Nya mord i min väska

Så var då äntligen denna hästdominerade helg till ända och jag fick i vanlig ordning ta tåget till jobbet, okristligt tidigt...
Igår tog den gamla boken slut, så i morse låg det nya färska mord i min väska.
Denna gången är det I grunden utan skuld,  av Viveca sten.
Den tredje delen av henne med Nora och Thomas och de andra figurerna, ute på Sandhamn.
Trots att jag nu varit i exil här i Stockholm i femton dryga år, har jag fortfarande inte kommit ut till Sandhamn. Kanske tur det, eftersom det verkar vara en plats med många mord...Påhittade i alla fall...
Jag är fortfarande fascinerad av att det kan vara en hel skog på en ö, i denna skärgården, när öarna i Göteborgs skärgård är kala och karga.
Denna skärgården får vi se mer av på torsdag, när vi åker till Helsinki på en liten kryssning.
Och ja, jag har kollat var garnaffärerna befinner sig, så att jag, av en händelse "råkar" träffa på en på vår promenad genom staden.
Och ja, maken vet om att jag vet var garnaffärerna ligger...
Men jag återkommer med mer om det senare.
Kära T skällde på mig för att jag inte virkat ihop rutorna med en gång, fast jag förklarade att jag inte visste hur jag ville ha det.
Nu har jag kommit på hur jag ska göra, tror jag. Jag ska virka ihop rutorna så de bildar fram och bakstycke, så får jag sedan sätta ihop styckena. Då kan man också fixa till om man vill ha det lite utsvängt ner till istället för att göra en massa halva rutor. Låter det bra, T?

Morsdag eller...

Igår tog jag en liten tupplur i soffan på eftermiddagen.
När jag vaknade upp från denna lilla tupplur, fann jag att det flyttat in ett till barn i vårt hus, F.
Man kan ju undra hur länge jag sov...ca en timme...Alltså ingen Törnrosa-sömn, där man sover i hundra år, utan EN (1) timme.
Ibland går det fort...
Då kan man ju tro att man ska bli uppvaktad mer garanterat på morsdag, med ett barn till i huset.
Det var det ingen som talat om för de två trollen...Men det gör nu ingenting.
I princip har vi avskaffat allt sådant firande, man kanske gör något tillsammans...Men inte idag. Det är Elitloppet. Mycket viktigare, enligt maken, än att fika med mig...
Grannen var också övergiven av make och son, så då bestämde vi två övergivna mödrar, att vi skulle åka och fika tillsammans. Vi ville åka till Lyran.
Det ville väldigt många andra också. Vi fick parkera en bit ifrån och gå, men det gjorde inget. När vi väl hade inhandlat vårt fika, hittade vi ett bord i lä med sol.
Ovan ses päron/toscapaj med vaniljsås.
Några koppar te senare är vi tillbaka hemma, vid spisen och lagar mat till våra nära och kära. En morsdag i Huddinge. Hur har ni haft det???
Annars har jag tills jag masade mig ut till grannen, legat i soffan och virkat rutor, både melerade och enfärgade...

23 melerade och två enfärgade, hittills. Kvällen är ju inte över än...

Nu är jag på G

Igår kväll gjorde jag klart den första.
När jag sedan i morse läst klart deckaren som jag hållit på med denna veckan, satte jag igång med virkningen ordentligt.
Nu är jag upp i 10 stycken rutor.
De blir lite mindre än det var tänkt i filtmönstret, men passar ganska bra till en kofta.
Undrar bara hur många jag måste göra....50-60 stycken?
Jag har inte gjort åt ett nystan än, och jag har några till i en påse där uppe. Sedan har jag enfärgat garn i samma färger. Kanske ska jag blanda melerat garn med enfärgat...Blir nog ganska bra. Men hur ska ärmarna bli? Med rutor eller virkade i ett stycke?
Nåja, jag är inte där än...
Under två år har jag sökt efter några sköna stolar, inte för stora och med fällbart ryggstycke...
Idag hittade vi dem.

Palermo från Jysk. Med flätad dyna. Vi ska bara lacka armstöden, så man slipper att olja in dem hela tiden...
Förresten; Vet ni hur gott det är med jordgubbs/rabarberpaj??? Med vaniljglass....
Vi har precis åtnjutit detta.

