Jag har som en liten regel för mig själv; att om jag lämnar en påse till Hjälpstickan, så får jag köpa ett nystan.
Nu har jag fört hårda förhandlingar med mig själv om detta med ett nystan. Vad kan man göra med ett nystan eller härva med för den delen? Ja, kanske ett par sockor eller en halsduk eller mössa eller sjal. Men det kan ju aldrig bli något mer, större...
Så idag köpte jag fem härvor.
Lucca Fino i färgen karamell, från BC Garn. Det märket kommer att försvinna så jag tyckte att eftersom det var rea på det , måste man passa på. Nu kan jag göra en kofta eller så...
Jag hade ju tänkt köpa till 4 nystan Merino Extra Fine, men de hade inte det märket, så då var jag tvungen att tänka om.
Och vad gör det? Jag kan ju åka till den andra hovleverantören i Farsta och köpa de sista fyra nystanen av det gröna, så jag kan sticka den där fina koftan från igår, en annan dag. Kanske i morgon?!
När jag gick från tåget på Södra station till St Paulsgatan, så gick jag förbi sådana där telefonabonnemangs killar som prackar på alla allt. Men de gjorde misstaget med mig; de tilltalade mig med: Hallå DAMEN!! Jag såg mig omkring, men det fanns bara jag som var trolig mottagare av hans budskap. Men icke! Ingen tilltalar mig med Hallå DAMEN, om de tror att jag ska köpa något!
Nu hade jag kanske inte ens tänkt köpa något, men plötsligt var det ABSOLUT omöjligt att betänka ett erbjudande.
Jag tittade bara på honom och gick förbi.
Jag fyller 46 i augusti, inte 56 eller 66....! Skärpning i leden!
Men sen på tåget hem blev jag lite glad igen. Ja, jag är förstås glad över mitt nya garn...
Men det var två små tjejer, kanske 6 och 7 år som åkte tillsammansmed sin mamma och hennes mobil, där det fanns schlagerlåtar som Linda Bengtzings "E de nåt fel på mig". De lyssnade på den låten ett par gånger och sjöng med för full hals. Till slut fick de sjunga utan telefonens hjälp och det gick minst lika bra!
Det var inte bara jag som drog på smilbanden, när vi fick njuta den ljuvliga sången.
Sen började min telefon ringa med som vanligt; Högt över havet, och så var melodifestivalståget fulländat.
3 kommentarer:
Av det där garnet blir man ju riktigt sommarglad! Luca Fino är dessutom ett väldigt skönt garn. Jag har en sjal i det garnet, som jag bara älskar!
Och jag har en poncho...och snart en kofta. Håller med om att det är mjukt och skönt.
Du har verkligen berättartalang.
Det är så roligt att läsa dina inlägg.
Det kändes som om jag satt med på tåget och hörde sången och njöt av vetskapen om det fina garnet som låg i kassen.
Kram.
Skicka en kommentar