torsdag 26 februari 2009

Because I said so...Thats why!

När jag jobbar medför min yrkesroll med automatik att jag har respekten med mig...
Hemma är det inte lika självklart...Tills jag köpte denna underbara skylt och ställde upp i köket. Man behöver liksom inte tjafsa mer, det är bara att visa med hela handen på skylten...Jag skulle ha behövt skicka en bild på den i morse när jag bråkade med kommunen om en eftis-faktura som var helt felaktig. Jag var helarg i en timme, tills de insett att de hade gjort en felaktig debitering och tagit bort räkningen och fakturan efter mitt bestridande.

Vad mycket energi det går åt, både för mig som vet att jag har rätt och för den som tror att den har rätt...

Kanske skulle fixa en skylt där det står: Reta aldrig en rödhårig som inte fått sin första kopp te!


Här kommer en annan mammas sång om vardagen som jag sett förut ett antal gånger, men som bara blir bättre och bättre....


Åkte till Farsta med sonen som skulle ha nytt klockarmband, men mamman som av en händelse även köpte sig en ny klocka... och en ny liten bok. Den som inte tar bort luddet ska dö av David Batra. Jag älskar såna här små böcker...

1 kommentar:

Anonym sa...

Skylten är underbar liksom sången. De skulle jag behövt många år sedan!!!!
Reflekterar T