Lite svårt att låta bli

Igår kväll hände det igen...Jag påbörjade något, trots att jag håller på med några...saker....
Trots att ögonen såg i kors av trötthet, plockade jag fram alla nystanen och en virknål för att småbörja, bara så där lite grann med att virka rutor.
Nej, jag ska inte göra en filt. Det har jag gott om...
Nej, jag ska virka rutor av detta garnet och kanske lite Alpacka i några lila nyanser och svart.
Eller det är min intention att det ska bli en kofta.
Jag hade ju det i vintras också, men då slutade det med en halsduk av mormorsrutor.
Det kanske är det, att jag inte är så förtjust i just mormorsrutor, som jag avbröt koftandet.
Men nu är det alltså inte mormorsrutor utan en ruta med en rundel i.
Kanske virkar jag några blommor och sätter på här och där.
Odd Molly hade en liknande modell i höstas. Min kompis M har påbörjat men inte avslutat ett liknande virkprojekt.
Jag vet inte varför jag inte kan låta bli att påbörja så många saker...Kanske för att det är tråkigt att sticka sjalar i längden. Men när man ska ut och resa är det bra med en stickning man inte behöver tänka så mycket på...
Vi ska se hur många rutor jag hinner innan jag tröttnar. Kanske ska anordna en vadslagning...
Några bud, Någon???

Lite trassel...

Eller vad kan man annars säga om detta?!
Det är det där spindelnätsgarnet jag köpte i Fredrikshamn...Först fick jag försöka att reda ut allt trassel och nysta upp det. När man sedan ska försöka att sticka med det är det ingenting som är lätt...
Man kan rent av säga att det är ett enda stort trassel.
Och att det är tålamodsprövande...
Men jag har i alla fall försökt och så här långt har jag nu kommit.
T om maken frågade vad det var för något...
Jag är med i Kapp-Ahls klubb och får sms om erbjudanden..Nu har jag två stycken i min telefon...Men när jag nu var inne och kollade i affären hittade jag ingenting som jag ville ha. Varför är det så? När man inte har några rabattkuponger så hittar man hur mycket snyggt som helst, men inte nu...
Lägg där till att lönen har kommit, så det är inte heller det som hindrar för inköp.
Men jag ska åka till Ullared om en månad, så jag kan spara mig tills dess. Då ska jag köpa....!

Smakrikt

Igår kväll, efter clubsandwichen, hamnade vi till slut på Timmermansgatan 26 och Small Island Choclates.
Vi var 25 stycken förväntansfulla deltagaren  som ivriga att få smaka, satt och lyssnade på ägaren av en cacaoplantage. Han berättade om att det finns tre olika sorters cacaoböner och hur man tillreder choklad.

Det här är det som vi fick smaka på. Vi bröt av dem, luktade på dem och lät dem smälta i gommen, sakta för att få fram aromen. Behöver jag tala om hur svårt det var att inte bara vräka i sig alla bitarna på en gång, som jag brukar göra när det är choklad i närheten...?! Men jag är glad att jag inte gjorde det; den översta biten till höger var nämligen pissäcklig oätbar. 100% choklad, som när den smälte i gommen smakade sur mjölk. Och den köar folk för att få tag i...? Jag lämnar gärna min plats i kön. Ingenting för mig. Och dyr var den...
Smaken är olika.
Men affärsägaren var snygg....

Men man kan också tycka lika

Som jag och Jenny som valde likadan mat; clubsandwich. Vi ska snart på chokladprovning. Mums

Alla är vi olika

Ja, det här med tycke och smak är olika. Jag gillar lågklackade skor, och andra gillar lite högre...

Nylånad bok

I morse fick jag sovmorgon i samband med mitt läkarbesök. Det gjorde inget, för det regnade...
Läkaren trodde inte att det var någon spricka, men skickade mig ändå till röntgen.
Troligtvis är det ledbanden som fått sig en smäll och då ska jag tydligen gå på sjukgymnastik.
Men först ska jag få svar på röntgenbilderna nu i eftermiddag.
Jag vill ju inte sjukgymnastisera i onödan...
Det som var trevligt på vårdcentralen, var att jag hittade Muminmamman som också var där.
Jag kunde naturligtvis ha påbörjat boken på väg till jobbet, men det var så skönt att bara titta ut genom fönstret på tåget, så det fick bli på hemvägen som det skedde.
Släke, av Håkan Östlundh. Allt utspelar sig på Gotland. Kanske man känner igen sig, efter alla Mari Jungstedt-deckarna. Eller så gör man inte det. Boken är lånad av grannen, ej från biblioteket. Har ju lite fobi mot biblioteksböcker...
Det är lite sommarkänsla i boken, vilket passar bra nu, när man kan förvillas att tro att det är sommar.
Annars har jag virkat lite på min linsjal, men inte kommit jättelångt.
Jag vet inte om jag gillar att tillverka sjalar längre...Kanske ska jag göra något annat av linet. Men vad?!

Ibland blir det inte som man planerat

Igår skulle vi ha åkt till J med familj för trevlig middag mm...När vi sitter på tåget, som står vid centralen, ringer min telefon och det är J. Hon har kräks jättemycket, så det är ingen idé att vi åker ända till Upplands Väsby, för att vända. Vi går av vid centralen.
Senare framkommer det att hon åt sushi till lunch...
Lite vilsna frågar vi oss vad vi ska göra...Vi måste ju äta och alternativet att vi åker hem och jag lagar mat, finns inte.
Vi går först mot Jensens Böfhus på Vasagatan, men där är lång kö.
Sedan går vi Kungsgatan uppåt och stannar till vid Barbeque, en ganska ny restaurang. Eftersom vi blivit lovade grillat hos J, anser vi att detta motsvarar förväntningarna på mat. Vi går in.
Jag väljer då det som finns på bilden ovan; jätteribs. Hur gott som helst, men det går inte att äta upp allt. Jag skulle kunna ha nöjt mig med hälften...Maken och sonen äter entrecote, med samma tillbehör som jag.
Eftersom vi skulle till J för första gången, förutom en titt en snabb gång, har vi med oss en blomma, en orkidé. Den orkar vi inte släpa hem igen, så den trevliga servitrisen får den. Kul att kunna glädja någon oförhappandes...
Idag är det dags för blominköp.

Jag hittade mina träskor i klädkammaren. Jag har inte haft dem på flera år och knappt använt dem alls. Men idag kändes det helt rätt, trots vrickade fötter. Men jag ska ju inte hoppa twist, så jag kanske klarar mig...
Dessa fötter ska jag för övrigt till doktorn med i morgon, då jag fortfarande har ont.

Här är några av de blommor jag köpte på Plantagen idag. En blåblommig Solanum  med brandgula Tagetes. Jag gillar detta! Kraftfulla färger på de båda, så de matchar varandra.
Sen har jag bytt ut de överblommade påskliljorna i mina gummikrukor, till Fjärilslavendel istället.
Och så har vi inhandlat en tomat och en minipaprika, som står inne i uterummet.
Nu ska vi fika och jag ska inte göra något mer nyttigt för idag...Tror jag.

Visst gör det ont när knoppar brister

Nu när jag har varit i Göteborg två gånger den senaste tiden, har jag sett att rhododendronen nästan blommat över där. Här har de inte ens börjat...Förutom denna lilla knopp, som försöker sig på att brista ut i vacker lila blomma...Och snart kommer väl de andra efter.
Hur ska det se ut när sonen fyller halvår, den elfte juni? Då brukar vi sätta honom framför busken och den är full med blommer...Men kanske inte i år..Det får gå ändå.
Busken är stor och helt underbar när den blommar för fullt...Mindre kul är det att plocka alla vissna blommor efteråt...Men det är då, det. Nu ska jag njuta av blommorna som kommer.

