När jag var liten, på sjuttiotalet, hade min mamma peruk. Det var på modet då. Alla hade en peruk när det var fest. Och när det inte var fest, satt peruken på ett styrolit-huvud.
Hennes gamla huvud är sedan länge borta. Men tanken på ett nytt har funnits ett tag.
Det är speciellt när man ska visa mössor som det kan vara bra att ha...
Nu gjorde jag slag i saken, när jag ändå inte hann med ett pendeltåg...Jag gick till Panduro på Kungsgatan och hivade upp 169 kronor och hem följde nu ett huvud. Kanske ska jag kalla det för Tea...Det hade min dotter hetat, om jag fått någon. Utan h, så att det på engelska uttalas ti, som te som jag älskar...Jag vet, nördigt i överkant...
Idag får det nog bli lite lugn läsning, för jag har ont i handleden. Inte värt att fresta på för mycket, för då kan jag varken jobba eller sticka. Huvva! Hur skulle jag klara det?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar