På hemväg

Sitter på båten och väntar på avgång. Det är lika varmt som igår men det fläktar lite. Resan blev bättre än förväntat. Trots det ska det bli skönt att komma hem. Visar upp inköpen i morgon.

Hett

På en uteservering i Riga. Solen gassar och cidern är kall. Rea överallt men inget att köpa. Men jag har hittat garn.

Dagens shoppingtur

Idag var maken och jag ute och gick ganska tidigt, kl. halv åtta.
Frukosten intog vi på altanen där det var lagom varmt.
Sen iväg och gjorde slut på ca 20 000 kr, på bara en halvtimme.
Nej, jag har inte varit i stan och köpt kläder eller skor eller smycken. Det var dags för en ny varmvattensberedare. Vi är inne på den andra sen huset byggdes för 38 år sen och katastrofen har kommit närmare och närmare.
Vi hade en kris för ganska precis 10 år sen, då propparna gick på löpande band. Detta inträffar just när maken tog en vecka föräldraledigt med sonen i Borås och lämnade den vilsna frun ensam hemma med ett vattenmonster.
Då fick vi en ny kolv inmonterad och den skulle kanske hålla ett halvår eller nåt...Nu är vi 10 år senare och nu är det dags...
Men nu blir det en rostfri, som är bättre anpassad till vattnet i Huddinge.
Sen gick vi rakt över gatan och handlade färg till den nya panelen som kommer att bli på uterummet. Salamander heter den och är gröngrå. Jag gillar grönt, om någon hade missat det och här kör pappa och mamma bestämmer.


Igår var min förra bok på 730 sidor färdigläst och en ny plockades fram i morse.
Jag har alltså tillfälligt lämnat deckarträsket, men var inte oroliga, det är inte för alltid.
Min förlorade oskuld, av Emma McLaughlin & Nicola Kraw.

Det känns som en bok man kan roa sig med på en båt till och från Riga.

En båtstickning har också plockats fram för att få plats i en väska. En ny sjal, som jag inte kommer ihåg var jag hittade för tillfället. Men jag visar den vid ett senare tillfälle. Tunikan ligger i träda tills vi kommer hem.

Sommarutflykt

Idag tog vi oss i kragen och åkte på utflykt.
Dalarö lockade med sin småskalighet och fina trähus med snickarglädje.
Vår vara trogen, från förra året, intog vi fika på Dalarö Bageri & Konditori. Konstigt nog var det inte fullt med folk, men vi kom i lunchtid och det var desto fler på restaurangerna istället. Vi klagade inte...
Jag tog en morotskaka med en kopp te och en apelsindricka. Maken och sonen tog varsin bulle, det kan vara farligt att testa nya saker...
Det mesta är litet på Dalarö, så även XL bygg...Kanske skulle kallat det XS bygg.

Solen gassade nere i hamnen. Man kan tydligen ta bilen över till Ornö med färja, dit har vi inte kommit, än... Det får bli en annan utflyktsdag.

På hemvägen inhandlades det hängrännor och stolpar till det blivande uterummet. Men vi trivs väldigt bra under taket, så länge.

Nu är det semester, så det kanske inte blir inlägg varje dag, eller så blir det flera, det beror på omständigheter och läge...

Nu börjar matchen mellan Tyskland och England och jag ska ut och läsa igen. Stickningen får vila tills kvällen, armarna är lite spaka efter powerwalk med tyngder runt armarna i morse...

Dagen efter aftonen före

Idag tar vi det lugnt, tills klockan är 11. Då sätter maken igång med att banka upp resten av taket.
Jag läser min bok och sen hänger jag upp tvätten.
Lagom till lunch gör jag iordning en smörgåstårta som påbörjades igår för att gotta till sig.
Annars gör vi inte så mycket, men vi tar det lugnt och har semester.

Idag kom regnet. Det har kommit små korta skurar, och hela tiden har taket stått emot det.
Det låter som när man ligger i ett tält och hoppas att det inte ska regna in. men det kommer det inte att göra här.


Snart börjar fotbollen igen och då tar stickningen vid där boken slutar. Jag ska nog överleva även denna dag.

Idag är det lugnt

Idag är det väldigt lugnt på gatan, i alla fall hittills...

I Stockholm verkar de flesta åka till eget/annans landställe och flyr staden alla större helger.

Detta gör att vi som inte har/önskar landställe har det väldigt lugnt och skönt, ungefär som på landet.
Inte ens sonen önskar hoppa runt stången med små öron till grodorna. Det är troligtvis mina ickedansaruntgran/midsommarstång-gener som gör sig gällande. Har aldrig varit speciellt förtjust i detta fenomen som långdans är.

