Tålamod, tålamod

Om man vill ha spänning i livet så ska man åka pendeltåg till jobb eller annat ställe där man har en tid att passa.
Det är nämligen inte säkert att

1. det kommer ett tåg
2. tåget kommer i tid
3. tåget går i tid
4. tåget kommer fram i tid
5. tåget kommer fram överhuvudtaget
6. tåget kommer fram dit det är sagt att det ska komma fram

Allt det här har då inträffat i någon form den senaste veckan.
Så sent som idag

1. tåget kom för sent
2. tåget fick stopp
3. tåget backade tillbaka till senaste station
4. tåget slutade att gå

Vad göra? Jo man måste ha alla tänkbara färdvägar i huvudet och se vad som finns närmast eller på nåbart avstånd. Sen är det bra om man vet när ungefär det är tänkt att den nya resvägen kan starta sin resa, om man inte har en fungerande telefon med internet-uppkoppling. Den uppkopplingen fungerar dock inte om det är kaos, då alla vill veta andra vägar mm.
Men det var inte så kallt idag, bara minus fem. Jippie! Värmebölja! Men att stå och vänta på en buss i en halvtimme krävs högre gradtal om man inte ska frysa halvt ihjäl.
Men fram kom jag, bara 50 minuter sen...och vad är väl det? Ingenting.
Men så har jag också gått stresskurs, även om det är 17 år sedan, men ändå...Jag har slutat att reta mig på sådant som jag inte kan påverka. Men det underlättar att man får information om läget...Då tar det inte så mycket kraft att inte bli irriterad. Jag uppskattar inte att bussar bara försvinner i tomma intet utan ett pip...

Det blev en halv socka igår kväll, till väninnan G i Dublin. Är hon snäll, så får hon kanske en och en halv socka till...Kanske redan klart i kväll, i alla fall den andra halvan av den första sockan.
Var det jobbigt att hänga med där?!
Nu ska här samverkas med grannen, dvs vi ska fika....Simma lugnt!