Gott intag

Middag på 54 på Götgatan. Väldigt gott så nu är jag redo för Kentkonsert.

Nej, mössan blir det inte...

...som får följa med till London. Den är klar.
Jag nystade upp garnet och skulle bara testa lite, känna lite på hur det verkade....
1,5 timme senare var den klar.
Jag hittade ett mönster här, som jag tyckte verkade bra, med halvstolpar istället för fasta maskor. Först var jag bara tvungen att friska upp minnet om hur man gör halvstolpar...Men sen gick det fort.
Mitt garn är lite tjockare, Lovikka från Järbo, istället för Eskimo från Drops. Det är bara det vita som är Eskimo på min och det svarta är dubbelt Alaska, också från Drops. Men virknål nr. 7 och så gjorde jag några ökningar till, efter att ha provat lite på mig själv. Istället för 40 maskor, när alla ökningar var gjorda har jag 49 maskor. Men randningen är efter mönstret.
Mina färger är lite starkare än de som är i originalmössan, men jag gillar dessa bättre.
Jag har inte sagt nåt till sonen än...Han ska få den när han kommer hem i morgon från gudmor P.
Men frågan återstår, vilket projekt ska få följa med till London?
Ska fundera över detta under morgondagen, då vi ska packa.
Det som är klart med London-resan, är i alla fall Madame Tussauds, där vi har bokat biljetter, så vi slipper att stå i kö i alla evighet.
Men nu är det snart dags att göra sig i ordning för middag ute och Kent-konsert på Annexet Globen.

Dagens röda vin

[Mobile mail sent by Momail]
Get it at www.momail.com

Istid i Huddinge

För att vara säker på att sonen kommer iväg, eller vad säger jag?! För att vara säker på att sonen kommer på rätt tåg, följde jag honom till stationen och tänkte samtidigt hämta hem maken.
SL hade dock en annan åsikt. De tyckte att jag skulle vänta en halvtimme på maken efter att sonens tåg gått iväg och därmed hindrat far och son att ta farväl, för att inte ses på en vecka...
Nåväl, sonen klarade den krisen och även jag. För att ha nåt att göra bevistade jag den lokala Akademibokhandeln och shoppade loss lite... Bild kommer en annan dag...
Annars var det en vanlig fredagskväll med hämtmat och ett glas vin och lite sömn i soffan, bara lite tystare...
En slö lördagsmorgon mynnade ut i ett besök i vårt centrum där en lokal istid breder ut sig en gång om året, denna helg.
Det har fraktats isblock från Torne älv ner till Huddinge centrum för att den lokala konstföreningen ska kunna tävla med isskulpturer. Här är några exempel. Vem som vann, är inte fastställt än....

Sonen har uttryckt en önskan om en sån där OS-mössa, men garnet verkar slut överallt.

Hittade ändå gult och blått Lovikka-garn som såldes ut hos Kerstins Garn i centrum. Fast de inte tillhör de gladaste och trevligaste bland butikerna, så vågade jag mig in, allt för sonen...

Nu ska jag bara ha tag på svart och vitt garn, om det inte skulle råka finnas sånt i mina lådor...
Kanske är det detta projektet som får fälja med till London på tisdag...

Än så verkar inte Brittish Airways ha bestämt sig för att strejka, åtminstone inte tills vi åker dit och hem, för de måste visst tala om det 7 dagar innan.

Nu är det fredagsmys....

Igår blev det inget inlägg, jag hade inte tid.
Först gick jag och köpte en sån här fin klocka som jag suktat efter ganska länge. Till sist kunde jag bestämma färg för den första klockan i samlingen...Just det; Purple Passion...Eller på ren svenska, lila.
Den är perfekt tillsammans med min nya kofta från H&M med puffärmar och jag är sååå lycklig.
Efter detta inköp var det bio tillsammans med väninnan M. Lite mat så man orkar och sen bio; Valentines Day med en hel massa kändisar. Lika rolig och underbar som jag trodde att den skulle vara. En sån där bli lycklig-film...Och inte så förutsägbar som alla sa att den var. Jag gillade den.
Här kommer en bild på min senaste uppfinning...eller nån annan kanske också har stickat en så här krage. Men det har inte jag sett.
Garnet räckte inte till nån lång halsduk efter 2 mössor. Jag stickade så långt det gick och gjorde knapphål, 3 stycken innan jag maskade av. Sen letade jag i stora knappburken efter några knappar som passade och jag hittade tre likadana som ser ut som tabletter i en tablettask...