När sonen var liten, för liten för att ha egen åsikt, gjorde vi som alla föräldrar gör, tog honom till ett ställe där det fanns stång att dansa runt. Vi var med honom i några varv, tills han gav upp.

När han senare kunde prata så man förstod honom, har han blankt vägrat detta.

Och jag kan inte säga att jag inte förstår honom.

Men resten av midsommar-kitet är med; sill, potatis, gräddfil, gräslök och nubbe, dock endast till maken...Jag vägrar nubbe hela året. Äckligt!

Solen är framme och gör livet lätt att leva. Vi har fått fram det stora parasollet, så nu kan vi sitta ute även när det är gassande sol.

Men vi väntar fortfarande på ett litet, märk väl litet, regn så vi kan få inviga taket. Men det kommer kanske i morgon...

Annars har jag roat mig med att rengöra alla mina örhängen...Säg ärligt att ni inte heller gör det mer än vart tionde år eller nåt...Nu använder jag inte dem så ofta längre, för jag får ont, men i alla fall...

Här är Hulken!

Idag är första dagen på resten av min semester.
Maken segade sig upp till arbetet, segare än vanligt, då han var ute med kollegor igår kväll. Fördelen med det är att de är lika sega alla tre.

Sonen och jag åt frukost ute i solen, lagom tidigt kl. 9. Efter att ha hängt upp tvätten satte vi fart mot Nynäshamn.
Vi tog vägen över Tumba och Sorunda på ditvägen.
Vid Frölunda, ja det finns ett sådant även här så jag känner mig hemma, fanns en skylt om Garnbod. Men den vara bara öppen fredag 13-18 och lördag 11-15, så det var ingen idé att stanna idag. Men kanske kan jag komma dit en annan dag.
I Ösmo, där vägarna går ihop, stannade vi till vid Plantshopen och köpte en grodfontän, eller rättare sagt en vattenpump, som sprutar vatten genom en groda. Nu ska jag bara leta upp vilken spann eller annat jag ska ha det i.
Vidare ner till Nynäshamn.
Vi började med att fika nere i hamnen. Sonen med lösglass och jag med två kulor med glass.Italiensk choklad och passionssorbet. Mums! Jag äter inte så mycket glass längre, så detta var jättegott.
Det var varmt också....

Här ligger Hulken, om någon har undrat. I hamnen i Nynäshamn. Jag vet inte vad den har för uppgift, men nu låg den bara där, vid kaj.

Lite längre ut låg två små fiskebåtar. Kanske är det de som fiskat räkorna vi köpte med oss från fiskaffären...Men knappast laxfiléerna, för de var norska. Vi hade förberett inköpen av fisk och räkor med att ta med kylklampar och väska, för det är en bra bit hem.

Det finns även en del hantverksaffärer i hamnen, så denna härva med tvåtrådigt melerat uppgarn fick följa med efter att 65 kronor hade bytt ägare.

Nu ska vi bara ta det lugnt och sitta i solen och läsa och sticka.

Kanske kan ta ett glas kallt vitt vin senare.

Äntligen semester!

Oj, vad det var svårt att vakna i morse. Trots det kom jag tidigare än någonsin till jobbet, redan 6:40...
Jag kan inte skryta med några stordåd idag, kände direkt att orken inte fanns.
Jag tog en friskvårdstimme för klippning/mental avslappning och lät Denise klippa håret kortare.
Fast jag var ganska korthårig innan, var golvet som vanligt täckt med rött hår, överallt...Och ändå ska rödhåriga ha minst antal hårstrån...Gäller inte mig! Men jag kanske är blond fast jag är rödhårig...?!

Jag förklarade kanske kryptiskt igår, när jag skrev hur jag gjorde uppläggning med många maskor, där garnet på den ena sidan har en tendens att ta slut före maskorna.
Så här gör jag i vanliga fall, gör en ögla efter att ha dragit fram så mycket som jag tror att det går åt.
Om man istället har två ändar, tex två nystan eller börjar inifrån och utifrån

Så sätter jag ihop dem med en knut, som lätt kan tas upp när man ska fästa, gör sen en ögla som jag stoppar stickan i, precis som vanligt...

Men istället för att använda den utdragna garnstumpen på ena sidan (över eller under -se bilden), så tar jag den ena änden över och den andre under.

Då spelar det ingen roll hur många maskor jag ska lägga upp, det finns ändå alltid garn kvar. Och jag slipper att bli helt galen och få dra upp allt för att det inte finns garn till de sista 20 maskorna. Om man inte lägger upp med bara en tråd då...Men det blir inte lika snyggt.

Det syns inte i efterhand om du lagt upp med två nystan, för man fäster ju alltid den första början ändå...

Nu ska jag ut och läsa min bok, se gårdagens inlägg. Maken ska ut och äta, så det blir konstigt nog ingen fotboll på vår TV, i alla fall inte där jag ska vara. Om sonen ska se kan han göra det på sitt rum. Idag är jag kung över fjärrkontrollen!

Nystart

Igår kväll, ungefär när Lotta sjöng på Liseberg, la jag upp igen till en tunika i Muskat.
Samma mönster som den gröna jag stickade tidigare i vår.
Jag kom på ett sätt att lägga upp många maskor, i mitt fall 300 st, utan att tråden tar slut.
Hur det än är så "råkar" jag alltid att ta en för kort uppläggningsbit och får lösa det när det händer. Inte om det händer, utan när det händer.
Denna gången tog jag ett nystan till varje tråd, alltså ett nystan till den övre tråden och ett nystan till den undre. På det sättet blir garnet aldrig för kort.
Man lär sig alltid nåt nytt... Det är säkert nån som kommit på detta före mig, men ingen har sagt nåt, så jag har hört det.

Jag har precis blivit klar med några mord på Gotland och nu ska jag lämna deckarna tillfälligt.
En förtjusande man, Marian Keyes. Jag började faktiskt lite i smyg på den när jag hade glömt den andra boken på jobbet. Än så länge är den ganska lättläst, men det är väl alla som hon skrivit...?!

Men hur ska det gå i fotbollen, undrar en som är måttligt intresserad. Ska Sydafrika och Frankrike åka ut? Inte mig emot... Men jag måste väl ändå genomlida resten av turneringen ändå. Tur att det finns stickning!

Sitter beredd

Jag sitter med min bärbara dator ute, under det nya taket, och surfar och bloggar.
Himlen är alldeles mörkt gråblå och det känns som om det hänger i luften.
Men ska regnet bryta ut?
Ska jag få sitta under taket och lyssna på smattret?
Kommer det att regna in?

Innan det har gått så långt, fotograferade jag min klara Annis från Knitty.com.
Jag har inte blockat den än, det händer kanske under semestern nästa vecka...
Men den är klar!
Det kanske inte syns att det är turkost garn 28/2 kashmirgarn från Stäkets Handarbetsklubb, dubbelstickat. Kanske gick det åt 40 g och då har jag ett helt nystan och två påbörjade kvar.
Vad ska jag göra av det? De får ligga till sig ett tag, så kommer jag säkert på vad som ska ske.

Sonen mötte mig vid tåget för att bli av med en massa hår. Än så länge kan man säga till honom att han ska klippa sig, så det är bäst att passa på.
När slutar söner att klippa sig när mamman vill? Eller att höra på mammor över huvudtaget?
Kanske har jag inte så lång tid på mig...
Sonens hår är som mitt, det växer som ogräs och vi har mycket hår, fast det är tunna strån.
Kanske har det med schampot att göra, substral eller nåt tror jag det heter.
Det funkar bara i hår, ej att bada i, jag är fortfarande bara 157 cm.

Kan man önska sig regn?

Igår var taket halvklart när Victoria sa ja till Daniel.
För att råda bot på detta, gick vi upp tidigt, tog en rask promenad och sen åt vi frukost.
Efter det började vi sätta upp resten av taket...
Lagom till lunch var alla fem flaken uppe och sen började finliret.
Det är inte det mest idealiska att ha en fru med känningar av kristallerna i örat en sån här dag.
Kanske måste maken ta emot en nedramlande fru som fått yrsel...Nej, så långt gick det inte men nästan.
Nu är alla skruvar så gått som iskruvade och vi har inhandlat nästa steg, vattenrännan....Så det inte stänker in, när/om det regnar.
Men nu känns det som om vi skulle vilja testa motståndskraften i taket och se om det håller emot eller läcker in regnvatten.
Men det är klart; det kan vi testa en annan dag...
Känner mig annars lite trött, så här dagen efter bröllopet. Det sista jag såg igår, var Daniels tal till sin fru. Det var vackert! Tänk om man fått ett sånt tal, på sin bröllopsdag...Men kanske hoppat över det där med kronprinsessa...

Vi har plockat upp resten av utemöblerna från källaren, så nu kan vi sitta skönt när den grillade maten ska intagas.

Vilken dag!

Än så länge regnar det inte...Solen skiner och det är lite molnigt, lagom varmt med ca 18 grader.

