En klocknörds bekännelse

Igår var en perfekt dag att vara hemma och vara sjuk. Det var mulet.
Inget solblänk i TVn alltså.
Idag är en sämre dag att vara sjuk på. Det är sol. Alltså ser jag inte vad som händer på TVn.
Jag kommer alltså att missa en hel del av Gränsbevakarna Australien, från 2007, Våra värsta år, från 1987, topmodel 11...Ja, ni försår, alla de program som ger sjukdagen ett värdefullt innehåll.
Detta kommer jag att missa, bara för att solen tycker att det är OK att skina här i Huddinge.
Och då ska man även ta i beaktande att fönstren här inte är nytvättade, utan snarare lite mer än lovligt skitiga, typ dimma, fast det inte är det...
Man kan ju råda bot på detta problem, men den lösningen förordar inte maken.
Det betyder nämligen att han, och jag, måste flytta runt alla möbler i vardagsrummet. Och det är många. Och stora...
Kanske är bättre att bli frisk då...
Flytta runt möbler, är annars något jag är uppvuxen med.
Min ömma moder och jag har nog flyttat på alla möbler som vi någonsin haft ett par tusen gånger. Ibland bytte vi även rum att sova i...När fadern som veckopendlade kom hem, visste han inte alltid i vilket rum han skulle sova. Omväxling förnöjer.
På tal om föräldrarna, så ringde de från Sverige igår kväll och meddelade att de kommit hem.
Innan dess hade jag lekt detektiv och fått fram grannens telefonnummer eftersom jag vet att hon har nyckel in till dem, och fått henne att spana efter ledtrådar om vilken resebyrå de åkt med...De hade nämligen glömt meddela mig och min broder detta.
Nåväl, de är hemma och jag har fortfarande sol i TV-bilden.
Nu till det nördiga...

Maken har hjälpt mig att fylla på mitt klockförråd. Här är de fem nya familjemedlemmarna.
Ser ni att den stora rosa klockan är i samma form som en gammal TV, den med testbilden...Jag är SÅÅÅÅ lycklig. Nu är de 36 i min lilla klockfamilj, eller samling eller nördighet...