Vår!

Vi har hittat vårt hotell mitt i stan. Här är det varmt och soligt. Det är vår. En del har inte ens strumpor på sig.
Sonen och maken är glada, det går en spårvagn utanför vårt hotell. Nu ska vi shoppa lite.

Hur gick det där till???!

Igår kväll var vi hos ruggugglan och tittade på melodifestivalen.
Först åt vi god mat, som ugnsbakade rödbetor med smulad feta ost och honung, revbensspjäll och kyckligbitar. Vi var hur mätta som helst när vi la oss framför TVn och skulle se melodifestivalen.
Men hur kom Lasse Stefanz med där??? Är det verkligen rätt forum för ett gäng feta gubbar med noll schlager-känsla. Observera att detta är min åsikt och jag står för den.
Och att de sen kom vidare till de fem främsta???! Hur kunde det hända? Låten lät som Ann-Louise Hansson/ Tova Carsson/ Siw Malmquist-låten som var för ett par år sedan, men den låten var bättre.
Kan det ha att göra med att bandet är skånskt och tävlingen gick i Malmö? Vad vet jag? Jag var i alla fall skräckslagen att det skulle bli dem som vi skulle skicka till Tyskland på den stora tävligen.
Nu finns det tydligen en schlager-Gud, så detta hemska avvärjdes med att de hamnade på femte platsen. Men vad var det för fel på sista platsen till dem?
Det är dags att byta ut Christer Björkman som blivit alldeles för gammal, om han plockar in sådana gubbar i denna tävling!

Nu till en av vårens nyheter som vi hittade i affären igår; Marabou Mango/mjölkchoklad.
Kanske lite söt, men vilken mjölkchoklad är inte det? Men det är små bitar av mango i chokladen som ger den där goda sommarsmaken. Testa den!
Annars håller jag på att kolla viket väder det är i Dublin den närmaste veckan, så man kanske kan ha rätt kläder med sig och på sig. Annars kan man ju köpa nytt. Jag menar, om man missat en tröja eller så och man fryser. Ja, ni vet vad jag menar. Man behöver egentligen inget skäl till att köpa nytt.
Det som är framtaget är adresserna till de garnaffärer som finns på http://www.knitmap.com/ och http://www.planetpurl.com/ samt en stickning som kan ta sig igenom säkerhetskontrollen på Arlanda och i Dublin. Det får bli en halsduksstickning i M&K Baby eco ull i den färg som jag stickade håltröjan i. En rundsticka i bambu och så är väntetiden räddad.
Jag återkommer direkt från Dublin nästa gång.
Morgan är hemma och vaktar huset tillsammans med våra polisgrannar.

Jag har fått en ny följare på ett nytt språk; Teneva från Bulgarien.Добре дошли в моя блог

Bättre sent än aldrig

Idag fick jag tummen ur och kom iväg till sportaffären i Ågesta.
Sportaffär, frågar många...Vad ska jag där och göra, som inte är det minsta sportig?
Jo, jag har köpt en termo-kjol, så jag är beredd till nästa vinter. Och den kostade bara 150 kr, för det var rea på den.
Jag hade visserligen behövt den tidigare i veckan, men som sagt, bättre sent än aldrig.
Sen är det Istid i Huddinge centrum idag. Bara idag, så det är ingen större fara.

Det här ska bli en bläckfisk, när det hela är klart.

Det här vet jag inte vad det ska bli, men sågen såg intressant ut. En sådan vill jag ha och såga ner vår spaljé i hallen....Det vill inte maken. Men som sonen säger; Pappa kör och mamma bestämmer....
I övrigt har det varit skidor och strumpstickning. Nu är de klara; Gunillas strumpor som ska till Dublin på måndag.

Ska bara pressa lite på dem, så ser de bättre ut.
I kväll ska vi till Ruggugglan och kolla in melodifestivalen. Det kanske blir lite billigare än alla de sms som vi skickar mellan oss en sådan här kväll. Men framför allt blir det trevligt med god mat och gott sällskap.
Ugh, Ugh!

Lite planering

Min väninna Gunilla i Dublin ringde precis och ville veta vad vi ville se, när vi kommer dit nästa vecka.
Nu har jag varit där 2 gånger tidigare, så jag har nog sett de flesta "måsten", som postkontoret på O´Connel street, där upproret mot Storbritannien startade. Jag såg Kilkenny förra gången och Dublin zoo för 10 år sedan.
Men kanske kan man hitta nåt annat. Det finns visst något fängelse, som maken hört talas om, som kan vara värt ett besök.

Jag vet i alla fall att det finns 5 stycken garnaffärer och kanske en dockskåpsaffär, om den finns kvar...
Hur som helst, ska det bli skönt att bara komma hemifrån lite. Komma till värmen, igår hade de haft +14 grader. Det är varmt, t om för Irland.
Men först ska vi äta pizza ikväll. Och kanske ett glas rött vin till det....och så somnar jag gott i soffan vid 19-tiden, för att kanske vakna till "På spåret".
Så ser vår kväll ut. Hur ser er kväll ut?

Ny bok

Nu ligger det en ny bok i min väska, varje dag när jag ska till jobbet.
Igelkottens elegans, av Muriel Barbery.
Här är man i Paris, där en portvakterska härskar. Jag har inte kommit så långt än, men den verkar lovande.
I morse fick jag inte in min lins, så det blev inget läsande på tåget, men det är skönt att bara sitta och vara. Inte göra så mycket...Speciellt på hemvägen, då är jag trött. Det beror säkert på att det är så kallt.
I morse var det -21.3...Räcker det inte nu? Måste det vara svinkallt hela våren?
Ska bli skönt med lite värme nästa vecka.
Än har inte SSS (second sock syndrome= man orkar inte sticka andra sockan i paret) inträtt. Skaftet är klart, nu ska hälen påbörjas, men det får bli lite senare.
När jag kom hem, började jag lägga i tvätt i tvättmaskinen. Då kom sonen och sa att han kunde hjälpa mig med det. Så han fick göra allt, från att lägga i tvätten till att dra ut pluppen. Kanske kan man lägga till tvätt till hans göromål som ska ingå i månadspengen. Möjligtvis får vi kanske höja den samma, men det kan det vara värt. Jag ska ju börja jobba heltid i sommar och då är det skönt om jag kan få hjälp.

BOKREA!

Min son gör så kloka inköp för sitt presentkort som han fick i födelsedagspresent.
En deckare; Matthandlare Olssons död och två stickböcker; Sköna sjalar och Sticka accessoarer.
Nu räckte inte presentkortet till alla tre, men den snälla mamman lägger så klart till det som fattas.
Eller så var det kanske inte riktigt.
Jo, sonen fick ett presentkort i födelsedagspresent på 150 kr. Sonen  la presentkortet i mammans plånbok.
Mamman besöker lokal bokhandlare, hittar en deckare och två stickböcker. Mamman tittar efter bok till son, utan att hitta passande. Mamman bestämmer sig för att sonen får kontanter istället för presentkort.
Men jag sa till sonen att jag gillar hans val, varvid han frågar vad han gjort för fel, nu då?
Inget fel alls, men inköp av deckare och stickböcker gillas av mamman, även om han är ovetande om detta.
Igår stickades den första sockan till Dublin-Gunilla klar och den andra påbörjades genast. Detta till den stavhoppande 17-åringens bravader.
Kanske är båda klara ikväll....

Kan man få för många halsband?

Ja, nu har jag ju inte fått halsbanden, jag har köpt dem. Men frågan är den samma; Kan man ha för många halsband?

Nej, jag tror inte det.

Man måste ju matcha med det man har på sig. Det skulle kännas väldigt konstigt om halsbandet bröt mot den övriga klädseln.

Samma sak är det med klockor, de måste också matcha. I alla fall mina...

Här är mina fynd från Örebro. En blus, två halsband ( som bara kostade 25 kr/styck), ett nystan Fame för halva priset och så en ring, till fullpris.

Som av en händelse är den grön...Lite vårkänsla med den färgen. Kan verkligen behövas, när det bara snöar hela dagarna. Och ingen plogbil som tar bort snön....

Men snart är det vår, i alla fall för vår familj, som reser till värmen. Eller i alla fall lite varmare, på måndag.

Vi ska till Dublin. Där är det i alla fall +10 grader. Och ingen snö.

Dyngkåt och hur helig som helst

Igår kom vi hem vid 16.30. 17.30 satt jag och muminmamman på ett tåg in till stan för en helkväll.
Eller det som återstod av kvällen.
Vi började med indisk mat och sen åkte vi spårvagnen till Cirkus på Djurgården för en föreställning med Mia Skäringer.
Det var fullsatt, 1600 personer jublar när hon sen springer in på scenen iförd en minimal bikini som är 20 år gammal.
Underbart! Skratten ekar hela kvällen och det är HEMSKT mycket igenkänning i en massa scener.
Det enda jobbiga är väl att vi är hemma kvart över elva och sen ska man upp till jobbet som vanligt tidigt.
Men det var det värt! Jag kan sova nu, ska bara skriva klart och sen ligger jag raklång i soffan...
Det var den helgen det!
Vi har gjort mycket och det har varit väldigt trevligt, men jag är helt slut nu, så här i efterhand.
Jag återkommer med inköpen från helgen.

Shoppingfika

Efter en stor och god hotellfrukost shoppar vi lite. Eller inte vi utan jag. 2 halsband hittills. Och nu fikar vi innan svärmor ska ta tåget hem. Det är lika kallt som igår men solen skiner.

God middag

Idag är vi i Örebro. Svärmor ska firas ordentligt. Hon är jättenöjd med sjalen, har inte tagit av sig den sen hon fick den. Vi har precis intagit en underbart god middag och nu sitter vi på hotellet och kollar på melodifestivalen. Vem ska gå vidare? Och imorgon väntar hotellfrukost i några timmar.

Svärmors present

Svärmor fyllde 60 år i måndags och det firar vi idag i Örebro.
Hon har tagit tåget hit och vi åkte bilen.
Ett besök i svampen startar helgens firande med fika eller kanske mer lunch. Här kan man se hela staden.
Här är de presenter som ska föräras henne.
Sonen har tovat en ullblomma som sitter på en ask, i syslöjden.
Jag har stickat en spetssjal, efter önskemål i höstas, från henne. Vidare är det en liten chokladkartong och lite rosa bubbel.

Så här ser sjalen ut. Det är 100% merinoull, 1400 meter/100 gram, gick åt ca 40 gram eller så...
Mönstret är Spring Thaw, finns på Ravelry.
Det var ett himla sjå att hemlighålla stickande här på bloggen, så hon inte misstänker något. Det var därför jag inte "stickade så mycket" för ett tag sen. Den tog väl 2.5 vecka.
Det är bara att hoppas att hon är nöjd.

Bara en himla massa spänning

Det är inte klokt vad spännande mitt liv har blivit den sista tiden. Det är knappt att jag vet vad jag ska göra med all spänning...
Idag var det dags för den årliga besiktningen av vår älskade bil.
Av någon anledning är det alltid jag som ska utsättas för denna spänning.
Jag gillar det inte alls.
Det kan gå an, nu när vi har en ganska ny bil, men så har det inte alltid varit.
Jag har fått besiktiga både mina egna bilar och mina föräldrars bilar. Antagligen för att jag kan spela hjälplös tjej, som inget förstår om bilar. Vilket inte är så svår roll för mig, för jag är en hjälplös tjej som inte förstår bilar.
Idag hittade jag t ex inte spaken som man öppnar motorhuven med, det fick killen göra själv.
Jag har åkt in på tappar och frågat var man ska hälla i kylarvätska respektive spolarvätska. Om man bara ser tillräckligt hjälplös ut, så får man alltid hjälp.
Så är det även på bilprovningen. Om man bara ser tillräckligt hjälplös ut, så får man igenom det mesta, icke trafikfarliga.
Bilen gick igenom idag utan anmärkning.
Hoppas att Monica Dominiques bil också klarade sig, hon var före mig där...Det var väl det ända roliga med detta besök och att jag hann läsa några sidor i min bok.
Jag hade ställt mig vid Älvsjö på väg till jobbet i morse. Där är det nu Syfestival. Och jag ska inte gå.
Jag hade små funderingar om att jag skulle unna mig ett besök, nu när jag har varit tvungen att besiktiga bilen, men jag hoppade över det.
Det är ju inte så, direkt, att det saknas garn i detta huset. Inte på långa vägar. Och så ska vi till Örebro för att fira svärmor i morgon och där finns det åtminstone två garnaffärer. Jag vet, jag har varit där förut och jag har meddelat maken om detta. Så han är beredd. Han kan få gå på Clas Ohlsson, om han vill...
Nu ska jag läsa klart min bok och kanske morgontidningen, som kom när jag gick i morse.
På återseende!

Trolleri

Släng dig in väggen, Joe Labero!

Visst han trollar bort klockor, ringar, kanske t om bilar.

Men han slår inte Stockholms Lokaltrafik AB.

De trollar bort hela tåg. Man ser bara spåren efter dem....(jag vet, dålig vits, men det är det enda roliga med detta...)

Ett tåg kan stå på alla anslagstavlor och ändå gå upp i rök eller försvinna i tomma intet....Och man meddelar inte förrän avgångstiden på min station har varit, att tåget är inställt!

Man måste ju ha vetat att tåget inte avgick från stationen före ca tre minuter innan det skulle ha kommit till mig. Eller kan det plötsligt kasta sig över staket och bara försvinna??!

Så varför betala dyra pengar för att se Joe Labero, när ett månadskort på SL bara kostar 690 kr, och då kan man säkert få vara med om flera försvinnanden till samma pris. Kanske en ny affärsidé?!

Kanske ska kontakta SL för att föreslå detta.

Bara nu ingen annan hinner före, som på SEB-reklamen med gräsklipparen som är en tre-hjuling för barn, ja, ni vet...

Det är min idé!

Nu till mina små fynd, som gjordes på Lidl i Sundbyberg.

Jag hittade smånystan med tunt, tunt bommulsgarn/tråd, som man kanske skulle kunna virka eller sticka till dockskåpet. Kanske en filt med mormorsrutor i skala 1:12...
Sen hittade jag en förpackning med virknålar med ergonomiskt handtag. Allt för bara 19:90 styck!
Visst var det fynd, även om jag kanske aldrig virkar den där filten i skala 1:12...Men billigt var det!