Vi förberedde dagen med att köpa smörgåstårta som maken och jag ska äta med rosévin till. Inget som behöver tillredas i köket, så man inte ser nåt...
Till fikat är det inhandlat bröllopsbakelse.
Igår köpte jag en halvflaska skumpa, så vi kan skåla med resten av folket.
Ja, vi är förberedda på det mesta.
Makens bild från Hötorget från igår, får väl visa vilket bröllop det är frågan om.

För att komma i form, köpte jag igår ett set med tatueringar som man alltid kan använda till nåt.
Killen som sålde tatueringarna, frågade om han skulle hjälpa mig att sätta på dem. Svaret kanske inte blev vad han väntade sig; Det blåser så kallt om rumpan, så jag väntar med det.

Maken köpte ett speciellt SL-kort till mig härom dagen, som jag inte har laddat än.

Men det är ganska lätt att spara till barnbarnen, tar inte så mycket plats, så det är väl en väldigt bra sak.

Maken håller på med taket och nu är första plastflaket på plats Om det skulle börja regna, kan vi trycka under det, eller gå in...

Jag vet inte hur mycket stickning det blir idag, då blodvite uppstod i samband med takläggandet. Men någon maska ska jag nog hinna med. Det är ju många timmar tills allt är slut.

Sonen var lite sur för att han ska på kalas och gå på bio, just idag. Vi spelar in allt för att han ska kunna se det senare.

En promenad genom sommar-Stockholm

När regnet hade slutat att ösa ner och regnbågen visat sig över Djurgården, tog vi oss ut från Hiltons uteservering. T hade förberett sin Stockholmsvistelse lika ordentligt som jag är van vid, dvs hon hade dragit ut från någon tidning en promenad på Söder.
Vi skulle då vandra från Slussen, med en liten avstickare till systemet i Söderhallarna för inköp av skumpa till bröllopsskålen, mot Bellmansgatans korsning av Bastugatan, där Mikael Blomqvist bor.
Efter det visades vi mot Monteliusvägen, den lilla fina utsiktsvägen utanför Söders bergsvägg.
Jag har tjatat på maken ett par år att vi ska gå denna vackra väg, så äntligen kom jag dit...
Bild från Monteliusvägen över Gamla stan.

Vi tog oss mot Hornsgatan, där vi åt lite för att klara oss resten av kvällen. Sen vidare mot Mosebacke Torg. För att komma dit tog vi Katarinahissen. Underbar utsikt med en massa båtar på redden.

Uppe på Mosebackes smala gator tittar Katarina kyrka fram. Det kändes ganska häftigt, att de små vinda husen lämnar plats för en stor vacker kyrka mellan sig.

När vi tröttnat på denna vy, vände vi oss åter mot city och konserthuset, där kvällens konsert med brudpar och följe skulle äga rum.

Vi kom ner längs med Skeppsbron, där förberedelserna var igång inför bröllopet. Här är portalen de ska gå genom, när de kommer i land från båtturen.

Väl på Hötorget fann vi att vi inte var själva, även sonen och maken hade tagit sig in till stan för att se vad som är på G.

Maken fångade brudparet på bild, men jag såg inget. Jo, Anders Borg på en SL-buss...

Nu ska vi förbereda oss inför dagens händelse med frukost.

På återseende!

Vilken trevlig fredag

Min gamla väninna T från Göteborg har kommit upp. Vi har inte setts på säkert 5 år. Men trots det tar vi vid där vi slutade sist. Det är skönt med gamla vänner. Vi dricker vin och pratar.

Götheborg i Stockholm

Idag bestämde sonen och jag att vi skulle gå på stan och kolla in lite av vad som händer veckan innan Bröllopet..Man måste inte bara jäkta hem. Man kan turista i sin egen stad ibland.
Vi började med en fika på Åhléns takterrass.
För att fira dagen testade jag en bröllopsbakelse med jordgubbar och marsipan. En kopp te och lite sol så är allt perfekt...
Sen gick vi genom Kungsträdgården där det var full rulle på nån storbildskärm. Kanske kan man se vigseln på den på lördag. Ska vi ändå åka in?

När vi kom ner till kajen och gick förbi Grand Hôtel, var det avspärrat med polis som vaktade. Nu började gästerna komma och folk stod i dubbla led för att få se nån...Vi såg ingen... ****

När vi kom ut på Skeppsholmen så låg hon där; Götheborg. Idag fick man inte gå i land, men man kunde titta ordentligt på henne från landbacken.

Sonen och jag tog oss sen så sakta hemåt genom stan till ett överfullt pendeltåg. Jag hade glömt hur det är att åka i rusningstrafik.

Ett kallt glas rosévin på altanen med en god bok, så skönt kan en dag avslutas.