Jag har stickat lite i lin. Stickor 9 med lin från Kasthalls mattväveri, som inköptes för ett antal år sedan och står på kon. Fin turkos färg. Jag virkade några varv runt, så att varvsavlsutningarna blev lite snyggare. Kanske inte den största sjalen, men blir bra i sommar. Den är ganska elastisk, så jag ska testa med att blocka den lite större. Men jag tänkte att det var bäst att visa att jag tillverkar saker fortfarande...
Jag har också börjat att virka en sjal i samma lingarn, med virknål nr. 9, som en Tony Irving-sjal.
I morse vaknade jag vid sju-tiden, gick ner och satte mig i uterummet och läste klart min deckare, Tusenskönor. De resterande 170 sidorna var klara direkt efter frukost.
Vad ska jag läsa nu? Ska fundera på det tills i morgon. Ikväll ska vi till J och ha det trevligt, trots att det är i Upplands Väsby...

Oj, vad tråkigt att vara ensam hemma....(not!!!)

Sonen är inte hemma när jag kommer hem. Väldigt ovanligt...Vanligtvis har vi halva klassen i hans rum...
Men idag är det alltså tyst, när jag kommer hem.
Det är nästan så att jag inte vet vad jag ska göra eller inte göra, nu när jag är helt ensam.
Klart är, att jag inte ska göra något nyttigt. Det kan jag göra när sonen och maken kommer hem. Nu är det MIN tid...
Jag ska, förutom det som finns på bilden ovan, koka mig en kopp te, som komplement till den mörka chokladen, som av en händelse fanns i ett skåp, i mitt kök....
Kanske ska börja med att bläddra i Kattis & co...Eller ska jag hellre läsa min deckare, när jag nu inte blir störd av en elefanthjord som dundrar ner för trapporna, som en vanlig dag...Svåra val, klart i-lands problem, men ändå problem...
Jag vill ju hinna med så mycket som möjligt. Kanske sova en liten stund också, eller är det att kasta bort min tid? Jag kommer ändå att somna i soffan efter maten, när maken är hemma...Nej, det räcker nog med en liten sovstund...den ikväll.
Nu ska jag ut och njuta. På återseende!

Lätt att vara efterklok

Jag är lite trött efter resan igår. Smart att ta lite friskvård och varför då inte promenera i Gamla stan?!
Eftersom jag då, av en händelse, kom förbi garnaffären där jag och Maja var i somras och köpte lila öglemohair, gick jag in och försökte köpa ett hekto till.
Men se det gick inte så bra. Det fanns inte, eller så hittade ägaren inte det. Det är ombyggnad av det gamla huset. Men hon ska leta, så får jag återkomma vid senare tillfälle.
Vad kan man då lära sig av detta? Jo, att man köper mer av garnet på en gång, för man klarar sig oftast inte med ett hekto eller ett nystan.
Det är därför som jag köper så mycket garn, nu för tiden. Jag har lärt mig läxan....
Men jag var duktig idag, jag köpte inget annat garn, trots att jag gick in i en affär till....
Så jag åkte hemåt istället och....

...köpte tre böcker och två liter jordgubbar.
Nu ska jag sätta mig ute och sätta i mig ett antal jordgubbar, innan det är dags för mat. Om jag orkar....

Räkor i plast

Äntligen lite mat att stoppa i sig. Har ju tittat på Feskekörka på nära håll men mer än så blev det inte. Tur att det finns räkor på tåget.

Hemåt

Vad skönt att sitta på tåget på väg hem. Är precis i Skövde men nu åker vi igen. Inte för att jag inte vill vara i Skövde. Men kanske inte just idag. Jag har inga rena kläder, annars hade jag inte tvekat. . .

Shoppa orkar man alltid

Jag håller kurs idag och imorgon. Jag är trött. Men jag har shoppat lite ändå. . .

Nu är jag här igen

Nu är jag i Göteborg igen. Men denna gången är det arbete. Tåget höll sig nästan i tid, så man är ju tacksam... Vi bor på Riverton, nere vid hamnen. Mer i morgon, om jag orkar. Idag har vi i alla fall ätit gott, jag, Carina och Anna.

