Så var då äntligen denna hästdominerade helg till ända och jag fick i vanlig ordning ta tåget till jobbet, okristligt tidigt...
Igår tog den gamla boken slut, så i morse låg det nya färska mord i min väska.
Denna gången är det I grunden utan skuld, av Viveca sten.
Den tredje delen av henne med Nora och Thomas och de andra figurerna, ute på Sandhamn.
Trots att jag nu varit i exil här i Stockholm i femton dryga år, har jag fortfarande inte kommit ut till Sandhamn. Kanske tur det, eftersom det verkar vara en plats med många mord...Påhittade i alla fall...
Jag är fortfarande fascinerad av att det kan vara en hel skog på en ö, i denna skärgården, när öarna i Göteborgs skärgård är kala och karga.
Denna skärgården får vi se mer av på torsdag, när vi åker till Helsinki på en liten kryssning.
Och ja, jag har kollat var garnaffärerna befinner sig, så att jag, av en händelse "råkar" träffa på en på vår promenad genom staden.
Och ja, maken vet om att jag vet var garnaffärerna ligger...
Men jag återkommer med mer om det senare.
Kära T skällde på mig för att jag inte virkat ihop rutorna med en gång, fast jag förklarade att jag inte visste hur jag ville ha det.
Nu har jag kommit på hur jag ska göra, tror jag. Jag ska virka ihop rutorna så de bildar fram och bakstycke, så får jag sedan sätta ihop styckena. Då kan man också fixa till om man vill ha det lite utsvängt ner till istället för att göra en massa halva rutor. Låter det bra, T?
1 kommentar:
Det låter utmärkt! Framför allt besparar du dina nerver!!!Kram T
Skicka en kommentar