Rosor med vattendroppar, känns friskt och härligt.
Jag har lättat lite på förlåten när det gäller mitt tålamod.
Igår hade jag behövt lite av den varan.
Jag tog fram det svarta nystanet jag köpte häromdagen i Gamla stan.
Jag föredrar att börja inifrån, så jag grävde fram det jag trodde var mitten. Det var mitten och väldigt mycket till! Typ 10 % till och allt var i en enda härva, smått omöjlig att reda ut.
För att inte skrika rakt ut när maken såg på TV klippte jag av det värsta och la upp på mitt rum för att vid senare tillfälle eventuellt, jag säger eventuellt reda ut och använda till stickning.
Jag garanterar inget! Och skulle det vara så att jag misslyckas, så ring inte precis då, för jag tror inte att jag kommer att vara så himla glad.
Men jag kan också lyckas. Men det kräver att jag får vara ensam med mitt trassel, utan att vara social med nån.
Och skulle jag inte lyckas kommer det att följa med nästa sopbil till sophimlen, där sånt här passar!
Förresten så har den förlorade sonen återvänt till modershuset. Han hade haft svårt att sova pga den stundande ensamma tågresan från Eskilstuna. Nu skulle han inte hoppa av förrän på Centralen och tåget gick visst inte längre och där stod jag och tog emot honom. Han såg stolt och glad ut när han klev av tåget. Kanske att han kan våga åka längre en annan gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar