En lyckokänsla som varar

Det är tradition med Huddinge jazzfestival i månadsskiftet maj/ juni. Så ock i år.

Det började så fint i fredags med sol och värme, då var vi inte nere och tittade.

Igår där emot började dagen fint men övergick i ösregn.

De artister som spelade under dagen hade det vått.

Lagom till kvällen slutade det regna. Kanske för att Nisse Landgren skulle spela, eller för att fronten helt enkelt dragit vidare. Jag tror nog på det första alternativet...

Jag har varit ett stort Nisse-fan sedan 80-talet, när jag såg honom på Liseberg.

Sedan dess har jag sett honom en hel massa gånger. För maken var det premiär. Kanske inte lika stort fan som jag, men han gillart.

I drygt 2 timmar höll han och hans Funk Unit på och spelade. Till sist stod vi framför scenen och jammade allihopa.

Så bra! Så lycklig! Kvällen var så skön.

Det känns privilegierat att kunna gå ner på en konsert med bra artister och sedan gå hem igen. På en kvart. Och gratis.

Väl investerade skattekronor, om man frågar mig. Gaget var träd i VI-skogen, så även miljön fick sitt igår.

Vaknade sent i morse, fortfarande lycklig.

Solen skiner och det är sommarvarmt.

Son på Gröna lund, läser klart en bok, börjar på nästa. Skulle kunna vara semester...