Den blev hur bra som helst, som en fuskolle men i halsduksform.

Nu är det snart fredagsmys. Maken kommer hem från jobbet och sonen åker till sin gudmor över helgen och hittar på en massa roliga saker tillsammans med några andra gäster till henne.

Det blir jättetyst och tomt och tråkigt och hemskt och....not!!!! Det ska bli jätteskönt, men det kan man inte säga till sonen....

Och några problem med att hitta på saker själva finns inte; Kentkonsert på söndag, äta ute, slänga skräp och städa, i den prioriteringsordningen....Fasen, vilket jobbigt ord att skriva....

Och en till...

Jag påbörjade en halsduk igår kväll. Inte den här, detta är en mössa...
Men då tittade jag på den mössan jag gjort tidigare och kände, att jag skulle ha rätstickat den istället, så den hade passat bättre med sjalen jag stickade förra våren.
Därför påbörjade jag alltså en rätstickad mössa också.
Och till damernas skidskytte, där Helena Jonsson faktiskt sköt felfritt, blev den också klar.
Och den känns mycket bättre tillsammans med sjalen, så det var ett riktigt beslut.
Nu kan jag ge bort den förra mössan, så en ny påse är påbörjad till Hjälpstickan. Inte för att det var nåt fel på mössan, men inte på mig...Då kan någon annan få bli glad och varm om huvudet istället för att den bara ligger i högen med missnöjda plagg...

Det går fortare och fortare att komma till jobbet. Kanske är jag i tid på fredag...
Idag gjorde jag nåt på jobbet, jag inte trodde var möjligt, ännu...Jag tog av mig min mohairkofta, trots att de två extraelementen var avstängda.
Solen låg på så det var varmt...Väldigt varmt, men det talar vi tyst om, så inte solen försvinner och det blir svinkallt igen Jag orkar inte det!!!
I morgon vete sjutton om det hinns med nåt inlägg, jag ska på bio. Men den som lever får se...
Kanske man kan våga sig på den nya fuchsiafärgade koftan från H&M.

Med röd hatt

Visst fick jag ge mig ut och hämta maken, några km norrut. Då hade han varit på väg hem i två timmar...Men sen bänkade vi oss framför TVn och kollade sprintloppen.
Silver till tjejerna, inte illa! Grattis!
Under tiden stickade jag min röda mohairmössa.
Så här blev den...
Den går ner över öronen, för det värsta jag vet är när man får dra i mössan för att täcka öronen...
Känner mig lite slö nu. Har suttit på Huddinge sjukhus i två timmar för en spruta.
När inte tågen går som de ska måste man vara ute i god tid. Det var jag. Två timmar innan min tid begav jag mig från jobbet. Normalt tar det 45-55 minuter...
Konstigt nog var det ingen stor försening, typ en halvtimme mellan stationer eller liknande. Detta medförde att jag hade tid att fika och läsa min spännande bok innan det var dags för sticket.
När jag sen skulle hem, hann jag knappt kolla efter en buss, förrän den var inne...
Kanske ska köpa en lott eller så försöker jag överföra min ovanliga tur till makens hemfärd idag.

Det finns lite garn kvar efter mössan, så kanske blir det en halsduk eller liknande...Dagen är plötsligt lång, när man redan är hemma.

Litet sår...

...gör mycket ont. Hur kan det göra det?
Det borde stå i proportion till storleken hur ont det gör...
Det värsta är att det lilla såret sitter på vänster pekfinger, den översta leden, dvs just där som stickan slår emot, när man stickar.
Just nu är det ömt och har en förhårdnad, har inte hunnit kolla om det går att sticka utan smärta.
Igår gick det inte.
Men det är klart; jag kan starta en ny stickning med grövre stickor, då gör det inte så ont...
Kanske ska börja med att nysta upp Collinette-mohairen och påbörja den där mössan, den ska nog stickas med åttor eller nåt....
Då kan jag ha på mig en ny varm mössa i morgon, när jag väntar på det där pendeltåget, som kanske eller kanske inte kommer.
Jag försöker att inte klaga på SL alla dagar, men idag har det varit fördj...igt.
När jag skulle hem kom jag till centralen, tåget som skulle gå 14.42 skulle enligt hemsidan avgå 15.05. Plötsligt försvinner det, utan förklaring. Eller; tåget försvinner kanske inte, men all information om det...
Nästa tåg ska gå 15.12. Helt OK att vänta bara några minuter till...Men plötsligt ska det gå 15.52. Då fick jag nog, tar mig upp till gatan ovanför och hittar precis en ledig taxi. 15.23 är jag hemma på vår adress och SL får betala, då resegarantin ska gälla, allt enligt deras hemsida. 657 kr kommer det att kosta dem, bara för min resa...
Nu kan jag alltså i varm lugn och ro påbörja min stickning.
Ja, om inte maken ska hämtas nånstans där tåget slutar att gå...

