Jag blev så glad

Idag när jag kom hem till huset, kollade jag om det fanns post i brevlådan. Och det fanns det! Trots att sonen kommit hem före mig, så fanns det post i brevlådan.
Det betyder att det är någon som vet var min brevlåda bor...
Hela muminfamiljen har varit på Thailandssemester och själva muminmamman har skrivit vykort till mig.
Det är sådant som gör mig glad.
Visst är det kul att få mail eller sms, men ett riktigt vykort eller brev smäller högre.
Nu är det lättare med den elektroniska varianten och man kanske skickar fler sms och email, men den gammalmodiga snigelposten ska man inte underskatta.
Tack kära muminmamman för vykortet och välkommen hem!
Nu vill jag inte se dig på ett bra tag, live. Inte förrän den säkert äckelbruna färgen på din kropp försvunnit.
Men om inte förr så ses vi ju den andra april, när vi ska gå på operan och sippa på champagne. Då kan jag ha överseende för eventuella solbrännerester.
Jag påbörjade den där babykoftan som jag pratat om, igår kväll. Det får bli ett mönster för Fabel men i Lanett, vitt. Jag tänkte sen sätta i fina, söta knappar.
Hela dagen idag har jag gått och tänkt på den där fina saken som jag köpte garn till igår. Jag har visat bilden på jobbet och alla kan förstå varför jag vill ha den. Nu. Inte vänta.
Men en babykofta måste väl gå snabbt...?!