Tålamod, tålamod

Om man vill ha spänning i livet så ska man åka pendeltåg till jobb eller annat ställe där man har en tid att passa.
Det är nämligen inte säkert att

1. det kommer ett tåg
2. tåget kommer i tid
3. tåget går i tid
4. tåget kommer fram i tid
5. tåget kommer fram överhuvudtaget
6. tåget kommer fram dit det är sagt att det ska komma fram

Allt det här har då inträffat i någon form den senaste veckan.
Så sent som idag

1. tåget kom för sent
2. tåget fick stopp
3. tåget backade tillbaka till senaste station
4. tåget slutade att gå

Vad göra? Jo man måste ha alla tänkbara färdvägar i huvudet och se vad som finns närmast eller på nåbart avstånd. Sen är det bra om man vet när ungefär det är tänkt att den nya resvägen kan starta sin resa, om man inte har en fungerande telefon med internet-uppkoppling. Den uppkopplingen fungerar dock inte om det är kaos, då alla vill veta andra vägar mm.
Men det var inte så kallt idag, bara minus fem. Jippie! Värmebölja! Men att stå och vänta på en buss i en halvtimme krävs högre gradtal om man inte ska frysa halvt ihjäl.
Men fram kom jag, bara 50 minuter sen...och vad är väl det? Ingenting.
Men så har jag också gått stresskurs, även om det är 17 år sedan, men ändå...Jag har slutat att reta mig på sådant som jag inte kan påverka. Men det underlättar att man får information om läget...Då tar det inte så mycket kraft att inte bli irriterad. Jag uppskattar inte att bussar bara försvinner i tomma intet utan ett pip...

Det blev en halv socka igår kväll, till väninnan G i Dublin. Är hon snäll, så får hon kanske en och en halv socka till...Kanske redan klart i kväll, i alla fall den andra halvan av den första sockan.
Var det jobbigt att hänga med där?!
Nu ska här samverkas med grannen, dvs vi ska fika....Simma lugnt!

Jag ska bara...

Jag repade upp vanten igår efter middagen. Nu är den ett minne blott och två små nystan. Nästan lite sorgligt...Så mycket jobb att sticka och så liten tid att repa upp.

Jag köpte en lila tunika förra veckan och så kom jag att tänka på att jag kanske skulle sticka mig en sjal, till den.

Jag hittade kidmohair i en lila färg, samma garn som jag stickade sjal som skickades till USA i höstas.

Nu har jag börjat sticka en slätstickad sjal som jag tänkte göra en spetsavslutning på.

Men när jag satt på tåget hem, kom jag på att vi åker till Dublin om två veckor och deras hus är ju inte berömda att hålla värmen...Gunilla, som vi ska hälsa på, kan behöva raggsockor, så det måste jag börja med nu om de ska bli klara. Fast man kan ju sticka på planet....

Så frågan nu är vad jag ska sticka på...Sockor eller sjal? Eller varför inte båda, fast lite i taget.

H hjärta H

Idag är det alla hjärtans dag, som säkert ingen missat, mer än min make som inte på något sätt uppvaktat mig.
Hjärtanen på bilden har jag kommit hem med.
Jag vet att han älskar mig, även utan sådana världsliga saker. Och ibland får jag kärleksbevis, på "fel dag".
Med på bilden är även den vanten jag skrivit om tidigare. Jag tänkte att ni kanske ville se den innan jag repar upp den en andra gång, vilket kommer att ske efter middagen.
Jag har tagit en större stickstorlek, men jag tycker att den är för kort i själva vanten. Det är precis att fingrarna får plats, och då har jag ganska korta. Jag tror att det blir att ta den största storleken, nästa gång. Om det nu blir nån nästa gång.
Jag hatar ju nämligen att repa upp.
Men nästa gång det blir -21 grader, som det var i morse när jag gav mig iväg, så är det nog skönt att ha på sig sådana här vantar, tumvantar med halva fingrar inne i.
Maken är redan hemma men sonen åker tåg, bakvända världen idag.
Nu ska vi äta, så på återseende!
Ska bara gratulera svärmor som fyller 60 år idag. Grattis!

Grön, grön, grön

Ja, jag kom inte utanför dörren, men en till mössa är klar idag.

Det efterlystes ju herrmössor, så här kommer en.

Ull/kamelhår i en mörkgrön färg, som med fördel kan bäras av en herre. Naturligtvis får väl en dam ta den på sitt huvud om lust finnes.

Vad många program det finns som jag gått miste om, en vanlig vardag, när de går första gången.

Vi har nog sett 2 eller 3 "112, På liv och död" både på västkusten och den över hela landet. Finns det fler varianter ute? Gotland gick för nåt tag sen....

Det är sådana program som vi tittar på när vi inte tar oss utanför dörren, trots att solen nu lyst med sin närvaro den sista timmen.

Men vem orkar ta på sig offentliga kläder då?

Nej, idag är en sitta-inne-och-sticka-dag. Ingenting annat. Jo, en tvätt blev klar för ett tag sen....

Jag såg att det kommit en följare till; Välkommen hit till min blogg!

