Men jag behövde garnet...!

Jag såg att Hildurs barnbarn, M, hade köpt sig lite garn från Sannsticks. Inte kunde jag var sämre, utan jag surfade raskt in och hittade älsklingsgarnet Lucca fino, som vän av ordning, vet att jag har i karamellfärg och cerise och faktiskt också i lilamelerat, redan.
Men man kan ju alltid fylla en ny låda med nytt garn, om jag hade haft en ny låda...Nu börjar påsarna flockas på golvet på mitt rum. Det är liksom inte samma utflöde som det är inflöde på garnmängden. Hur det nu kan vara så?!
Så jag har alltså köpt annan lilamelerad Lucca fino och turkos Z-tvinnat garn till ett par tvåändsstickade vantar som kanske kan ta form tills nästa vinter. Men då måste jag köpa en färg till, kanske vitt...

I min brevlåda fanns även Miniatyrvärlden, en tidning för miniatyrister, som jag kanske fortfarande kan kallas...
Jag har inte hunnit öppna den än, ska liksom suga lite mer på karamellen innan jag gör det. Nu är det bara klappning av garn som gäller.