***Tydligen såg vi en prins av Rumänien, som tittade ut från ett fönster på femte våningen...Samma gråhåriga gubbe intervjuades av SVT senare på kvällen...Så en prins såg vi på femte våningen.

På rekognoseringstur

Idag gick jag genom staden på väg hem och kollade in två garnaffärer. En ny och en med ny ägare.
Jag började med Vendelas Handarbete på Drottninggatan nr 80, kanske. I backen upp ligger den i alla fall.
Den förra ägaren lämnade för tre veckor sen, eller nåt och jag var nyfiken på om den var öppen eller om det renoverades...Den var öppen med 30% på allt i affären, men det var väldigt utplockat. Sen ska den stänga för renovering och öppnar åter den 9 augusti och då med större sortiment, enligt de nya ägarna. Hoppas att det blir värt att vänta på...Det är den närmaste från jobbet sett.
Knallade vidare mot PUB-huset. Där på andra våningen det huset som ligger närmast Hötorget ligger Happy Color.

En lite udda blandning av garn, smycken och kläder. Uppdelat på färger ser det väldigt läckert ut och ganska enkelt, bara man vet vilken färg man är ute efter.

Eftersom jag för tillfället inte är ute efter nåt garn, ja om det inte är rea eller om ett jättestort behov plötsligt uppstår, så kommer jag att återkomma dit. Det fanns både ull, mohair, bomull och akrylgarner. Det senare är väl inte min melodi, men det finns nåt för alla...

I övrigt håller jag på med alla mina muscher på Annis, men hoppas att alla är gjorda innan kvällen är slut.

Ny bok, igen

Min tid på pendeltåget förgylls av böcker på löpande band.
Just nu är det Dykaren, av Håkan Östlundh som ligger i min Marimekko-väska.
Den är lite svårare att komma in i än den förra. Men jag tragglar på med 20-30 sidor per resa...
Gotland igen, men här finns inte de personer som var i den förra boken med, fast de ska jobba i samma polishus.
Jag funderade på det igår, när jag åkte in till stan. Hur gör man när man använder samma polishus t ex i Visby, när olika författare skriver. De kan ju inte av upphovsrättsliga själ använda samma poliser, men det blir lite kluvet för läsarna.
Så i denna boken förväntade jag mig nästan att Knutas, kommissarie i Mari Jungstedts böcker ska komma ut genom en dörr och säga nåt till Håkan Östlundhs poliser. Men detta kommer aldrig att ske.
Jag måste lära känna nya poliser, och det är ju också kul. Men det tar ett litet tag att komma in i boken.

Förresten; jag bestämde mig för att följa mönstret på Annis och göra muscher. Än så länge går det bra, men det är kanske för tidigt att ropa hej ännu...Jag är bara på andra muschvarvet.
Men jag gillar inte att göra muscher. Tycker bara att det är jobbigt och trångt och svårt att få igenom garnet i alla sju maskorna. Men jag ska stå ut, det är väl bara några hundra kvar att göra...

Ikväll ska jag besöka C, kollega från mitt gamla kontor och som bor alldeles i närheten.
Maken är i stan och kollar in Love Stockholm 2010 och sonen regrederade plötsligt och tog fram legot igen. Tillsammans med F, låter det som om de hällt ut en 65 liters låda med lego överallt på golvet och bygger en massa. Jag stör inte ens förmiddagsmat. Han får äta när han tar en paus och vad han vill...

Enstaka skurar

Igår eftermiddag kom mina föräldrar för att äta grillat och träffas i allmänhet.
Vi började så bra med att sitta ute i solen. Det kom nån droppe eller så, men solen sken varmt och stadigt. Tills det inte var droppar utan ihållande regn, då sprang vi fort som attans in med alla dynor mm.
Bara synd om maken, som den grillmästare han är, som fick stå under parasoll och grilla det vi skulle äta.
Åt gjorde vi inne.
Kanske skulle vi kunna äta efterrätten ute med kaffe/te, men det var så blött, så det var inget alternativ. Men kanske, kanske var det sista gången vi behövde springa in. Nästa gång har vi förhoppningsvis tak över bordet...
När de åkt hem, satte jag mig i soffan, framför fotbolls TV som tydligen har flyttat in hos oss, och stickade några varv på Annis.
Jag har nu kommit så långt att frågan är vad som nu ska hända; muscher, pärlor eller inget...
I mönstret ska man göra 3 muscher i varje pigg, men garnet är så tunt och skört, så det avråds det ifrån. Men frågan är om man sticka sådana, nu när jag har dubbelt garn. Blir det då tåligare eller går de sönder var för sig? Och kan man peta på pärlor, alltså inte sticka med dem, utan lyfta på dem i efterhand, går det ändå sönder då? Hmmm.

