Så här lite är det kvar att sticka på jordgubbströjan. Det är sista ärmen man ser och sen är det klart! Om man bortser från ihopsyning och halskant.
Jag försöker att tänka positivt...Snart är det slut på ståpälsen jag får av akrylgarner....
Jag glömde att det stackars barnet ska ha en jordgubbsmössa på huvudet också....
Bara det håller sig från landet i jordgubbstider...
Jag känner inte barnet ifråga som ska ha denna mundering, men jag känner FÖR barnet.
Men det kanske är coolt i USA med såna kläder.
Ursäkta, T, men jag kan inte låta bli.... Kanske kan man få en bild på barnet när det provar tröjan och mössan.
Men förhoppningsvis är allt klart i helgen.
Idag känns det som om nån står med en blomspruta och blöter ner allt och alla. Fint duggregn som gör en dyngevåt, som man säger i Göteborg. Nästan värre än ett ösregn, som man kan använda paraply mot. Det här åker under paraplyt...
Men man kan hålla sig inne och sticka och se på TV. Kanske ett glas rött vin lite senare.
Nu ska jag ner till jordgubbslandet, förlåt, stickningen.
1 kommentar:
Du gör verkligen beundransvärd jobb med "ståltröijan". TACK!
Kram T
Skicka en kommentar