torsdag 15 oktober 2009

När man är en liten skit...

...så måste man alltid ta fram symaskinen och fixa till längden på alla byxor. Eller i alla fall; alla byxor av full längd.
Om man skulle råka på halvlånga byxor, är det oftast så att de hellånga på mig.
Ett faktum som jag efter 44 år har hunnit vänja mig vid.
Annat var det förstås förr, då jag sydde alla byxor, eller alla kläder, själv.
Jag vet att jag är 1 (en) meter från midjan och neråt. Jag köpte alltid 1 (en) meter tyg då byxor skulle sys. Billigt och bra. Fickor fick jag ut vid sidan om....
Men nåt som är positivt är att de bitarna jag klipper bort blir kortare och kortare då jag håller på att växa i min längd även omkretsmässigt, dvs min storlek blir mindre och då klipps det bort kortare bit.
Idag har det varit riktigt fint höstväder. Till skillnad mot i tisdags och igår, då det snöade ymnigt...Jag vill inte ha vinter redan, jag vill ha höst med alla vackra färger och gärna lite brittsommar. Är det för mycket begärt?
Alla pratar om att växthuseffekten gör att det blir varmare, men här är det tvärt om, det blir bara kallare och kallare...
Men man kan ju vara inne och boa in sig med härliga stickningar mm.
Bara jag blir klar med akryltröjan!!!
Då ska jag sticka en mössa, en sjal, kanske en kjol som jag sett....

2 kommentarer:

Strumpstickan sa...

För mig har det alltid varit tvärtom med mina långa ben, och vi sydde dit breda band och remsor i slutet av jeansen..

Hugomamma sa...

När jag var liten sydde morsan på gul bollfrans på mina byxor, när jag vuxit ur dem på längden...Det var enda gången...