I den här VM i fotbollsstickningsbloggen kunde man anmäla att man skulle sticka klart ett UFO, alltså en ofärdig stickning. Jag har en annan lösning, som jag tillämpade så sent som i lördags.
Jag letade efter min Knit-pro sticka i storlek 5. Hade jag inte fått med en sådan i det paket jag köpte? Jag letade på nätet, om vilka storlekar som följde med och visst skulle jag ha fått en 5a. Men jag hittade den inte och hade jag inte en längre kabel också? Jag letade i alla lådor, där stickor ska finnas utan att hitta den.
När jag kom ner i vardagsrummet såg jag min stickkorg, där en grön väska som jag har stickningar i, låg.
I denna gröna väska hittade jag både kabel och 5ans stickor. Jag hade tidigt i våras påbörjat en grön tröja med hål i i Merino från Garnstudio. Och glömt bort. Det var säkert ett halvt framstycke som bara låg och vilade...
Min filosofi är att om man inte ens kommer ihåg en stickning, så kan man repa upp den utan dåligt samvete. Så det gjorde jag.
Och vips, så finns det inga UFON...bara upprepade garnnystan...Men ändå.

VM-stickning

Jag har gett upp. Jag trodde inte att det skulle vara sååå mycket fotboll på vår TV och då har VM bara börjat...
Jag har gått med i VM i fotbollsstickning 2010. Alltså, man står ut med att sitta i samma rum som make och son som bara ser på fotboll, om man har en stickning eller två att ta till.
Sen har man sympati eller fotbollsintresserade i en blogg där man kan sticka och vinna saker.
Men jag måste visa vad jag köpte i onsdags på Åhléns i Farsta, när jag var där med sonen...En provdocka i vit tråd med fina pärlor upptill och nedtill.
Nu kan jag visa tröjor, sjalar och annat fint mycket bättre än om det ligger platt på marken.

Jag har funderat ett tag på att skaffa en riktig provdocka, men den här är snyggare är de i rosa sammet eller vad det nu är.

I övrigt har jag också påbörjat en Annis från Knitty.com i det fina turkosa garnet från exklusiva sjalgarnsklubben från Stäkets Handarbete.

Bild kommer senare.

Spridda skurar

Igår när sonen var ute och träffade kompis, hade jag en lugn stund.
Jag läste ut den nyligen påbörjade boken, Den dubbla tystnaden, av Mari Jungstedt.

Det är samma huvudpersoner som vanligt och det känns som om man känner dem väl och vill veta mera.

Och så sker allt på Gotland eller i närheten av Gotland.

Småmysig bok, som tar två kvällar att läsa.

Idag har jag påbörjat en Spader-sjal och sen repat upp de få centimetrarna som jag stickat. Inte så kul...Letar efter en annan sjal. Att bara nysta upp det tunna kashmirgarnet var en utmaning och sen att sticka i det...

Annars har dagen erbjudit annat handarbete, i form av borrning av hål i lister till taket och sen klä dessa lister med gummilister. Eller; jag har inte fått borra, jag har hållt listerna när maken borrar. För husfridens skull...

Vännen T var över för att låna stickor och så fick jag tillbaka Victorian lace, en bok full med spetsmönster att sticka...Kanske kan jag hitta modellen till mitt fina garn där.

Middag orkade ingen göra, så Robbans i Tumba fick påhälsning av familjen som köpte med sallader och kebab. Det är så gott, men det tar 20 minuter varje väg, så det blir inte så ofta...

Nu är det visst fotboll på TV, så jag ska leta fram en ny bok och en stickning, så jag också överlever kvällen.

Förövrigt har det varit spridda skurar hela dagen. När man tror att det ska börja ösregna, så avtar det efter 2 minuter för att sen lika plötsligt återkomma...

I morgon hoppas jag att det är uppehåll och gärna lite sol. Morföräldrarna kommer för att få grillad mat...

och ett halvt

Så här ser en son ut som är elva och ett halvt år gammal idag.
Ibland kan man tro att han är äldre och ibland tror man att han är yngre...
Han är ensam hemma nu när skolan är slut. Vaknar senare, äter frukost, vad han vill och när han vill och vill inte duscha allt för många gånger i veckan. Men det vill mamman...
Är ute och leker, eller ursäkta, träffar kompisar, hela dagarna och lite in på kvällen. Kort sagt; han har sommarlov och gör som han vill. Inom vissa gränser.