ESC-Gäsp

Ja, vad kan man säga, förutom gääääsp....
Sonen och jag somnade i samma soffa och vaknade inte till liv förrän vid omröstningen.
Vi hörde de flesta låtarna, eller i varje fall två tredje delar av låtarna...
Jag kan öppet erkänna att Eric Saade aldrig varit någon favorit, så på något sätt var jag inte besviken när han/vi kom på tredje plats. Jag gillade vinnarlåten, och när jag hörde att det var ett svenskt låtskrivarpar som gjort den och dessutom svenska dansare, så kändes det som en svensk seger, i alla fall.
Men något jag måste ha missat, var att Eric sa att det var bara att komma ner och vinna nästa år, för att han hade "krattat manegen"...Är det så att man nu kan ta med sig sina poäng från föregående tävling?
Är det inte en ny tävling nästa år????Men nya förutsättningar.
Men det är klart; Han var ju så duktig!!! Det är väl det som han vill höra...Men han växer kanske också upp någon gång, om han inte drunknar i någon dusch på nån scen eller får i sig en massa glassplitter i någon busskur....förlåt; scen, ska det vara där med...
Vad är det för fel att bara sjunga och dansa på scenen??? Vad kan man hitta på nästa gång? Kanske slakta en gris, eller så???
Kikki Danielsson; Kom tillbaka! Allt är förlåtet....

Kanske övervinna en fobi

Vi har besök av farfar från Borås.
I vanliga fall får han jobba livet av sig med allehanda snickerier eller annat hantverk.
Så icke denna gången. Vi är på Skansen.
Dels ville farfar dit för det var så länge sedan han var där och dels ville sonen dit och kanske bota en av sina fobier, spindelfobin.
Här är han fortfarande ganska glad att se spindlarna.
Detta kommer att ändras efter några timmar och ett besök på akvariet, där man kan titta på allehanda djur, bla spindlar.
Vi gick runt hela eller i alla fall halva Skansen. Det är varmt och en glass är inte fel.
Sedan kom vi så till detta Akvarium.
Bara sonen och jag går och tittar på lemurer och surikater. T om dvärgsilkesapor som hängde i grenarna. Och så spindlar.
Vi ställde oss i kö för klapp och kramhörnan. Vi kom fram och vi klappade ormen.
Men vi klappade inte spindeln Imse. Denna ville bara bli klappad på bakbenen, så då fick det vara.
Och jag kom svettig ut från detta akvarie. Fler bilder kommer när maken fått ordning på bilderna...
Vi åt sen lunch på Lilla Hasselbacken

Västerbottenostpaj med skagenröra. En kall cider och vi sitter där vi sitter en bra stund. Livet är härligt.

Nu ska vi snart ladda upp inför ESC. Jag ska skiva upp färsk ananas, kiwi, jordgubbar och clementiner.
Sonen ska äta chips.
Det kanske jag också gör, men bara lite...

Jag kunde ju inte låta bli

Jag var en sväng i Farsta centrum i förmiddags. När jag stod i kön för att betala på Lindex, kände jag hur sockernivån sjönk ner till fotknölarna.
Jag klarade av att inte lägga mig ner och skrika på golvet, när den som stod först i kön plötsligt skulle byta ut något av de ca 100 plagg som hon först hade lagt på disken.
Jag tog mig ut ur affären och hittade genast ett litet munkomuffins-ställe.
Väl där kände jag mig lite New Yorkig och köpte en bagel med ost och lax. Mums! Genast kände jag hur livsandarna kom tillbaka.
Innan jag nästan fick psykbryt på Lindex, hade jag varit och köpt mig lite garn. Med betoning på LITE garn. Bara 14 nystan eller så...

Ja, vad kan man säga?! -Jag behöver dem...-Jag vill ha dem....Skitsamma! De är nu hemma hos mig i det rummet där alla andra nystan sover tills det är dags att väcka dem för att göra något.
Jag vet inte vad som hände med Blogger...Gårdagens inlägg och de kommentarerna är borta, fast det står att allt ska återställas. Vi får väl se vad som händer, annars får jag la lägga in dem  igen...

Räddad undan sopbränningen

I söndags när jag åkte tåget hem, satt det en tjej jämte mig och tog upp en bok.

Jag är alltid nyfiken på vad andra läser, för att få tips på nya böcker. Det är så svårt att hitta nya bra böcker.
Strax innan vi kommer in till Stockholms central, slänger hon resolut boken i soppåsen som hänger vid platsen. Hon hade läst ut den. Men jag hade inte hunnit kolla in vad boken hette eller vem som hade skrivit den...
Hon gick av före mig, som av en händelse...Jag kunde inte hålla mig, utan plockade upp boken ur påsen.
Man kan ju inte slänga en bok!