Grå, grå, grå

Igår kväll blev det inte så mycket stickat. Jag hade hunnit maska av själva vanten och plockat upp tummaskorna innan kvällens tävling.
Men när tävlingen drog igång, så blev det inget stickande.
Det blev de vanliga 20-talet sms till och från Ruggugglan. Allt avhandlades ifrån den hemska golvmoppsaktiga saken Loreen hade på sig, (som jag förövrigt erbjöd Ruggugglan en kopia av, som hon vänligt tackade nej till...) till vilken kvalitet vissa bidrag hade...allt, everything!
Men när vi sen gick upp på övervåningen, för att så småningom krypa i säng, hittade jag ett nystan grå mohair som jag inte kunde motstå. Jag påbörjade en liten mössa...
Som jag i morse stickade klart.

Man hinner en hel del, bara man sitter där man sitter och slölyssnar på morgontv.
Ute är det grått, så mössan passar vädret. Nu känner jag inte för att gå ut idag, utan det blir nog mera stickande innan dagen är slut.
Mössan hamnar i Hjälpstickan-påsen, som alltid hänger på min dörr.
Eftersom vårens deadline för inlämning, inte är förrän i slutet av mars, kan jag säkert få ihop några saker till.
Vi ska ju ut och åka nästa vecka till Örebro och då finns det tid i bilen eller på hotellet.
Jag har hittat mera garn som säkert kommer väl till pass. Men vad ska jag göra??? Ska fundera på det ett tag.

Kallt ute

I morse stickade jag klart min mössa, som jag påbörjade igår.
Det är Colinette Zansibar, stickor 8, 60 gram. 10 maskor/10 cm.
56 maskor enkel resår, på rundsticka, i några varv och sen rätstickning tills man vill ta in. Ta in var fjärde maska varvet ut. Sticka 2 vanliga varv, ta in var fjärde maska, byt till strumpstickor, sticka 4 varv, sticka ihop två och två, ett vanligt varv och sen två och två igen. Dra tråden igenom de återstående 7 maskorna och fäst.
Sen gjorde jag en tofs genom att snurra runt en fjärrkontroll som jag ägde makten över, den går till lampor, inte TVn...När du är nöjd med garnmängden, dra garnet igenom det snurrade, dra loss det från fjärrkontrollen och snurra garnet runt toppen med tråden igenom, uppåt.
Sen virkade jag en lagom lång snodd och sydde fast i toppen av mössan.
Jag har inte testat mössan än, för den passade inte till den jackan jag tog på mig, när vi gick och handlade.
Men den är väldigt skön.
Nu är otroheten förbi, för den här gången och vantstickningen går framåt, till skillnad från de svenska framgångarna som går bakåt i alpint...
Men det finns ju någonting att se fram emot, kvällens melodifestivaltävling från Scandinavium.
Men då måste jag sticka något annat, så jag kan se på tävlingen...

Vem vinner?

Lite otrohet, så här till helgen...

Man behöver inte så mycket spänning i livet, det räcker med att försöka att ta sig till jobbet en dag, som idag.
Jag gick hemifrån 5.50, kom på ett tåg till stan 6.12. Tåget stannar 6.14. Står stilla 50 meter från plattformen i 50 minuter. Det är varmt och skönt på tåget och de förklarar hela tiden vad som händer, dvs ingenting. Den enda motorn som fungerade när de kom till Huddinge, gav alltså upp 50 meter längre fram.
För att komma tillbaka till plattformen skulle vi backa. Men där står ett annat pendeltåg, som först måste backa...
När vi väntat 50 minuter kan de plötsligt starta motorerna och vi kommer till Stuvsta där tåget ger upp. Alla går av och strax kommer nästa tåg.
Åker med till Södra station där jag ska byta. Men ingenstans finns någon information om när nästa tåg till Bålsta/Kungsängen går.
Jag har kontakt med maken, som kommer med nästa tåg, så vi träffas på södra station, fast han gick en timme efter mig. Då kommer vårt gemensamma tåg och vi kan fortsätta ha sällskap.
Bara 2 timmar och 20 minuter efter att jag stängt dörren har jag tagit mig till jobbet, vilket brukar ta ca 50 minuter.
Men var det inte värst för mig, jämfört med kollegor. Och en del kom helt enkelt inte fram, då inga bussar i hela länet gick...
Det är då det är tur att man har varm mössa och en bra bok. Lägg gärna till en telefon med internetuppkoppling, som jag precis lärt mig använda....
Lite bättre gick det på hemvägen då jag bara var 20 minuter sen till Huddinge.
Men Huddinge är stället som plogguden glömde. Eller i alla fall vår gata, där det är knähögt med snö fortfarande...
Sonen däremot, ringde och sa att han skulle skotta så vi kommer in, för det är översnöat. Och när jag kom hem var det så fint, så fint. Han är duktig, skruttisen! (fast han gillar inte att bli kallad skruttis....)
Men nu när det är kallt igen tänkte jag vara lite otrogen.
Ja, inte mot maken då, men vantstickningen.

