Tiden spelar ingen roll

Idag träffade jag väninnan A efter jobbet, i Gamla stan.
Vi gick till Vapiano som ligger runt hörnet av T-banan i Gamla stan.
Italiensk mat; pasta, pizza och sallader. Jag tog en underbar pizza med ruccola och parmesan...Ett glas rött och en cider slank ner också.
A och jag jobbade ihop i 5 år, för 8 år sen. Det var säkert minst 2 år sen vi sågs sist, men det spelar liksom ingen roll...Man fortsätter där man var sist och det är bara roligt att ses.
En fundering om det är att man har blivit så pass gammal att man kan förstå vad som händer fast man inte är där eller att tiden inte spelar så stor roll längre. Man kommer tillbaka till varandra snabbt och lätt.

Våren verkar ha kommit på allvar, i alla fall för ett tag. Sanden är bortsopad nästan ända hem, krokus har kommit upp och man får lust att sitta på uteservering och mysa...

Nu ska maken och sonen få lite uppmärksamhet och tummen på mina aprilmuddar kanske ska bli klar...Det var inte så svårt med engelskt mönster, för nu har jag gått kurs.