Jag tog hem den och när Paganinikontraktet var slut och jag skulle åka till jobbet, norpade jag den ur hyllan.
Men jag är nog benägen att återbörda den till soppåsen, eller kanske till pappersinsamlingen.
Den är inte rolig. Eller så har jag vuxit ifrån den.
Ärligt talat, av Jane Green, handlar om en tjej som är 30 och singel...Och hur man ska fånga en make.
Jag är 45,5 och gift sedan ett antal år, nu för tiden... och jag har fångat en make, även om han är på äventyr med jobbet till småtimmarna...
Jag kan ha behållning av sådana böcker, men när jag läser denna bok, jäspar jag så mycket att jag blir tårögd och orkar inte fortsätta. Nu har jag gett upp.
Istället ska jag påbörja denna bok:

Tusenskönor, av Kristina Ohlsson. Jag läste precis hennes första bok, Askungar, och gillade hennes sätt att skriva.
Och så är det en deckare, igen....

Så här gick det...

Jag vill ha glass, glass, glass...

Det har inte varit så mycket stickning här, den senaste tiden.
Det värker i mina armar, så jag har tagit det lite lugnt. Det är ju onödigt med mus-eller stick-arm.
Men när jag satt på tåget i söndags hade jag lurar i öronen med radio och stickningen i händerna. En väldigt lyckad kombination, tycker jag. Jag fick lyssna på musik och så fick jag gjort lite på sjalen.
Inget avancerat mönster, bara öka i ena sidan tills arbetet mäter 70 cm från tippen och upp.
Sen är det virkning runt allt och så tre knappar som ska i, och så är den klar...
Men samtidigt som jag stickar detta icke tankekrävande verk, snurrar en massa idéer i huvudet på mig.
Kanske nästa projekt, eller ett projekt som kan fortgå vid sidan av...
Men än så är inget bestämt...Just nu för stunden....Men man vet ju aldrig....
Maken är på sitt 20-års jubilerande företag som snart ska gå in i festdimman. Beräknas hemkomma någon gång på småtimmarna.
När är småtimmarna?
Maken säger en tid och kommer hem en annan, så det är därför jag undrar.
Idag kan han i och för sig inte somna på tåget, han ska ta taxi hem med vän som ska sova över. Men detta garanterar inte en säker hemgångstid, för det...Hoppet är det sista som överger människan.
Sonen och jag ska kalasa på grillad kyckling med potatissallad. Det är gott, det är enkelt...Det är perfekt mat för mamma och son.

565 sidor

Ända sedan i söndags har jag haft svårt att ta kontakt med yttervärlden.
Jag är fångad av en bok, Paganinikontraktet, av Lars Kepler. Jag har knappt kunnat slita mig från den och fast den är tung har den hängt med till jobbet både igår och idag.
Familjen har fått finna sig i att maten inte har varit klar, när den brukar vara klar.
Tyvärr var vi tvungna att åka och handla när det bara återstod 20 sidor. Men nu är jag klar med hela boken.
Då infinner sig det stora tomrummet.
Jag kan inte påbörja en ny bok, för jag smälter fortfarande denna underbara bok.
Det är också anledningen till detta sena inlägg, jag satt ute i solen och läste. Och ville inte gå in...
Det enda som är bra att jag är klar med boken, är att jag nu kanske kan få tid att sticka lite på min sjal.

Med en glass...