Jag har det här underbara garnet från Colinette som jag tänkte skulle bli en skön mössa. Min lila virkade mössa är lite gles, så det både blåser och snöar igenom den...
Nu ska jag bara bestämma vilken modell det ska bli, så blir den väl klar i morgon eller så...
Hoppas att era liv är spännande på ett annat sätt än mitt idag! På återseende!

Dagens kap

Vi var ute och körde idag, kollegan J och jag.
När lunchen skulle intas, var vi lämpligt nog vid Väsby centrum.
Efter några bitar sushi, var det dags för en lite repa runt i centret.
Joy hade halva rea-priset och den här snygga tunikan hittade jag på det stället.
124 kr senare och den låg i en påse i min hand.
Det fanns en Ur&penn-butik som också hade rea och det var väldigt lockande att kanske föröka mitt förråd av klockor. Men jag stod emot. Vad duktig jag är!
Annars är det snökaos i stan igen. Signalfel så att inga tåg går. Men jag kom hem i alla fall genom att åka buss och tunnelbana och buss igen. Fantastiskt nog var jag bara en halvtimme sen hem.
Och eftersom snön kom tillbaka, så passar mina vantar bra, när det nu snart blir klara.
Jag har kommit i kapp, där jag repade upp förra gången.

Lite längre

Idag har jag haft min nya håltröja. Och nej, Muminmamman, det drar inte alls och är inte det minsta kallt.
Snarare var den lagom varm och skön. När kollegorna satt och frös, kände jag inget alls.
Men jag har roat mig med mer än att sticka en tröja, när jag var sjuk.
Av en händelse, hittade jag ett smyckes-kit på mitt rum. Eller rättare sagt, det ramlade ner i huvudet på mig när jag letade efter något annat.
Detta halsbandet är köpt på Panduro och har säkert legat på en hylla nära mig i ett år eller så...Jag hade glömt bort det i alla fall...Och det fanns ett till, som säkert blir till om ett tag eller så....
Det här halsbandet går i lila och brun/brons. Det andra är mer vårfärg, turkost.
Jag började med vantarna, för en andra gång. Nu känns de mer i rätt storlek, jag har nämligen gått upp ett nummer från 3 till 3.25.
Väninnan T ringde och frågade om jag ville gå på stickkurs i Täby, tvåändstickning. Japp, svarade jag. I mars blir det av.

Inte krage

Det är lika bra att göra om, med en gång! Nu har jag gjort om kragen. Eller rättare sagt, jag har tagit bort kragen och istället virkat en kant.
Nu känns den mycket mera användbar. Annars hade jag lagt den i skåpet och inte tagit ut den på flera år, eller så hade jag lagt den i påsen till Hjälpstickan.
Det är nu inget fel att lägga tröjor i påsen till Hjälpstickan. Men inte av det skälet, att man inte gillar den.
Nu är jag nöjd och kommer kanske att ha på den till jobbet i morgon.

Krage eller inte krage

Nu är den klar, tröjan från boken "Sticka i ekologisk ull".
Det är ett väldigt skönt garn, M&K baby eco ull, att sticka i och det är mjukt. Färgen är underbar, mer petrol än turkos. Snygg helt enkelt!
Men kragen; är den verkligen snygg? Nu kanske inte bilden gör tröjan rättvisa, men på bilden stod kragen upp och låg perfekt på axlarna. Det gör den inte i verkligheten. Då rullar kanten upp sig, och allt bara ligger ner.
Ju mer jag tänker på kragen, så framstår det som mest troligt att jag kommer att repa upp den och kanske bara virka runt kanten, eller gör en liten rullkant.
Beslut meddelas senare.
Konstigt nog, så har jag inte påbörjat något nytt projekt. Känner mig lite sjuk... Ingen startidis här inte!
Men jag kanske ska göra klart de där vantarna som jag började på innan i vinter, men har repat upp...



Helt slut

I morse vaknade jag lagom till klockan. Kanske har jag tagit mig ur den där tidiga väckningen vid fyra-tiden...
När jag väl var på min plats på jobbet, var jag helt slut. Och då hade jag inte ens börjat jobba...
Nu när jag tagit mig hem igen, är jag lika slut, igen. Men nu kan jag lägga mig och vila i soffan.
Det hade inte sett så bra ut, om jag gjort det på jobbet.
Allt har sin tid och plats.
Jag var på jobbet och gjorde lite nytta. Det var huvudsaken.
Men i väskan fanns en av de nya böckerna.
Nämligen denna

Vickis vintage butik, av Isabel Wolff.
Den är så där lagom mysig, så man inte vill lägga tillbaka den i väskan, även om man ska gå av tåget.

Vad hände igår?!

