Tadaaa

Lika tidigt som igår, var jag igång, men denna gången målade jag en bit till i tvättstugan vit.
Alla ni som varit på besök de senaste 4-5 åren och tittat på vårt halvfärdiga projekt och funderat på att ringa "Arga snickaren", varför gjorde ni inte det?! Då hade jag kunnat ligga ute i solen och läst eller stickat eller kanske sovit lite längre istället för att tvinga min stackars semesterlediga kropp att utföra detta slavgöra...
Men det är klart; jag kommer att bli så vansinnigt muskulös om armarna, då gäddhänget plötsligt förvandlas till muskler. Som tur är, så är jag tvåhänt och kan alltså måla även med vänster, så att musklerna blir jämt fördelade. Men det kanske behövs mer än en tvättstuga för att det ska inträffa i verkligheten...Så jag nöjer mig med det som blir....
Den som gapar efter mycket...

När tvättstuga och duschning var avklarade, fortsatte jag med den mystiska boken, Brott av Karin Fossum. Men jag blir inte klok på den och semestern är snart slut, så nu lägger jag ner den.
Istället plockade jag fram min gamla favoritobducent, Kay Scarpetta. Denna gång i Dödligt spår, av Patricia Cornwell.
Igår kväll, när Ernst och Tina höll på att laga till läckerheter, virkade jag klart axelbandet och satte fast det på väskan.

Kanske lite lång, men jag ska känna efter ett tag och sen kanske korta ner det. 10 fm maskor så långt jag ville ha och sen fyra varv med vitt och två färger runt hela.

Här är mönstret till blommorna och min inspiration till väskan. Tack Mia!

Men vad ska man nu göra med allt restgarn? Jag tänkte virka ett linne eller kortärmad jumper med en blomrand nederst. Jag har virkat i Drops Safran och annat bomullsgarn, som av en händelse råkade finnas i mina garnlådor.

Men först av allt ska jag påbörja en sjal till någon som fyller 50 år snart och som inte bor i samma land. Jag tror inte att hon tittar så ofta på min blogg, men jag tar inte risken. Ni får se den när den är skickad. Den kommer att stickas i det senaste garnet från exklusiva sjalgarnsklubben och jag tänkte en Haruni.