Som av en händelse

Som av en händelse kom det hem nya böcker till oss idag. Och kan man tänka sig, det var stickeböcker...Bara så där..Vem hade kunnat tänka sig detta?!
Okej, det kanske bara är jag som beställer böcker eller köper böcker i vår familj. Ibland inträffar det att jag köper böcker till sonen. Men oftast, ja kanske i 99% av alla inköp så är det böcker till mig.
Då finns det två kategorier av böcker jag köper; de som ska läsas och de som ska spisas...Idag var det den senare kategorin som kom hem, av en händelse, var det tre stickeböcker; "Garn, garn, garn", "Sticka mera småvarmt" och "100 blommor att sticka & virka".
Nu gäller det bara att stjäla sig lite egentid för att kolla i dessa böcker.
Nu när jag fått in en fåtölj på mitt rum, kanske jag kan sätta mig där, dra igen dörren och vara tyst, som en mus...Garn och stickor finns på samma plats, så jag kan nog vara där i många timmar, tills någon hittar mig...

Nu har jag blockat den nya mysteriesjalen, som ska till Hjälpstickan.
Visserligen blev den en light-blockning, men den blev bättre än innan.

Same same but different

Igår tänkte jag att det var dags för att byta armband på min favoritklocka som jag haft i 4 år...Jag gick in på Ur&Penn här i Huddinge. Jag tittade mig runt och konstaterade att den klockan jag hade på mig var billigare idag än för 4 år sedan. Men jag skulle ju bara ha ett nytt armband, så jag brydde mig inte så mycket om det.
Jag gick fram till disken och bad att få köpa ett nytt armband, tjejen säger: Det är bättre att du köper en ny, den är billigare än ett armband och du får ett års garanti på klockan.
Okej, sa jag och gick ut med en ny klocka på armen.
Den gamla sparas för att kunna använda batteriet när något annat tar slut.
Idag tog jag mig till simhallen igen och det var exakt lika tråkigt som i tisdags. Men idag simmade jag 550 meter. Alltså 22 rundor istället för 20.
Jag måste ju hitta på något att roa mig med, när jag nu simmar så sakta.
Jag frågade min kollega C som är 60+ och simmar varje vecka. Hon simmar också 30 minuter men kommer då 600 meter. Detta ska jag knäcka. Det är bara två rundor till...

Vad är detta?

Idag har min kofta av lappar fått sig en liten resa, till jobbet.
Det var lite kyligt i morse och fartvinden, när jag cyklade till tåget gjorde inte saken bättre. Den liksom flög genom koftan...
Men på hemvägen var den lagom, för det var lite varmare då.
Idag har jag vilodag från mitt nya liv. Jag känner att det kanske är en begynnande träningsvärk lite varsom i kroppen. Bäst att ligga rakt i soffan.
Men vad är det som ligger på bordet? Grönt ullgarn, stickor 5.5...Nja, det får ni klura på ett tag, jag väntar med att avslöja det.

500 meter

Även idag lever jag mitt nya liv. Jag har varit och simmat idag. 30 minuter som överenskommet.
Jag hann 500 meter, eller 20 vändor i en 25-meters bassäng.
Jag kan inte säga att det var roligt, snarare skittråkigt. Men jag gjorde det.
Jag gick hem tidigare för att använda min friskvårdstimme, men idag bara en halvtimme, så jag sparar den andra till torsdag.
Jag cyklade hem och hämtade badsaker och satte mig i bilen och efter 15 minter från det att jag klivit av tåget, var jag på badhuset.
Rätt ner i plurret och simma mina vändor med ett öga på klockan på väggen. Denna klocka som jag märker har snigelfart. Jag simmar och simmar och inte kan den där visaren ta lite kraft och flytta sig lite fortare framåt.
Men till slut är mina trettio minuter slut. Jag kan knappt ta mig upp, benen är som gelé och jag är döhungrig. Det var jag inte när jag åkte hemifrån.
Det är tur att det bara tar fem minuter hem, så jag kan dricka något och få i mig en knäckemacka.
Men nu känns det bättre.
Dock är det lite kliigt på ryggen och händerna. Just nu är det hanterbart, men jag får se hur det går allt eftersom...Jag tål inte klor, eller har inte gjort det förut. Jag har ju inte badat i bassäng på kanske 25 år eller mer. Nu luktar det inte så mycket klor som när man var liten.
Men jag känner mig lite ledbruten och jag skulle önska att man kunde lyssna på musik i öronen. Men man kan inte få allt. Kanske får jag bättre värden och kanske blir jag lite smalare eller kanske mår jag bara lite bättre över huvudtaget.

Klart bidrag

Nu är jag klar med mysteriesjalen i Merci från Tedman & Kvist, som jag fick från Hjälpstickan.
I gengäld kommer Hjälpstickan att få denna sjal på söndag, när jag ska till "Galen i garn" på Nordiska museet, tillsammans med Muminmamman.
Jag ska förstås försöka att blocka den eller i varje fall pressa ut alla ojämnheter, så den blir stor och skön till den blivande bäraren.
Jag har fått frågan många gånger; Om jag sett något jag stickat och skänkt genom Hjälpstickan? Men det har jag inte gjort. Jag skulle nog känna igen saken, om jag såg något...Jag skulle vara stolt över att få ha stickat något till någon jag inte vet vem det är.
I övrigt har jag precis kommit in efter en snabb promenad på en halvtimme. Innan dess kom jag nämligen hem från ett besök på vårdcentralen, där jag har fått utskrivet motion på recept.
Allt för att få mina taskiga värden att bli bättre.
Den snabba promenaden på en halvtimme hade det goda med sig att jag fick ett kvitto på att min vrickade fot är helt bra, för jag har inte fått något ont och det är ju skönt. Nu finns det inte så mycket som hindrar mig.
Förutom att gå ska jag fösöka att ta mig till simhallen två gånger i veckan 20 gånger tills i januari.
Det är väl egentligen bara min klorintolerans som sätter käppar i hjulet, det kliar så vansinnigt mycket efter ett bad. Men jag ska i alla fall försöka. Om det inte fungerar så kan jag ju alltid gå ut och gå.