Igår satt hela familjen framför TVn och skulle titta på Melodifestivalen.
Ett litet tag, var alla på samma våning i samma rum.
Tills sonen gav upp, gick upp på sitt rum igen och kom inte tillbaka.
Smsen till ruggugglan ven i luften, när jag inte röstade på Jenny Silver.
Enligt min mening, den enda schlagerdängan igårdagens tävling.
Att det kan bli fel när rösterna ska presenteras, kan jag ha överseende för. Men att det går en rapp-låt direkt till finalen...Det går inte att förlåta.
Rapp är enligt min mening, inte musik, utan bara någon sorts låtande, nästan i takt med musik.
Så Marie, det gör inget, det du sa fel igår!
Idag skiner solen, så man inte kan se TV. Då tog vi på oss och gick ut. Konstigt nog, så måste man inte se på TV hela dygnet. Tror jag...
En riktigt lång promenad blev det och till vår stora glädje ville sonen följa med. Det skulle han nog inte ha gjort om han vetat hur långt vi skulle gå...En dryg timme var vi ute men då var vi även i centrum och köpte fika.
Nu ska jag ta tag i kragen på min håltröja. Kanske blir den klar idag.

Redo för lite schlager

Det längsta jag tagit mig, den här veckan, var till glassbilen igår.
Då var jag helt slut när jag väl kom tillbaka till soffan. Tänk att man kan tappa ork på bara en vecka...
I förmiddags skulle maken och jag åka och handla mat. Maken hade ett wildcard när det gällde vilken affär vi skulle handla i.
Det är då bara att sätta sig i bilen och hoppas att det blir något trevligt ställe, utan en massa folk.
Vi skulle till ICA Maxi på Lindhagenplan.
Lite misstänksam blev jag när maken även tog med sin kamera. Det gör han bara om det finns nybyggnationer eller ombyggnationer...Ni förstår, en massa lera och stängsel, så man inte kan gå normalt, utan att kolla var man sätter fötterna.

Så här såg det ut, det första jag ser utanför huset på en vecka.
Och ibland önskar man, att man kanske inte ser ut att höra till maken....

Du ser själv, hur det kan se ut, när man inte rår på honom och han lyckas klättra upp. Denna gången var det bara lite pinsamt, för det gick inte så många förbi, just då.
Men det är hans stora intresse, så han får väl hållas. Han säger ju inget när vi, av en händelse, råkar hamna utanför en garnaffär, oavsett vilken stad vi kommer till...KÄRLEK!

När vi skulle åka och handla bad sonen att vi skulle köpa hans favoritchips, Pringles original.
Ska vi inte göra gurkstavar och dippa istället? frågade jag.
-Jo, sa sonen, det gör vi!
-Ska du inte ha chips då?
-Nej, bara gurkstavar i dipp.
Men jag köpte chips till mig, ifall jag skulle vilja ha det och gurkstavar....Man vill ju inte känna sig strandad, utan chips.
Nu är då tilltugget klart, återstår bara klädseln, denna kväll, den första på sex helger, då man säkert vet vad man ska titta på; Melodifestivalen.

Paljettlinne och paljettmössa...Eller kanske bara de otroligt elastiska kläderna jag brukar ha på mig en hemmakväll...
Vi skulle åkt till Ruggugglan, men jag orkar inte...Kanske blir det nästa vecka.
Men säkert kommer vi att smsa 20 var under kvällen...Kläder och frisyrer ska ändå avhandlas, oberoende av var TVn står...

Funkar även när man är sjuk

Jag har nu legat i soffan sen i söndags eftermiddag. Helt eller delvis täppt i näsan, med rinnande näsa och som nu de senaste dagarna med hosta. Jag har kortsagt varit dödsjuk, om jag varit en kille...
Den enda omväxlingen som sker i mitt liv är, att jag på förmiddagen, när maken jobbar, ligger i soffan vid fönstret för att senare på kvällen byta till den andra soffan. För att byta perspektiv...Eller för att maken av ohejdad vana lägger sig i soffan vid fönstret. Välj själv...
Detta hemska sjukdomsläge hindrar dock inte kommersens gång. Man kan shoppa även om man bara kommer ut till brevlådan.
I måndags insåg jag att bokförrådet av olästa böcker var hemskt litet. Det finns fortfarande några som jag kan tänka mig att läsa, men kanske inte just nu...
Jag klickade mig fram till bokus.com, min vanliga hovleverantör. Där hittade jag fyra stycken böcker som känns mer angelägna att läsa, när jag orkar att göra detta.
De här fyra böckerna landade i en brevlåda nära mig i onsdags. Jag har ännu inte hunnit påbörja någon av böckerna, då jag mest tittar på TV och sover i soffan. Men kanske kommer livsandarna tillbaka i eftermiddag och då kan jag plocka upp en av dem.
Lite chic-lit som medicin....

