Separationsångest

Det är dags att vidga mina vyer och börja jobba på en ny avdelning med nya saker.
Väldigt spännande samtidigt som det är skrämmande; man är ju inte bäst längre på det man ska göra.
Detta gäller inte bara i jobb utan ävan privat. Man kanske flyttar och förlorar då den självklara platsen i kompisgänget, samtidigt som man kommer in i nya bekantskaper som är både spännande och skrämmande...Men man lär sig alltid nåt på det. Även om det ibland känns som om man kan vara utan viss kunskap...
Jag har i alla fall avtackats med sedvanligt fika och tal om hur bra man är osv.
På mitt nuvarande kontor har de som tradition att de tar kort på alla som jobbar och gör ett litet kollage som man får med sig, väldigt kul att ha. Och så fick jag ett presentkort på en garnaffär så jag kan köpa mera garn.
Jag sa att jag skulle hänvisa alla klagomål från maken när det gäller garninköp till dem, men då kom nån på den smarta idéen att jag kan säga i all oändlighet att "det är från presentkortet"....Skulle inte kunna säga det bättre själv!

Kolla in det gulliga nystanet som är i miniformat. Lite för stort för mitt dockskåp men helt i min smak.
I övrigt stickade jag klart jobbsjalen i turkost och lila, men har inte fäst trådarna så bild kommer senare.
Känner annars att jag är i ett vakuum; vad ska jag sticka härnäst? Jag försöker inte att glömma bort cirkelkoftan; men i övrigt, vad ska jag göra?
Dags att lägga sig i soffan och fundera lite på det.
Ska iväg till Pingstkyrkans second hand senare och lämna in överblivna gardiner som rensades ut i helgen.