Igår var jag på spökvandring i Gamla Stan med M. En fasansfull upplevelse som jag gärna gör om igen. Vår guide Sandra var helt i sitt esse med att skrämma oss och berätta om alla hemskheter som ägt rum och kanske skulle upprepa sig. Man vill inte vara den som är sist i gruppen, den brukar dö först...
1,5 timme höll hemskheterna på och både jag och M var helt överlyckliga över denna upplevelse som vi varit med om, då vi både luktade på pesten och smakade på råttor...Kan ej beskrivas ordentligt, måste upplevas!

Koko koko

I morse, när jag låg i sängen, strax innan kl. 6, hörde jag göken. Inte bara en gång, utan upprepade gånger.
Först tänkte jag att det var någon med gökur, som hade dörren eller fönstret öppet, men det stämde inte med antalet koko, vad klockan var, dvs 6.
Alltså var det en riktig gök. Eller kanske bara nån som skrek Koko koko i skogen...vad vet jag?
Men det är första gången på mina dryga 14 år här, som jag hör en gök. Inte ens i Göteborg hörde jag nån gök. Det var bara i Lidhult, hos farmor och farfar, som man hörde göken och där var man inte särskilt ofta...
Jag tog en rask morgonpromenad på ca 4 km, men då hördes det inget mer koko.

Jag undrade vad jag skulle sticka som plåster på såren efter tabben med tunikan, som jag inte känner för att göra för tillfället...
Idag kom det en rosa plastpåse med turkost tunt garn som det ska stickas sjal av...
Första sändningen av sjalgarnsklubben från Stäkets Handarbete. Spännande.
Men först ska det nystas upp och sen bestämmas vilken sjal det ska bli...Det får bli i morgon.
Jag ska sätta mig ute i väntan på att min väninna ska komma och hämta mig för vår spökvandring i Gamla stan ikväll...Men först ska vi äta middag ute, utan män och barn, i alla fall våra egna.
Jag berättar mer i morgon.

Den blomstertid nu kommer

Med lust och fägrings stor....
Idag var det skolavslutning i sonen skola.
I år fick jag vara med, det fick jag inte förra året. Då ville inte sonen att mamman skulle vara med; ingen annan kommer ju...
Alla kom, utan jag. Då var sonen arg...
I år fick jag vara med och det kom andra föräldrar också.
Men hur blir det när man slutar 6an? Kommer jag att få order att vara med eller att hålla mig därifrån?
Vi får se om ett år.

Efter avslutningen i klasrummet, tågades det upp till Källbrinks IP för den stora avslutningen som tog en timme och som traditionsenligt avslutades med "Den blomstertid nu kommer..."Denna gången grät inte mamman en nostalgitår
Traditionsenligt fikade mamman och sonen, denna gång själva, på Lyran i Bredäng.

Stora goda räkmackor, te och en cheesecake, så står man sig ett bra tag...En tur till vänner i Enskede, bara av en händelse, på ytterligare en kopp te och lite prat och sen vidare till Farsta där present till fredagens kalas inhandlades. Sonen frågade om jag prompt måste in i garnaffären som ligger där. Det behövdes inte denna gången, det finns visst lite garn hemma...

Men nu är det sommarlov i 70 dagar, enligt sonen...Kanske ska skaffa en stor kam som han kan dra bort tänderna på, en och en...

Mmmm, Marabou

Idag var det utflykt med jobbet till Sundbyberg.
Se Sundbyberg, och sedan dö. Möt våren i Södertälje...
Vi fick lunch på Bällstabro Värdshus, en rundtur i omgivningen och sen även fika på samma lunchställe...
Rundturen i omgivningen gick bl a till Marabouparken, dvs parken bakom den gamla chokladfabriken.
Här var det fullt med barnfamiljer som solade i gräset, även om det inte ser ut så på bilderna...

En ganska skön dag som i morse hotades av skurar, men av dem blev det inget...

När fikat var avklarat gick jag till makens arbete i Solna business park. Tog svängen genom centrum, där det till min smala lycka fanns en handarbetsaffär. Inget särskilt stort sortiment, men det kanske räcker, om det är nödfall...

Igår var jag så nöjd med min tunika som jag påbörjat. Jag stickade säkert 5 cm...Då upptäcker jag att jag snott arbetet ett halvt varv och det går då inte att sno tillbaka. Jag tyckte jag var så noggrann, men det var jag tydligen inte. Gör om, gör rätt! Men då blev jag så trött på allt, att jag efter att ha repat upp det stickade, la ifrån mig det och senare flyttade upp det till mitt rum.

Vad jag ska sticka nu är skrivet i stjärnorna och jag ser inte vad det står...

Kanske ska sticka klart den gröna håltröjan, eller så påbörjar jag nåt med det nya garnet.

Men så väntar jag också på garnet från sjalklubben som Eva i Stäket startat...

Måndag igen

Nu är Livia-klänningen klar och överlämnad till mormodern för vidare befordran till barnbarnet självt...
Jag hade inga knappar, och så visste jag inte vilka de ville ha, så det får mormor fixa själv.
När jag väl sytt ihop och fäst alla trådar påbörjade jag ännu en tunika, fast denna gång i lavendelblå Muskat.
Jag repade ju upp min spetstickade kofta som jag gjorde förra året och som nu är för stor. Bättre då att använda garnet till nåt man kan ha.
Nu har jag tid på mig att fundera ut vad jag ska sticka av alla rea-garnerna. Men det löser sig.

Jag påbörjade en ny bok i morse, på tåget. Men den är så urtråkig att jag ska byta, men jag vet inte till vad ännu.
Jag har läst 30 sidor och har fortfarande inte fattat vad den går ut på. Bara en massa dravel utan mening.
Inget slöseri med min lästid, så den åker in i bokhyllan så gott som oläst. Inget dåligt lässamvete här inte!
Jag är måndagstrött, så jag ska nog vila en liten stund innan maken kommer hem och maten ska lagas. Kanske blir det några varv på stickorna, fast det är 300 maskor på varje...

Du gamla, du fria...

Farfar skulle hem idag, så maken och farfar börjar såga tidigt. Som tur för grannarna, sågar de i garaget.
Men sen låter de som stora och mellanbocken Bruse. De gick på lösa plankor, pratade "lågt"...
Det var bara jag som var som lilla bocken Bruse, som tänkte säga, om det kom någon arg och elak granne; -Nej, ack nej, ta inte mig, ta nån som är större....
Men det kom ingen sådan granne...
Så här ser det i alla fall ut efter en helg med farfar i huset, eller rättare sagt, utanför huset.
Man kan ana att det skulle kunna bli ett tak, inom kort eller i alla fall i sommar.

Vi missade nationaldagsfirandet i centrum med Kalle Moraeus och bakelse...Vi brukar gå ner och se vad torget erbjuder, men idag köpte vi balkskor och skruv i stället...Kom på det när vi handlade mat i centrum på hemvägen. men det var så dags då...
Känns i och för sig att jag kan överleva detta.
Köpte belgiska jordgubbar att mumsa på med grädde. Inte så äckligt, det heller...

Vi förbereder oss för bröllopet, även här hemma. Det är inte bara i stan det pågår för fullt.
Detta är den hemliga presenten som jag köpte till maken i Sigtuna.
Han blev sååå glad.
I övrigt har jag läst ut min bok, men ännu inte påbörjat nästa. Vilken det blir visar sig kanske i morgon.
En klänning är färdigstickad till Livia, snart 9 månader. Kommer att levereras till hennes mormor i morgon på mitt arbete. Hur den ser ut, får ni också se i morgon.
Det var väldigt vad det ska hända saker i morgon...Kanske har jag då bestämt vad jag ska sticka...

Kanske ska erkänna att jag åt en pizza igår, på Il Primo i centrum. En Quattro formagi (4 ostar) på lövtunn botten...Jag gick 5 km i morse i raskare takt än igår...Kanske hinner med en tur i kväll också, så jag blir av med pizzan...

Pajat

I morse var jag pigg, så ja gick ut och gick ca 5 km. Väldigt skönt att få vara ensam i vårsolen med bra musik i öronen. Och jag får själv bestämma i vilket tempo jag ska gå... Eller egentligen är det musiken som bestämmer i vilket tempo jag ska gå. Snabb låt, snabb promenad...och tvärtom förstås.

Morgonen började soligt med frukost ute.

Efter det påbörjade maken och farfar sitt byggande av taket.

Eftersom jag fortfarande är yr, är jag inte till så stor hjälp, men jag plockar upp borrmaskiner efter behov.

Jag har istället suttit i solen och läst min nyaste bok I den innersta kretsen, av Viveca Sten. Men även takläggare behöver intag av energi med jämna mellanrum, så en rabarberpaj med vaniljsås tillsammans med en kanna kaffe gör livet lite gladare för dem. Även sonen och jag försåg oss med pajen och dess tillbehör.

Annars hade vi tänkt dra in till stan och kolla in maraton live vid Västerbron, men tiden springer iväg och plankan som ska sitta fast i väggen, sitter inte ännu fast i väggen.

Men vi ska åka och äta gott senare ikväll...