Lite läsglädje en grå morgon

I morse när jag kom ner till köket, satt maken och åt frukost och läste tidningen.
-Inte illa att få in tre sidor om stickning i huvuddelen av svenskan, sa maken.
När jag sen läser tidningen, själv i soffan, lusläser jag IDAG-sidan, strax innan sporten, som jag förövrigt hoppar över varje morgon. Det är väl den enda sportsutövning jag ägnar mig åt...
Här står det en hel del, som stämmer in på mig och övriga sticknördar som man träffar på.
Jag var med på åttiotalet, hade en "paus" på ca 20 år och har nu satt igång etter värre.
På bilden är det ägaren till Ljungqvists garn på Odenplan, som inte kan sticka men väl sälja garn.
Läs mer själv i artikeln Nu är en avig helt rätt.
Dagens sjukrapport är nästa samma som igår, men kanske lite mer hosta. Fortfarande svag, men det finns hopp om liv.
Jag orkar sticka mer än ett varv i taget nu, kanske 14-15....Passar ju bra, för det är en mösterrapport på min håltröja. Två ärmar klara och bakstycket påbörjat.
Men jag har börjat fundera på något litet mellan projekt...Men det ligger på fundera-stadiet, för tillfället.

Lite bantning, så här på förmiddagen

Jag ser precis på Tyra Banks Show, avsnitt 616.
Med en chipspåse i min hand, ser jag att programmet ska innehålla annorlunda bantningsmetoder, nämligen "Bandmask-metoden"
Den går ut på att man äter en liten cysta med bandmask-ägg. Väl inne i kroppen så utvecklas cystan till ett otal bandmaskar som äter av det som du äter och man går ner i vikt.
Sen till det mindre roliga; bandmasken kan bli upp till 9 meter lång. Och delar sig att antal gånger och kan leva upp till 20 år i kroppen...
När jag var i Latinamerika för 16 år sedan fick jag i mig mask, dock inte bandmask, men ändå mask.
Sådan mask som hundar och katter kan få i sig och som killar i rumpan och som man tar tabletter för att bli av sig. Inte gick jag ner i vikt, men det var skönt att bli av med...
Det goda som detta äckliga ämne medförde idag, var att jag la in chipspåsen i skåpet igen och väntar tills det är Fredagsmys.
Kanske ska jag prova "Inte äta chips så ofta"-dieten....Återkommer med resultat efter detta beslut.
Ska bara dricka upp julmusten först.

En klocknörds bekännelse

Igår var en perfekt dag att vara hemma och vara sjuk. Det var mulet.
Inget solblänk i TVn alltså.
Idag är en sämre dag att vara sjuk på. Det är sol. Alltså ser jag inte vad som händer på TVn.
Jag kommer alltså att missa en hel del av Gränsbevakarna Australien, från 2007, Våra värsta år, från 1987, topmodel 11...Ja, ni försår, alla de program som ger sjukdagen ett värdefullt innehåll.
Detta kommer jag att missa, bara för att solen tycker att det är OK att skina här i Huddinge.
Och då ska man även ta i beaktande att fönstren här inte är nytvättade, utan snarare lite mer än lovligt skitiga, typ dimma, fast det inte är det...
Man kan ju råda bot på detta problem, men den lösningen förordar inte maken.
Det betyder nämligen att han, och jag, måste flytta runt alla möbler i vardagsrummet. Och det är många. Och stora...
Kanske är bättre att bli frisk då...
Flytta runt möbler, är annars något jag är uppvuxen med.
Min ömma moder och jag har nog flyttat på alla möbler som vi någonsin haft ett par tusen gånger. Ibland bytte vi även rum att sova i...När fadern som veckopendlade kom hem, visste han inte alltid i vilket rum han skulle sova. Omväxling förnöjer.
På tal om föräldrarna, så ringde de från Sverige igår kväll och meddelade att de kommit hem.
Innan dess hade jag lekt detektiv och fått fram grannens telefonnummer eftersom jag vet att hon har nyckel in till dem, och fått henne att spana efter ledtrådar om vilken resebyrå de åkt med...De hade nämligen glömt meddela mig och min broder detta.
Nåväl, de är hemma och jag har fortfarande sol i TV-bilden.
Nu till det nördiga...

Maken har hjälpt mig att fylla på mitt klockförråd. Här är de fem nya familjemedlemmarna.
Ser ni att den stora rosa klockan är i samma form som en gammal TV, den med testbilden...Jag är SÅÅÅÅ lycklig. Nu är de 36 i min lilla klockfamilj, eller samling eller nördighet...

Naturläkemedel

Jag ringde till maken och beklagade mig, för att jag mådde så dåligt.
Egentligen finns det bara ett läkemedel, som jag tror fungerar i en sådan situation, naturläkemedel.

Dvs en semla i varm mjölk med en kopp te, i göteborgsmugg, naturligtvis. Lite kanel är ju också bra för sådana som är så sjuka som jag är...
Dagen fördrev jag i soffan, framför TV, sovandes och stickandes, lite om vart annat.
Vad konstigt matt man kan bli av att inte göra någonting, mer än att snyta sig...
Det är tur att det finns näsdukar med balsam från Kleenex. Känner mig redan som Rudolf med röda mulen.
Jag har börjat sticka en tröja ur boken "Stickat i ekologisk ull" i M&K Baby eco ull i mörk turkos.

Det här är en ärm...Jag började med ärmarna, så jag kan göra den lite längre än i mönstret.