En mässa är...

...ett bra ställe att göra av med en massa pengar, snabbt och enkelt. Man behöver inte gå så långt innan slantarna avlägsnar sig i ett rasande tempo. Ofta utan att man ens märker det. Det kostar ju inte så mycket, tänker man ett stort antal gångar.
Till slut inser man att det visst kostade en hel del...Men lycklig blir man och det är ju också viktigt.
Och så är allt Ms fel. Om hon hade kommit när jag kom, så hade jag inte behövt att gå flera varv och då upptäcka saker, som saknades innan i mitt liv...Eller i alla fall i mitt handarbetande liv. Vilket i många fall är det samma som mitt liv.
Men hon tog glatt på sig allt...Såna vänner skulle man ha fler av.
Jag var tvungen att testa nya telefonens kamera, och kände att detta var ett lämpligt tillfälle...

Här är mina skatter som jag kom hem med. En himla massa spetsar, en kabel och en förlängare till mina Knit-pro-stickor. Ett häfte med mönster på muddar av Johanna Wallin tillsammans med svart garn och vita pärlor, som ska bli pulsvärmare med dödskallar på...En olivolje tvål, som visst ska vara bra till stickat, hur vet jag inte...Men ska testa nån gång. Ett hekto ljusgrönt alpackagarn till en sjal, ett rött mohairgarn från Collinette, färg Fire, som jag stickat en sjal i och ska komplettera med en mössa. Ett nystan med blågrönt sockgarn och ett hekto Heavens hand i rödmelerad ull, som jag läst om och kände ett stort behov av.
Innan jag gick in, lämnade jag in en full påse med stickat till Hjälpstickan, i informationen på mässan...Då kunde jag med gott samvete köpa nytt...en win-win-situation...

Denna storkrage var det sista som lades i, den blev klar igårkväll till Melodifestivalen.

Den är i ett grått melerat garn, men den var svår att fota... Men desto skönare att ha på sig.

Ja, Melodifestivalen igår...Tyckte kanske inte att de där Timoteij var så himla bra...Men visst, den var trallvänlig. Annars trodde jag att Alcazar och Darin skulle gå vidare direkt till Globen.

Men den fyllde sitt syfte, dvs att kunna klaga på kläder och låtar och allt annat...

Ännu en...

...halsduk är klar.
Tvåtrådigt ullgarn färgat med Kool-aid färg. Kommer inte ihåg vilken smak det är, det var ett tag sen det gjordes. Men kanske apelsin, äpple och citron...

Det blev en sen kväll, för att vara jag och fredagskväll med vin...Mycket vin, dessutom.
Tågen gick inte när de skulle utan när det blev tillfälle, så resan som normalt tar en kvart, tog tre kvartar. Vi skulle träffas på Karlberg, men det fick bli centralen. Annars skulle vi bara suttit på tåg hela kvällen, som dessutom bara stod stilla mellan stationer...
Vi hamnade till slut på Il forno con tapas på Vasagatan, där vi varit förut. En trevlig liten restaurang med god mat.
Vi delade till förrätt en stor tallrik med charkuterier och oliver, pesto...och en flaska vin. Sen beställde P tapas i olika skepnader och jag tog en oxfilé med gorgonzola och grönsaker.
Den första jag fick in var knappt ljummen, så den åkte tillbaka och sen kom det ut nåt himmelskt gott, varm mat...Efter ytterligare en flaska vin, flyttade vi på oss till Fisk och deras bardisk med två goda drinkar var tills vi åkte hem.
Så mitt i natten knatade jag hem i snöstorm och lite svajjig gång, som nog berodde på blåsten...
Endast sonen har varit ute idag, om man inte räknar med den skottning jag gjorde för en timme sen, men som det inte syns nåt spår av...då kan det ju inte heller räknas...
Jag ska tillbringa dagen med stickning och tedrickning innan Melodifestivalen drar igång ikväll igen.

Sen julmiddag

I morse var jag tvungen att ta med bilen halvvägs till jobbet, alltså Älvsjö, och sen ta tåget vidare.
Ingen väg var plogad 6.30, så det blev att ta det väldigt lugnt och köra sakta.
På vägen hem hoppade jag av på samma ställe och åkte till besiktningen. Allt godkänt och vi kan köra vidare ett år till.
Allt detta visste jag nästan innan, men osäkerheten sitter i sen jag var yngre, då bilarna var äldre och kanske inte lika bra som den vi har nu...Då hade jag alltid!!! kort kjol och jag fick igenom mina bilar de flesta gångerna, utan problem. Fast de slog lite väl mycket på Amanda, som min gröna golf hette...

Nu ska jag efter att ha varit hemma en dryg timme, försöka ta mig till stan igen. Inte så lätt när hela Stockholm ännu en gång är lamslaget efter den snön som föll i natt och under dagen...
Jag och P ska äntligen ha vår julmiddag.
Vi vet inte var vi ska äta, bara att vi ska äta. Och gott ska det vara och även gott vin.
Så på återseende!

...men de flesta är små, mycket små...

Igår kom jag på, att jag på söndag ska lämna in en påse med stickade saker till Hjälpstickan, i informationen på Syfestivalen.

Jag har visserligen fått ihop ganska mycket, men det är lika bra att göra lite till. Allt behövs, det är fortfarande kallt ute.

Efter lite letande i garnlådorna hittade jag mitt Kool-aid färgade garn, som jag tyckte skulle bli bra till halsduk.

När curlingstenarna åkte glatt på isen och Sverige vann mot Schweiz, så påbörjades halsduken.

Jag får fortsätta idag, det kommer ju fler tävlingar.

Men jag kan inte se på TV hela kvällen, för ikväll har Miniatyrforumet projektmöte om vårens gemensamma projekt, "hattar, väskor, kläder, skor..."

Om någon är intresserad av miniatyrer i skala 1:12, anmäl er till forumet, så kan ni vara med nästa gång, om intresse finns.

Jag tänkte visa några saker jag gjort genom åren....

Herrskor i skinn. Det är en tandpetare som ligger framför...

Denna hatten vann jag en tävling med....

Lite underkläder måste man ha, även om man bara är en tolftedel....

Finns det fler miniatyrister, i smyg eller öppna med intresset?

Jag har kommit på att man kombinera flera hobbies (hobbyar), med att sticka i skala 1:12.

Då är det stickor 0,75 som gäller och väääldigt tunt garn.

Lite virkning

Jag hade lite ont i handlederna efter Augusta-stickningen i måndags. De där falska flätorna var lite jobbiga, eller så var det för att jag stickade i stort sett båda på en dag...
Men igår kväll fick tröjstickningen ligga och vila och istället var det virkning av mobilfodral som utfördes till bilderna av Björn Ferrys guldåk.
Har ni sett att det är en turkos rand överst???
Jag gillar turkost, alltså finns det turkost garn i mina lådor...Annars hade jag köpt det.
Silke/Alpacka gör det mjukt och varmt för den nya telefonen och avhåller den från att bli repad.

Funderar på om jag kunde behöva en ny mössa, nu när det snöar igen.
Men hur och vilket garn?
Kan man få för många mössor?
Det är svårt att komma ihåg varför man slet av sig mössan, när man var yngre, när man kom runt hörnet...Kanske var det den sprayade luggen som kunde bli förstörd.
Tur att hårvårdsprodukterna utvecklas och att det numera finns fugde, som bara är att rufsa om igen...Eller så bryr man sig inte lika mycket om håret. Man är ju ändå gift....

Fettisdagen

Idag tyckte SL inte att jag skulle komma i tid till mitt jobb, tåget var 30 minuter försenat...
Tog en buss istället och kom bara 20 minuter försent och jag slapp att stå ute i 10 minusgrader och vänta.
För att råda bot på de negativa tankar som detta genererar, ska jag bota mig med en semla med varm mjölk och kanel ikväll. Så tills dess kommer jag alltså att vara sur på SL.
Egentligen borde de dela ut semlor när tåget är sent, i alla fall idag, fettisdagen. Eller alla dagar!
Här är mina Augusta-värmare som jag stickade igår när sonen var sjuk. De passar riktigt bra.
2 nystan gick åt av Online Merinoull. När jag var klar var det ca 20 cm kvar av garnet, så det var bra avpassat...

