När minnesprogrammet över 9/11 gick för fullt satt jag och stickade klart även den andra strumpan.
Ett par 44/45 som ska till Hjälpstickan så småningom.
Garnet är randat så man blir glad av det. Mycket färg...
Sedan hann jag även med att sy en kudde till sonen av tyget som inhandlades på IKEA.
Den kommer att göra sig fint i den nya soffan. Den blåa färgen är nästan exakt som sonens överkast på sängen...Allt matchar. Och lite färg skadar ju inte i ett för övrigt mörkgrått rum.
Jag ska försöka att smuggla in några småkuddar till soffan också.
3 kommentarer:
Hej! Detta låter antagligen väldigt konstigt, men jag fick en sak förra veckan som jag gärna skulle vilja skicka till dej istället. Jag gör det absolut inte med någon baktanke, utan bara för att jag vill. Du kan ju se det som ett tack för en väldigt trevlig blogg. Vill du maila mej din adress till: anette.engdahl@live.se skulle jag bli väldigt glad.
Vilken häftig kudde, gissar att den gillades!
Japp sonen gav klartecken, vilket kanske är det närmaste man kan komma ett gillande när man är nästan tonåring.
Anette; Jag blir nyfiken, men det är absolut inte nödvändigt...Men jag sa att jag var nyfiken, så adressen kommer...
Skicka en kommentar