Jag är hemma mellan halv fyra och kvart i fyra varje dag. Då kan man finna mig, om det är sol som idag, på vår baksida, läsandes eller kanske sovandes i en stol på ett trädäck.
Idag kunde man se mig med en glass i min mun och ett par skor i plast, med en bok i knät, läsandes.
Helt underbart varmt och skönt och inte så där kallt i vinden som det varit förut...
Men ganska snart kommer detta att vara en utopi; jag måste börja jobba heltid den 13 juni. En måndag. Helt hemskt, efter åtta år med glidartider. Men visst, det blir mer i plånboken, men jag blir blekare. Jag är hemma cirka en timme senare. I bästa fall...
Man kan starta stödgrupp för mig, det går bra.
Här kommer bild på det garnet som inhandlades i Fredrikshamn

Två nystan av ett melerat bommullsgarn, som kanske ska bli en ny sommarväska.
Nej, T, jag ska ha det till mig själv....Jag behöver en ny väska....
Vidare är det ett garn man kan sticka volangsjal i. Lila färger, gillar färgen. 100% akryl, gillar mindre. Kommer att ha ståpäls hela tiden medans jag stickar och sedan kommer säkert min mamma att få den, för mitt hår står på ända av elektrisitet...Men kanske kan jag ha den själv.

På Strikk i Göteborg, hittade jag svart Malabrigo lace i svart. Kanske kan jag sticka en sjal till mig själv. Jag har ingen svart sjal...
Och så hittade jag två fina ringar i en affär i Haga

Konstigt nog, så är det en grön och en lila ring, passar bra till några av mina kläder...

Tur i oturen

Vilken trevlig långhelg jag har haft. Kul att komma utomlands, även om det bara var till Skagen.
Och att sedan få prata och träffa Bubbi, som jag inte sett på ett år, kom vi på, gjorde inte saken sämre.

När vi kom från tåget från Skagen, så var vi liiite trötta, så vi letade efter ett fikaställe och hittade ett konditori. Gissa om den här kakan var god!!! Med en kopp te, kunde man överleva några timmar till.

Det var kanske därför som Bubbi orkade följa med mig till en garnaffär, som jag hade läst skulle ligga på ett hörne, strax efter gågatan.
På Strikkefeen hade de en massa fina garner, men jag såg på Bubbi, att det inte var läge för några längre funderingar, så i morgon får ni se vad jag köpte där...De hade en stol som hennes stackars ben kunde få vila ut i...

I lördags drog vi in till stan, trots våra trötta fötter från gårdagen. Men viljans makt är stor och utsikten att kanske få shoppa sig lite, gjorde att blåsorna snabbt glömdes bort. I alla fall i början av dagen...
Här går vi i Haga och där hittade jag fina ringar...Som ni kanske får se i morgon, också...

Vi promenerade genom staden och vid Kungsportsplatsen träffade jag på en gammal kollega från Posten i Frölunda, vilket var väldigt roligt!
Vi gick till Kronhuset och fikade på gården med rabarberpaj och vaniljsås. Det var varmt och soligt...Underbart!

Vi avslutade dagen med en massa räkor och kräftor. Jag åt tills de var slut och nästan sprutade ur öronen...Men gott var det! Och speciellt eftersom det är så svårt att få tag på fina skaldjur här uppe...
Men nu är jag hemma och det var tur i oturen att jag hade kommit ihåg fel avgångstid. Jag trodde mitt tåg skulle avgå 10.42 men det gick 11.42. Men det var tur, för mellan Skövde och Töreboda hade det ramlat ner en kontaktledning, som tidigare tåg fått vänta på i flera timmar, men inte vi. Vi hamnade bara i tågkö och var endast 35 minuter sena till Stockholm.
Maken och sonen hämtade mig från tåget och nu jag hemma igen. Borta bra men hemma bäst.
Men jag gör gärna om det igen. Snart.

På väg hem till verkligheten

Nu börjar husmorssemestern lida mot sitt slut. Men jag lider inte. Jag har fått en välbehövlig dos av ensamsemester med väninna. Så där lagom så man kan tycka att vardagen är kul.
Visst har jag saknat männen i mitt liv, men det är sunt att göra egna saker ibland.
Nu ska jag förhoppningsvis njuta av tågresa med bok och stickning.

Frukost ute

Gårdagen var hård mot fötterna. Det finns säkert minst två blåsor under dem. Men det är bara att bita ihop för vi ska till stan idag. En promenad i Haga, säkert nån fika någonstans och så lite shopping. Kanske ska leta efter en ny väska, så jag får hem allt...

På hemväg

Nu är shoppingen avklarad i Skagen och vi ska nu utforska Fredrikshamns utbud av affärer och restauranger.