En ny vecka och en ny bok att läsa på tåget eller perrongen, när tåget är försenat...

Nattfåk, av Johan Theorin.

Lätt bok att komma in i, i alla fall i morse när jag fick åka runt halva stan...

En stjärna

Igår hade sonen väldigt ont i magen. Han åt nästan ingenting och sov större delen av dagen.
Till kvällen var han piggare, men hade fortfarande ont.
Idag är jag och sonen hemma från skola/ arbete.
När sonen är helsjuk, sitter han mest och klänger på mig och ser på TV.
När han är halvdan, som idag, ska han aktiveras...
Som tur är, så är han mammas pojke, dvs han gillar att baka.
Hans favorit är mjuk pepparkaka och eftersom pepparkaka har en bra påverkan på magen, så ordineras han detta.
Av sonen, egenhändigt bakad stjärna med mjuk pepparkaka. Maken kan bara hoppas på att det ska finnas nån smula kvar till honom.
När sonen bakar måste den ömma modern glömma sin diet och smaka och ge honom sina hyllningar....

Nu har det hänt; jag har påbörjat ett par Augusta, pulsvärmarklubbens februarimönster.
Lila och fina blir de och passformen verkar vara jättebra.
Återkommer när de är färdiga.
Men sen ska jag sticka klart ärmarna...

Toppen!

Igår när jag lagade mat, skar jag mig i toppen av lillfingret.
Kniven var så vass, så först märkte jag inte det, men sen kom blodet...
Bara att sätta ett plåster, så var det klart, men lite svårt att skära lök, som svider lätt...Det fick maken göra. Sen var det dags för Melodifestivalen från Sandviken. Det finns tydligen fler än ensamma mammor i blomsteraffären...
Jag gillade Andreas låt och speciellt hans gröna skinnjacka. Vill ha!!!!
Det snyggaste numret var det sista, så det var synd att det inte gick vidare.
Och varför går bara killar vidare till Globen?
Jo, för att det är flest tjejer som röstar...

Fick ut maken på en promenad innan klockan var 11, inte illa.
Sonen har länge velat se "Sommaren med Göran", så vi laddade hem den från cdon.com. Både enklare och billigare än att ta sig till en bio.
Middagen var en fiskgryta med saffran, väldigt god.
Nu ska jag undersöka om man kan sticka med ett skärsår i lillfingret eller om garnet fastnar i såret....

Just det! Det är Alla hjärtans dag idag. Den enda som min käre make gett present till, är sin gamla mamma, som fyller år idag.
Men vad tänker jag på?! Jag fick ju en chokladkaka med 70% mörk choklad igår när vi var och handlade...
Ni som fått nåt annat behöver inte berätta det för mig. Jag är SÅÅÅÅ nöjd....

Små smulor

Snö idag igen. Visserligen inget ymnigt snöfall, men dock snöfall. Kan det inte räcka nu??

Efter en skön frukost med bacon och äggröra, te och tidningsläsning begav vi oss iväg, maken och jag, till Liljeholmen och Stockholms Stadsmission med en påse urvuxna kläder.

Det var både det ena och det andra i den och det var väldigt skönt att göra sig av med kläderna på ett bra sätt.

Sen styrde maken kosan mot Nacka Forum, där vi inte varit sen innan de byggde om. Det var nu jättestort och ljust. Roliga affärer hittade vi också...och en X6!

Sonen såg till att den gick igång och nu är den här, min nya leksak.

Jag har haft svårt att slita mig ifrån min gamla telefon; Nokia D´amour. Den är så snygg och jag kan den, men batteriet är urkast och en ständig källa för irritation.

Så antingen var det ett nytt batteri eller en X6.

Det var inte så svårt att välja, för jag tycker att X6 är väldigt snygg med sin turkosa rand och vita baksida.

Jag har testat lite med menyer och knappar och jag kan nog få in det knapplösa utan att bli alltför arg.

Sen ska jag lära mig att blogga med den, men jag börjar med att ringa...

Mycket snack och liten verkstad

Jag har stickat på min merinoullströja nån vecka och är färdig med fram- och bakstycket.
Igår innan jag gick och la mig la jag upp för första ärmen.
Det går ganska snabbt, trots allt....
Förbered er på en 80-tals chock i cerise och lila!!!
Tadaaaa!!!!!
Här är bakstycket, oblockat och dant. Men bara så ni ser att jag inte bara snackar utan stickar också.

