-Vad stickar du, frågar mina kollegor nyfiket. Det ser ut som vante...Mitt i sommaren...
Förklarar att det är halvvantar som ska med till Piteå som det stickas på.
-Men dit ska du ju om två veckor...??!
-Ja, men det tar inte så lång tid, bara man sätter igång...
-Eller hur?!
Det känns onekligen lite snett att sticka vantar mitt i sommaren, men garnet är skönt att sticka med, men det fyller knappt nåt. Stickar och stickar, fast det knappt syns.
För att få variation stickar jag även poncholetten, men den kommer på bild i morgon.
Sonen tyckte får nån vecka sen att det var alldeles för långt vid öronen, men ville i övrigt inte klippa sig. Mamman rykte ut och kapade vid öronen. Mamman tyckte att det såg bra ut. Tills nästa dag då håret tvättades. Då ville mamman rätta till det liiite snedklippta håret, men det ville inte sonen.
Sen ville sonen det väldigt mycket, och även klippa allt håret hos frissan.
-Ok, men då skyller vi på pappa när det gäller klippningen vid öronen, annars följer jag inte med, då får pappa följa med.
Sonen vill att mamman följer med och idag begav vi oss till frissan.
-Kom ihåg att det är pappa som klippt! sa mamman
- Man kan inte ljuga sa Rickard Rättrådig, även kallad sonen.
När han hoppat upp i frisörstolen så frågade frissan:- Vem har klippt dig vid öronen?
-Mamma, svarade sonen.
När allt var färdigklippt sa frissan att nu såg det bättre ut än när mamma klippt dig.
Tacka fasen för det! Hon är utbildad och jag är mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar