I stormens öga

Det var väldigt lugnt igår kväll, på kalaset. Men det är det väl alltid i stormens öga.
När åtta stycken 11-åriga elefanter, eller lät som elefanter, rusade upp på sonens rum, blåste det en stormvind förbi de curlande föräldrarna.
Pizzan var uppskattad och filmvalet helt Ok enligt de kalasande pojkarna. Men att de inte äter så mycket chips och godis som vi trott var en stor överraskning Kan socialstyrelsens kostråd redan nått denna åldersgrupp???

Idag är det dags för nästa kalas; mormorskalas i Bålsta.
Min ömma moder fyller 66 år i morgon och t om min bror med fru tar sig upp från Torslanda.
Alltså ett riktigt familjekalas, som vi i vår familj inte är vana vid, då jag flyttade upp för 14 år sen, från Göteborg.
Denna dragspelsbasker ska hon få, liksom en Swiss Cheese Shawl, som blev klar redan förra året, men som inväntat detta tillfälla att göra entré IRL.






Vi har då inte träffat broderskapet med fru sen innan jul, så några försenade julklappar ska delas ut idag.
A får denna mobiltelefonhållare som är pärlstickad i svart alpacka.

Broder J får dessa strumpor. När man har allt, kan man alltid ändå få användning av sådana...
Men innan allt, ska vi leta efter skridskor till sonen, som ska ut på nån hal is nästa vecka med skolan.
Jag gillar inte isar, har lite skräck. Troligtvis sen jag i tidig tonår gick ner mig halvvägs geonom isen. Som tur var, var det ett islager lite längre ner, så vi blev bara blöta till knäna...Genvägar är senvägar, i alla fall när de går över en is, den vägen man alltid tog på vintern när man skulle från Mullsjö folkhögskola till konditoriet i byn för att köpa kakor. Det var säkert minst en halv kilometer längre att ta vägen...