Så nära och ändå så långt bort

Sonen och jag begav oss till Farsta C idag.
-Vad ska du köpa för garn nu, mamma? frågade sonen.
Mamman tänkte först förneka att det var garn som var tänkt inköpsobjekt....Men svarade:
-Ska bara kolla lite på rean.
Mamman kollade lite på rean och kom hem med en liten påse, för alla gröna nystanen fanns inte inne, utan kommer i morgon eftermiddag.
-Men nu kan du börja i alla fall, sa butiksbiträdet.
-Börja, sa jag, jag har redan högar hemma, men det är billigt!
-Du har minst fem stora lådor fulla hemma, sa sonen.
-Det stämmer kanske, sa mamman, som visste att det dessutom fanns tre eller fyra påsar med garn som inte får plats i lådorna...
Men det ska ju stickas till Hjälpstickan i höst och vinter med och då går det åt en massa garn.

Juli månads pulsvärmare ska stickas med pärlor. Först tänkte jag ta det garnet som blir över efter de halvvantar jag stickar nu i svart, men kom sen på bättre tankar.
Svarta muddar har jag, men inte blåturkosa...
Så Drops Alpacka och en burk pärlor fick också följa med hem i den lilla påsen...
På hemvägen skulle vi möta maken i Älvsjö och handla på Willys.
När vi svänger av från leden och tittar åt vänster mot mässan är det avspärrat och en massa poliser står där.
Nån enstaka som viftar med nån flagga är också där.
EU-toppmötet mellan en massa ministrar pågår för fullt och så nära ett toppmöte har jag aldrig varit och kommer säkert aldrig mer att vara.
Vi var i Göteborg 2001, när allt spårade ur, men nu var det lugnt och stillsamt. Maken som kom från tåget och gick förbi på nära håll, sa att det var fler poliser än demonstranter.
Kanske så det ska vara för att det ska vara lugnt...