Vårkänsla

Vad konstigt det kändes att åka och handla strax efter nio, en lördagsmorgon...Med maken.

Han väckte mig tio över sex, när jag för en gångs skull, sov förbi klockan fyra...

Men det medförde att det var en pigg make som kunde äta frukost tidigt och därmed också komma iväg till kurvan innan alla andra åker dit.

När klockan var halv elva var vi på hemväg. Det är väl den tiden vi brukar komma iväg, en vanlig lördag.

Solen skiner, fast det blåser väldigt mycket.

Men kanske är det solen som gör att jag känner att jag måste städa lite. Denna känsla är väldigt ovan för mig, varför jag måste ta tillvara på den. Jag har fått maken att häkta av köksluckorna, så jag kan torka dem ovanpå och få bort det där feta, som blir i närheten av spisen.

Jag har även gått hårt åt kryddhyllan ovanför spisen.

I mitt nästa liv ska det inte finns någon kryddhylla! Det finns ju numera kryddlådor, en sådan ska vi ha!

Jag har även, som man kan se på bilden ovan, tagit tag i mösstickningen. Kanske hade den varit klar, om inte städbehovet visat sig precis nu.

Mycket har vi hunnit och ändå är klockan inte så mycket.

Något som också hunnit hända, fast när vi var och handlade är att vår TV-box har tagit semester på obestämd tid.

Det är konstigt! Maken och jag pratade om just boxen i bilen från kurvan...Och när vi kommer hem, så har den hälsat hem. Har även tekniska saker ett sjätte sinne?

När vi började titta efter en ny bil, så började den gamla helt plötsligt att läcka vatten från kylaren på Bilias parkering. Den såg var vi var och förstod att dess dagar hos oss var räknade. Efter det besöket på Bilia, läckte den inte mer vatten. Fast vi köpte ändå en ny bil...i smyg.

Om maken var pigg förut, så är han det inte nu. Han ligger bredvid mig i soffan och sover, fast han kommer att förneka det....