Hur man gör sin son överlycklig

Sen i lördags, då sonen provade en X10 mini-telefon har han suktat efter en. De har varit slut på lagret i de affärer vi har tänkt besöka.
Men av en händelse gick jag förbi Teliabutiken på Kungsgatan, på väg hem och tänkte pröva lyckan med telefon och abonnemang.
Det blev inte så blodigt dyrt, så jag köpte telefonen, utan att berätta för sonen.
När jag kom hem, var det tänkt att vi skulle handlat telefon och mat inför helgen.
Nu handlade jag mat innan jag kom hem, samtidigt som jag hämtade paketet med de beställda böckerna.
Jag ringde på, för att sonen skulle öppna och frågade då om han kollat lagerstatus på telefonen, så vi kunde åka dit.
Han springer upp till datorn och kollar att det finns, kommer ner, redo för att åka iväg.
Jag ber honom istället att bära upp kassen med telefonen och min handväska. När jag säger att jag inte vill åka och köpa telefonen, bryter han nästan ihop. Han blir betydligt gladare när jag upplyser honom om att han redan håller i en...

När väninnan T skulle till Tallin sist, bad jag henne att köpa denna bok, men den var tillfälligt slut.

Jag hittade den senare på Bokus och beställde den tillsammans med en Habib-bok, till sonen och en annan bok till mig, Alla dessa bilresor runt Stockholm.

Jag fick en sådan bok av mina föräldrar i julklapp för några år sen, sen har de fått låna den av mig för ett år sen. Jag fick inte tillbaka den, så jag köpte en till. De behöver den lika mycket eller kanske mer, så det gjorde inget. De är mer nyinflyttade än vad jag är...

Solen skiner, så nu ska jag ut och läsa en bok.