I övriga har jag gjort nåt åt mina tomma påsar eller urvuxna BHar.
Nu när jag går ned i vikt, så försvinner även tuttarna och BH känns tom.
De är numera modell "mindre taxöron" till skillnad mot "större taxöron"...
För att råda bot på för stor BH, letade jag fram alla fina jag har sparat, om utifall att...
De passar perfekt igen och är som nya. Kanske lite spända runt om, men kuporna är rätt storlek. Och ner går jag ju, sakta men säkert...
Kanske blir det "Beach -10" och inte "Bitch -10" som det varit de senaste åren.
Vi ses på badstranden!

Är det så?

Är det så att göteborgare är mer ironiska och snabba i käften än många andra? Jag sa inte "än alla andra"...!
När jag flyttade upp till Stockholm för 14 år sen, hade jag lite problem...De jag pratade med fattade inte att det var ironi. Jag fick anpassa mitt sätt att prata och vara. Detta var i början hämmande men är nu en vana.
Men när jag träffar eller pratar med en göteborgare, oavsett om jag känt den länge eller kort tid, så funkar allt igen. Man känner sig hemma. Man kan vara lika rå eller rak, som man är van vid, utan att nån tar illa upp.
För det är just det; ingen ska ta illa upp eller bli ledsen.
Nu ska jag kanske tillägga att man kan öva upp övrig befolkning, i alla fall såna man träffar ofta och känner, att förstå vad man menar, även om man säger nåt annat...

Idag har jag gjort det! Tagit in julkransen som hängt på dörren sen advent...Liiite sent, men inte för sent.
Ingen har klagat, då kanske det hade hänt tidigare. Som det är nu ser jag den varje morgon när jag ska låsa och springa till tåget och tänker; Den där ska tas in....men inte nu, jag hinner inte!
När man sen kommer hem igen på eftermiddagen så är det som bortblåst, även om jag tittar på kransen då också och ser att ett löv fallit av...
Men idag alltså, så tog jag mig i kragen och tog ner den från dörren. Jag hängde den på handtaget till förrådet, och vem vet hur länge den får hänga där?
Troligtvis tills maken ska in med nåt, då åker den in, men hamnar den på sin plats? Det vet man inte, än...

101 nya idéer

Igår bestämde jag mig för att inte öppna datorn när jag kom hem.
Alltså ingen bloggning igår....
Det kändes helt ok för mig...men kanske lite annorlunda.
Jag har annars väldigt svårt att avstå från datorn. Jag hinner alltid med att kolla och blogga, när man väntar på att potatisen kokar....eller så.
Men igår såg jag istället söndagens inspelade avsnitt av Damernas detektivbyrå. Jag var så trött i söndags, så nu kunde jag njuta av det.

När jag åkte hem idag, så missade jag precis ett tåg och istället för att stå och frysa i väntan på nästa, gick jag till Pressbyrån.
Där hittade jag det nya numret av 101 nya idéer, som lockade mig.
Jag har inte öppnat det, sparar det tills jag kan ägna det full uppmärksamhet.
Jag kanske ska göra såna där kakor som det är på framsidan istället för riktiga. Man blir inte lika tjock av dem...kanske...Eller inte.

Tipp tapp

Fåglarna kvittrar i buskarna och istapparna droppar, och växer...
Ska det aldrig ta slut?
Kommer det en vår?
Hur var det med växthuseffekten?

Framstycket på min merinoulltröja var klart igår och genast startades det ett bakstycke, innan jag hunnit fundera på några nya projekt.
Eller, fundera hinner jag väl, men det stannar just vid funderandet...
Nu är det snart syfestival i Älvsjö och då är det bra om tröjan är klar, så samvetet är rent när jag köper en massa nytt garn, eller vad jag nu kommer att köpa.
Jag har ju faktiskt hållt mig ganska bra hittills i år, det var bara den där ecoullen i turkost som slank ner i väskan, av en händelse....

Igår sken solen när jag väntade på sonen i skidbacken, så efter 50 minuters läsning framför brasan på värdshuset, gick jag ut i solen och solade lite. Det blev t om nästan varmt. (Allting är relativt...)
Maken som hämtades hem från Bromma var t om ganska pigg och nykter, vilket var en välkommen överraskning Det har inte alltid varit så efter en kick-off med detta jobb....
Kanske har han vuxit till sig, sa jag till honom, men han trodde bara att det var tillfällighet.

Jag hade rätt!

Men i fel ordning...

