lördag 17 juli 2010

En dag att komma ihåg

Jag fortsätter vi tradition på vår bröllopsdag, att arbeta i eller utanför huset. Jag målade i tvättstugan, precis som igår.
Maken tycker inte att det är en dag som är så speciell, men det tycker jag och vill gärna uppmärksamma den varje år. Kanske bara för att bryta vardagen, även om den i år infaller under vår semester.
11 år har vi varit gifta, kanske inte någon lång period för vissa, men för mig som aldrig skulle skaffa barn eller gifta mig, utan leva ungflicksliv hela livet, är det en aktningsvärd mängd av år...
Precis som Daniel och Victoria hade vi en väninna som sjöng Kents "Utan dina andetag" men då i Stråvalla kyrka och inte i Konserthuset i Stockholm.


Som extra grädde på moset har vi bokat in oss på en tur upp på Globen med Skyview. Jag har höjdskräck, men det ska nog gå bra. Det tar bara 20 minuter, så är man nere igen, om det skulle vara läskigt. Men samtidigt är jag fascinerad av höjder, en sån där hatkärlek...
Sen är det tänkt att vi ska äta middag ute.
Bilder från äventyret kommer i morgon.

3 kommentarer:

maja sa...

Grattis på bröllopsdagen! vi firar snart vår dag vi med och då är det silver bröllop, helt otroligt.

muminmamman sa...

på tal om höjdskräck, åkte Vertigo på Tivoli igår, ett litet flygplan som snurrar runt, runt, längst ute på en lång stång, högt uppe i luften och uppnår 5 G-krafter. Dödskräck i sin renaste form!

Hugomamma sa...

Med kristallsjuka behöver man inte betala för att det ska snurra, det snurrar fortfarande alldels gratis!
Men det var lite skräckblandad förtjusning att åka upp på Globen. Bilder kommer i morgon