta där och sticka en liten babykofta till en kollega som ska få barn inom kort. Min granne tyckte däremot att det var dags för oss att ta en promenad i det fina vädret och så fick det bli. Man vill ju inte gärna bli ovän med en polis...
Men vilket skönt väder det var, när jag väl kom ut igen. Ingen vinterjacka, men väl en vindjacka och promenadskor med tjock sula, så var det bara att gå iväg.
Det är så skönt att gå, när solen skiner och en god vän vid sin sida, som man kan avhandla diverse viktiga och mindre viktiga ämnen med.

Och nu till kvällens begivenhet, som ska följas bakom chipsskålar...Vem kommer att vinna och vem vill jag ska vinna?
Kanske Sanna, kanske The Moniker...Eller vinner de förhandstippade Danny eller Eric?
Vi får väl se...
Men man kan ju hoppas att stickningen går framåt, under kvällen.

Min halsduk har varit på TV

När jag låg i soffan och vilade efter maten, väckte min käre make mig.
Det var ett reportage om Hjälpstickan på abc, dvs lokalnyheterna i Stockholm.
När jag väl vaknat ordentligt såg jag en halsduk och en mössa som jag har stickat.
Det känns väldigt bra att ha kunnat bidraga med något som någon behövt för att klara den kalla vintern. Och att vi är så många som älskar att sticka och sedan skänka bort.
Idag hade jag och kära vännen C after work på O`learys i Huddinge med ett glas cider och ett glas rött vin.
Vi hade mycket att avhandla, så det var tur att vi började så tidigt.
Snart börjar finalen på På spåret...Jag tror inte att det blir så mycket stickat ikväll.

Jag kunde inte....

Igår kväll var jag gräsänka, när maken var ute med jobbet och sonen var på sitt rum.
Vad ska man då göra när man är själv? Kanske nysta upp alla de fem härvorna av karamellgarnet...?
Jag bestämde mig för detta.
Sen satte jag konstigt nog igång med att sticka en provlapp, som jag tycker är vansinnigt tråkigt.
Men jag tycker att det är ännu tråkigare att repa upp det man stickat, om det sen inte blir bra.
Då visar det sig att det nya garnet passar bra till den koftan jag hade tänkt sticka i grönt.
Så nu har jag satt igång med den. Ni kan se ovan hur långt jag kommit.
Men kanske borde jag stickat vantar, som också står på todo-listan.
Det snöar nämligen här just nu, stora hemska flingor. Hur svårt kan det vara att hålla reda på att mars är en vårmånad och då ska det inte snöa längre! Rättning i även detta led, tack!

Det blev inte som jag tänkt mig

Idag har jag varit på Litet Nystan och lämnat in en påse till Hjälpstickan med fem mössor och tre halsdukar.
Jag har som en liten regel för mig själv; att om jag lämnar en påse till Hjälpstickan, så får jag köpa ett nystan.
Nu har jag fört hårda förhandlingar med mig själv om detta med ett nystan. Vad kan man göra med ett nystan eller härva med för den delen? Ja, kanske ett par sockor eller en halsduk eller mössa eller sjal. Men det kan ju aldrig bli något mer, större...
Så idag köpte jag fem härvor.

Lucca Fino i färgen karamell, från BC Garn. Det märket kommer att försvinna så jag tyckte att eftersom det var rea på det , måste man passa på. Nu kan jag göra en kofta eller så...

Jag hade ju tänkt köpa till 4 nystan Merino Extra Fine, men de hade inte det märket, så då var jag tvungen att tänka om.

Och vad gör det? Jag kan ju åka till den andra hovleverantören i Farsta och köpa de sista fyra nystanen av det gröna, så jag kan sticka den där fina koftan från igår, en annan dag. Kanske i morgon?!

När jag gick från tåget på Södra station till St Paulsgatan, så gick jag förbi sådana där telefonabonnemangs killar som prackar på alla allt.  Men de gjorde misstaget med mig; de tilltalade mig med: Hallå DAMEN!! Jag såg mig omkring, men det fanns bara jag som var trolig mottagare av hans budskap. Men icke! Ingen tilltalar mig med Hallå DAMEN, om de tror att jag ska köpa något!

Nu hade jag kanske inte ens tänkt köpa något, men plötsligt var det ABSOLUT omöjligt att betänka ett erbjudande.

Jag tittade bara på honom och gick förbi.

Jag fyller 46 i augusti, inte 56 eller 66....! Skärpning i leden!

Men sen på tåget hem blev jag lite glad igen. Ja, jag är förstås glad över mitt nya garn...

Men det var två små tjejer, kanske 6 och 7 år som åkte tillsammansmed sin mamma och hennes mobil, där det fanns schlagerlåtar som Linda Bengtzings "E de nåt fel på mig". De lyssnade på den låten ett par gånger och sjöng med för full hals. Till slut fick de sjunga utan telefonens hjälp och det gick minst lika bra!

Det var inte bara jag som drog på smilbanden, när vi fick njuta den ljuvliga sången.

Sen började min telefon ringa med som vanligt; Högt över havet, och så var melodifestivalståget fulländat.

Sista halsduken klar

Eller i alla fall den senaste halsduken.
Nu är jag klar för ett besök hos Litet Nystan och lämna in min påse med stickat till Hjälpstickan. Det blir nog den sista påsen för säsongen...Men sen är det på´t igen till hösten.
Nu när alla mössor och halsdukar är klara, så funderar jag på en vårkofta, kanske i grönt, som jag har hört är en vårfärg...
Kanske en sådan här...

Denna är stickad i Muskat, som är ett bomullsgarn. Jag tycker att det blir tungt och med tanke på att den är stickad sidledes, så kanske det töjer sig mycket.
Jag har Merino extra fine hemma i en vårgrön färg, av en händelse...och det är samma masktäthet, så jag tror att det får bli i det garnet. Men kanske får jag köpa till, så det ska jag kolla tills besöket i garnaffären i morgon.
Idag är det ju semmeldagen och en sådan viktig dag måste firas ordentligt. Så ikväll till fikat blir det semla med varm mjölk och kanel. MUMS!