Det här med hantverkare

Om man handarbetar kan man kanske kalla sig hantverkare. Lika så om man snickrar till husbehov eller för den delen även till professiononen.
Idag har vi besök av hantverkare, den påtvingade sorten, som ska installera bredband, telefoni och TV enligt ett stämmobeslut i föreningen.
Den här sortens hantverkare är den sorten som inte kan hålla tidsplaner och därför är väldigt irriterande.
Men även där kan det finnas bättre eller sämre hantverkare. Snygga och/eller gör sitt jobb snabbt och bra och så finns det de som luktar illa, är slöa och mest använder sms-funktionen på sin mobiltelefon.
Den senare kategorin har varit här idag. När en av killarna gått härifrån, stod fönster och dörrar på vid gavel för att vädra ut odören.
Daglig svett kan man mycket väl få nu på sommaren, och det är inget konstigt och luktar inte nämnvärt mycket. Det är den gamla ingrodda sortens svett, som är värre, den stinker och stannar kvar i doftminnet alldeles för länge.
Men det är klart att det inte är så bra om de bara är så snygga och inte får gjort något heller. Nu råkar jag inte ut för dem, idag, den snygga sorten.
Men säkert är det inte ens killarna fel, att de är försenade, utan den som inte kan planera ordentligt och därför orsakar irritation.
Instruktionen inför dagen var att vi skulle ha röjt vid ytterdörren och ändå klev de upp på andra våningen med sin sladd och borrade sig genom väggar där. Hm, inte mycket till ytterdörr, där inte.
Men åter till det finare hantverket; virkningen överst.
Första framstycket är klart och blockat och det andra på god väg.
Jag tror att jag ska ha rutor på ärmarna också, så det blir väl ett antal till...
Och ja T; det går så mycket bättre när jag sätter ihop allt eftersom. Är du nöjd nu?! hahaha
Vilken tur att din japanska är bättre så jag får se den Vackra sjalen...
Och du, kära svärmor; Den förra boken var bra, som de brukar vara. Eller kanske lite bättre än den förra, Tills givaren är död...