Jag kunde ju inte låta bli

Jag var en sväng i Farsta centrum i förmiddags. När jag stod i kön för att betala på Lindex, kände jag hur sockernivån sjönk ner till fotknölarna.
Jag klarade av att inte lägga mig ner och skrika på golvet, när den som stod först i kön plötsligt skulle byta ut något av de ca 100 plagg som hon först hade lagt på disken.
Jag tog mig ut ur affären och hittade genast ett litet munkomuffins-ställe.
Väl där kände jag mig lite New Yorkig och köpte en bagel med ost och lax. Mums! Genast kände jag hur livsandarna kom tillbaka.
Innan jag nästan fick psykbryt på Lindex, hade jag varit och köpt mig lite garn. Med betoning på LITE garn. Bara 14 nystan eller så...

Ja, vad kan man säga?! -Jag behöver dem...-Jag vill ha dem....Skitsamma! De är nu hemma hos mig i det rummet där alla andra nystan sover tills det är dags att väcka dem för att göra något.
Jag vet inte vad som hände med Blogger...Gårdagens inlägg och de kommentarerna är borta, fast det står att allt ska återställas. Vi får väl se vad som händer, annars får jag la lägga in dem  igen...