Jag gissade att Ola skulle vinna och att Salem skulle komma tvåa. Nu blev det tvärtom, men det gör inte mig nåt. Jag gillade båda.

Sonen och jag var hos Ruggugglan med kompis och åt god mat och tävlade mot varandra med att gissa placeringen på tävlingens låtar.

Den som hade den minsta differensen mot trodd placering och verklig placering vann. Jag vann! Sonen kom tvåa...

Familjen Schlager har gjort det igen....

Men snyggast kläder hade helt klart Jessica Andersson med sin långa svarta och väldigt snygga håruppsättning. Säkert var det Denise, min frissa som fixat den. Hon är med och har ansvaret för håret...

Måste kanske beställa tid för klippning när allt är klar, så jag kan få lite skvaller...

Maken gav ett litet livstecken för en liten stund sen. Han ska hämtas på Bromma för transport hem. Hur mycket liv det är i honom idag kan man bara sia om...

Just nu är det Freda på TV. Det är en del av min tonårstid...

Jag hade en väninna som var upp över öronen förälskad i den förre basisten J, som ej är med längre. Vi åkte runt och kollade när de spelade och satt så hon kunde titta ordentligt.

Så man kan väl säga att jag kan Freda...Måste kanske erkänna att vi andra inte alla gånger tyckte att det var så roligt, men vi ställde upp. Härliga tonårstid!

Tyst i huset

En lördagsmorgon i ett hus utan en make som snarkar till nio-tiden och då väcks för att inte sova bort dagen, börjar med två tvättar och en promenad med grannen. Lite frukost med sonen innan dess.
Sen en kopp te med tidningen i soffan och ett kladdkakebak till kvällens träff med två schlagerfantaster.
Jag hann läsa ut min bok, Familjegraven, av Katarina Mazetti.
Nu får det nog bli en deckare, tänkte jag och hittade denna bok i HFOB (högen för olästa böcker)
Ministermordet, av Gretelise Holm, en dansk författare som jag läst några böcker av förut och gillat. Det är nåt speciellt med nordiska författare...
Men nu är det lite tid tills vi ska till Ruggugglan och hennes kompis för att döma efter kläder och frisyrer mer än efter låten.
Och hur ska de tre programledarna klara detta? Var säker på att allt kommer att kritiseras in i minsta detalj!

Jag har ingen favorit, har inte hunnit sätta mig in i detta, tar det ikväll...

Men nu stickas det för fullt på tröjan och jag har inte påbörjat nåt nytt projekt, då den nuvarande känns spännande.

Ser på TV under tiden, "Himlen kan vänta" går på svt och jag har inte sett dessa program förut, så det är spännande och hemskt, samtidigt som att det inger hopp...Som att pilla bort sårskorpan på ett sår som då gör ont igen...

Gräsänka

Här är min käre make, nånstans i Åre.
Igår kväll tog han och hans kollegor nattåget till Åre. De hade tydligen trevligt på vägen upp. Troligtvis hade deras kupégrannar mindre god nattsömn, om man får tyda makens samtal i morse...
Sonen och jag är då själva hemma. Och som vanligt har kokerskan fått ledigt, men vi har inte bestämt vad eller var vi ska äta.
Solen sken idag så mycket så persiennerna drogs ner på jobbet, men det lockade ut mig på en friskvårdspromenad. Denna tog sin lilla stund, innan jag sprang till tåget.
På väg till tåget hittade jag en del nya fräscha kläder på både H&M och Kapp-Ahl.
Men på Ur & Penn blev jag riktigt förälskad i några färggranna klockor, som jag nog måste införliva i min "lilla" klocksamling. Svårigheten är nog bara att bestämma vilken/ vilka färger som får följa med hem. Troligtvis blir det en grön och kanske en lila...Man kanske kan köpa en i månaden... 498/ 598 kr styck beroende på om det är gnistrande stenar eller inte...

Bara en stickning?

Det känns lite tomt för tillfället. Jag har bara en stickning igång.
Är det ett sundhetstecken eller det sundare att bara ha en stickning igång?
Om jag nu skulle starta ens tickning till, vad skulle det bli?
Jag är lite sugen på en sån där Medea-sjal, som jag kallar dem efter Medeas mönster...
Både en lila i merinoull och kanske en grönmelerad också i merinoull...
Men vad är det som hindrar mig?
Ingenting...Eller möjligtvis att de stickor jag ska använda finns i tröjan.
Men man fick visst med plastpluppar att sätta i ändarna, om man behövde stickorna nån annanstans...Som jag gör nu.
Måste testa...
En lila får det bli, som Side Cloche...Samma garn. Visst skulle det vara fint med en sjal till...

