Tillspetsad

Här är mitt nya projekt, en spetsjal i Noro sock garn.
Jag har klämt och kännt på detta nystan i nästan två års tid och nu äntligen var det dags att göra nåt med det.
Jag ville ju inte göra nåt av det som inte kändes perfekt...
Väninnan T har nästan avskräckt mig med att säga att det bara snor sig, men än så länge har jag inte märkt av det.
Mönstret är ett gammalt mönster på en sjal som jag stickade redan 1985, men då i Fårö-garn, turkost tror jag att det var. Den sjalen försvann nog i nån flytt, kanske när jag gick i exil 1996, från Göteborg till Stockholm.
Jag jobbade på Olssons garn/Myrna modeller på 80-talet och stickade nästan upp all min lön då. Tur att man bodde hemma så man fick mat för dagen...
Det som är jobbigt med det mönstret är att det är skrivet och inte som moderna mönster med klamrar runt det som ska upprepas och några halva ord har fallit bort i kopieringen. Men det ska nog gå. Jag har längtat efter att få sticka sjalen igen. Och viljans kraft är stor!
Det var nog tur att den var det i morse, när jag skulle upp ur sängen. Inte sååå lätt!
Men jag kom iväg och kom i tid. Inte illa!
Superkallt idag på jobbet, som alla måndagar, eller alla dagar fn...Mohairtröja med torgvantar och raggsockor, så kan man jobba ett tag. Värmepåfyllning i form av te med jämna mellanrum.
Jag tycker det känns som om arbetsplatsen skrek ut att vi alla skulle få vara lediga; Kom inte hit!!! Det är kallt! Men så väl var det inte, bara kallt...