Äntligen framme!

Vi började med frukost i Sundsvall, packade ihop oss och styrde kosan norrut. Haparanda står det på skylten. Exotiskt!
Första stopp blev i Härnösand där vi såg stora torget med nåt fint hus, gult och Resecentrum, allstå tågstationen. Det var den första för dagen...

En skylt förkunnade "Ådalsbanan för besökande" . Alltså slängde sig maken av E4 i en hastighet som hans fru önskade skulle sänkas rejält. På slingrig delvis grusväg tog vi oss ner till Ådalsbanans kontor, som visade sig ha stängt onsdagar och andra dagar förutom tisdagar...Vad synd! Men en bild på tunnelmynningen kunde han ta trots allt...

Ådalsbanan är för den oinvigde en tågbana i norr som håller på att nyggas med en massa tunnlar mm...
Sen var det äntligen dags för Höga Kusten-bron, eller egentligen Sandö-bron, som jag visade lite snett i mitt förra inlägg. Wästerlunds Konditori, som finns med i Konditoriboken, men som var en besvikelse. Inget att välja på och jag som innan hade sagt att jag skulle ta en fika där.
Men nu har jag varit där...
I Örnsköldsvik, som var nästa ställe att åka igenom fanns en skylt med Bottniabanan-besökare.
Lika livsfarligt som tidigare på dagen svängde han av E4an...Här skulle vi titta på film och känna på stenar mm. Hur kul som helst (OBS! ironi...!)
Jag fick i alla fall köpt ett halsband med en granitskiva i svart läderband. Alltid nåt!
Och Bottniabanan är allstå också en tågbana i norr som håller på att byggas.
Maken skulle sen prompt stanna i Sävar, där Sveriges sista strid stod på svensk mark. Vet inte om vi vann eller förlorade för jag gick knappt ur bilen.

Max-hamburgare i Umeå och en hastig avvikelse från E4an i Burträsk där vi köpte västerbottensost. Underbart gott!

Men nu är vi framme hos Puppisarna, Familjen J&G.
Pojkarna har farit och bastat och badat i Piteälven, men vi flickor är hemma och håller ställningarna. Ganska skönt efter en lång resa.