Liten fundering

Jag har tänkt lite. Det var ingen nyhet, i och för sig.
Men när man tinar upp t ex frysta bär, så läcker alltid påsarna. Varför?
Är det inte så att man packeterar bären ofrysta och sen fryser ner dem och då borde väl förpackningen eller i alla fall en påse hålla allt inom sig.
Och även om det var så att man förpackade frysta bär, så borde väl allt ändå hållas i förpackningen när man tinar upp innehållet?
Eller är det nåt som man pratade om på den där timmen jag missade på fysiken i 9an? Kan nån förklara för mig.
Det är i alla fall ett irritationsmoment, speciellt när det är nån annan än jag som tar upp och lägger nånstans utan underlägg....Det finns bara två till i mitt hushåll...No names!
Förresten, så är det lika irriterande när jag själv glömmer det också. Även om det nästan är otänkbart...
Nåväl; jag påbörjade den där tröjan med hålmönster igår och fick gjort mönster 1 och ska nu idag påbörja huvudmönstret. Spännande!
Det är nästan lika spännande som att ta sig hem med pendeltåg, man vet aldrig när eller hur, eller i värsta fall om, man kommer hem...
Återkommer med foto lite senare på tröjan.

För gammal

Igår för 14 år sedan flyttade jag från Göteborg till Huddinge,
Jag, som ett halvår tidigare, när jag fyllde 30 år, förklarade för alla att jag skulle minsann aldrig flytta utan jag skulle dö i Göteborg.
Men flexibel som jag är, så flyttade jag alltså ett halvår senare.
Tilläggas kan att jag heller aldrig skulle skaffa barn eller gifta mig...Ett barn och ett äktenskap sen 10,5 år tillbaka...Flexibelt är väl dagens ord, kanske...
Men om jag ska berätta vem jag är så är jag exil-göteborgare.

Sonen har sitt rum på övervåningen och där finns det TV, dator och musik och TV-spel. Detta gör att besöken nere hos föräldrarna är alltmer sällsynta, förutom matintag. Det finns gränser...
Eftersom det är så sällan man ser sonen så har jag heller inte fått så många kramar av honom den senaste tiden.
Sonen är en kramgo kille, som gärna kramas med sin mamma.
Tills igår.
När jag frågade efter en kram, eftersom det var så länge sedan, svarade sonen bara -Jag har blivit 11 år nu och då kramas man inte längre.
- Men förra veckan gick det bra, sa jag. Du var 11 år då med.
- Men mamma, jag är äldre nu. Du får kramas med pappa istället.
Sonen gick upp till sig och den kramsjuka mamman var förvånad.
När jag senare också gick upp, hittade jag sonen vid vår dator. Då krävde jag hyra; en kram, som jag fick...
Men kan man bli för gammal för att krama sin mamma?

I våras köpte jag en himla massa Merino extra fine från Drops. Jag har inte vetat vad jag ska göra, men igår hittade jag detta mönster, som jag blev sugen på...
Jag vet inte om jag ska ha V-ringat eller inte. Får se när jag kommer dit...

Runt, runt

Tur att jag är envis, så mina benvärmare blev klara tills den kalla morgonen.
Det var jätteskönt att dra på sig dem och inte blev jeansen snöiga heller...
Tills jag gått i två minuter. Då låg de som en korv runt curlingkängorna och hindrade mig i min framfart.
Jag drog upp dem, de hasade ner...Till slut gav jag upp och drog av mig dem, knölade ner dem med snö och allt i väskan och sprang till tåget.
En lätt modifiering måste ske. Jag får börja med att trä i gummitråd både uppe och nere.
120 m är alldels för många maskor. Om jag ska göra nya, vilket jag tvivlar på, då de var djävulusiskt tråkiga att göra, så räcker det med 96 eller 100 maskor.
Men de ser coola ut på bild. Ett nystan till varje av sockgarnet från Lidl.

När min gamla bok tog slut, letade jag upp denna istället: Familjegraven, av Katarina Mazetti. En fortsättning på Grabben i graven bredvid. Om man inte läst eller bara sett filmen, kan man börja med en resumé

Det känns som en bok, som kommer att gå fort att läsa. Och inga mord, tror jag...