Det här är Morgan

Idag har jag hjäpt mina föräldrar att flytta möbler inför en omtapetsering i ett rum.
Jag vet hur mina föräldrar är; ska man flytta en sak, måste man flytta tusen andra innan. Och så var det nu också...Men lite hade de flyttat.
Och konstigt nog så tog det inte hela dagen, utan vi hann med andra saker också. Och att prata lite och äta lunch. Det är väl så man gör, när man har sina föräldrar ganska nära och inte 55 mil bort...
Jag är bara lite ovan fortfarande...
På vägen hem inhandlades det en gitarr med fodral till sonen som tydligen ska få börja sin kurs på onsdag.
Han har väntat i flera år på att få komma in på gitarrkurs och äntligen är det dags för honom.
Han och maken är i stan och fotograferar politiker, som om det var något roligt.
Jag är istället ensam i huset, sen jag kom hem och det är mycket roligare, tycker jag. Och så är det torrare än i stan, för det öser ner.
Hösten är här och jag bakar nu en äpplekaka, som man kan ha vaniljsås till, mormors gamla recept...

Förresten; det här är Morgan

En guldhamsterkille som är sju veckor gammal.
Vi skulle egentligen bara tittat i tisdags, men de var så söta att det var svårt att bara lämna dem där. En fick följa med hem, som skulle heta Jerry.
Men sonen var inte nöjd med det namnet när vi kom hem. Han letade i almanackan och hittade Nils. Men då hade jag redan kommit på Morgan. Jag fick välja på Nils och Jerry, så jag valde Morgan.
Till slut tyckte sonen också att den lilla virvelhamstern såg ut som en Morgan.
Nu lyssnar han till sitt namn. Varje morgon kommer jag ner i köket och ropar på honom. Han kommer ut och får sina gurkskivor och ny mat och nytt vatten. Sen drar han sig tillbaka till sitt lilla hus igen.
Friden är återställd i vårt hus. Sonen är lycklig hamsterägare.

Så, kära svärmor, nu behöver du inte vara nyfiken längre på hur han ser ut.