Bortskänkes: Tonårs-wannabe

Idag skulle det ske, skoköp för hösten och/ eller vintern till sonen.
Innan har jag kanske som mest frågat sonen om vad han gillat, provat på honom och sedan betalat och alla varit glada.
Idag börjar det med att han egentligen inte vill följa med, fast det är till honom alla inköp ska gå.
Vi kommer iväg till Liljeholmen och börjar så smått titta runt i sko eller sportaffärerna.
I den första ser vi ett par Adidas, men det börjar inte så bra, strumporna har hål på tårna och han knyter inte upp skorna innan drar på sig dem. Skorna passar dock inte. Inga fler faller honom i smaken där.
I nästa sportaffär provas det skor, men när han ser att det är ett w istället för ett m, vill han knappt ta på sig skorna, tjejskor istället för killskor, tills försäljaren informerar honom om att det är samma skor, fast olika färg och bokstav på lådorna. Men de skorna passar inte heller. I den tredje skoaffären uppstår ett mirakel. Han kan tänka sig att köpa ett par gympaskor, och de är billiga, bara 300 kr. Vet inte vad som hänt och forskar inte närmare i det heller. Glad och lycklig langar jag upp plånboken och betalar. Det är nästan så jag visslar, fast jag inte kan.
Vi bestämmer oss för att åka upp och titta på det övre planet. Inget faller sonen i smaken och vi kommer ner igen. Maken ska bara hämta en katalog någonstans och sonen vill hålla i en IPhone.
När han fått göra det, lyckas jag få in honom i affär nummer ett igen och nu kan han tänka sig att prova ett par vinterkängor. Bara så där...Kan i och för sig ha med att jag varnat honom om att uppföra sig väl, annars ingen ny telefon.
Nu blir det även inköp av sagda vintersko, för den passar plötsligt och det är 20% rabatt. Gud är god!
Det är nästan så att jag är villig att offra något för att hålla i denna godhet tills vi även hittar jeans. Men inte idag. Det orkar jag inte.
Det är tur att jag inte har en dotter, jag har förstått att de är värre. Men jag är inte beredd på detta motstånd, som plötsligt infunnit sig.
När jag frågar hur han blivit så här, svarar han bara att det är skolans fel. Kanske nu inte skolbyggnaden i sig, utan mer de som går i skolan.
Tur att det inte är en "fräcke-skola", då vet jag inte hur det skulle bli...

Spår av tåg

I morse fick maken med mig till Flemingsberg tidigt på morgonen.
Allt för att se en rälsbuss dundra förbi i nittio knyck.
Men föraren vinkade i alla fall. Jag tror att han tyckte synd om mig. Han förstod att jag inte hade något val, utan blev tvingad dit. Tror jag i alla fall.

Efter konstvandringen hemma i Huddinge, så bar det av till Läggesta nedre för en tur med ånglok till Taxinge-Näsby.
Vi har lovat sonen i princip hela sommaren en tur dit och nu var det sista chansen. Det var ånglokets dag.
Det är väl tur för Östra sörmlands järnvägssällskap att de inte har resegaranti. Vi var drygt en och en halvtimme försenade, från Läggesta...Sen tar turen i sig en timme.

Här vänder vi med tåget och åker tillbaka till verkligheten.

Dödshungriga köper vi desperata pizza, för ingen orkar laga mat...
Ett trevligt slut på en aktiv dag med många trevliga inslag.

1000 konstiga meter

Idag är det åter igen dags för 1000 meter konst. Ett årligt återkommande event för proffs och amatörer.
Årets tema för Huddinge konstnärsklubb, var Recykling.
Här är det bidrag nummer 16 med "Käppar i hjulet".

Violetta heter det här bidraget.
Man ska rösta på vilket bidrag man tycker är bäst, men jag tror att min röstsedel ligger kvar i väskan.

Det är allt möjligt hantverk och måleri eller annat...

Det här är vad jag kom hem med, samt några presenter.
Kanske ska den ömma modern få korgmöblerna till sitt dockskåp. Eller så behåller jag dem själv.
Garnet och hjärtanen är i alla fall till mig.
En väldigt trevlig dag med mycket sol, fast det var kallt i skuggan. Men det kunde ha regnat...

Fredagsmat

Dagens rätt är kycklinggryta på lårfilé med lök och champinjoner, samt gräddsås. Till det serveras kokt potatis, enligt sonen instruktion. Inlagt gurka och gelé är väldigt gott.
Ett glas eller två med rödvin kompletterar middagen.

Som efterrätt serverar jag mig chevre-ost och Gambosola med fikonmarmelad. Jag orkade inte med den svarta castellon, så den får vänta tills i morgon. Men det är bra, för då har jag något gott då med.
Ett nytt glas rött vin serveras till osten.
Vad äter ni en fredagskväll som denna?
Vi kanske skulle utbyta recept på god fredagsmat?!
Det värsta är att jag inte kan följa ett recept, utan att lägga till eller dra ifrån.
Den kycklinggrytan som jag gjorde idag är något jag aldrig kan återskapa igen, eftersom jag tar vad jag har i kylskåpet.
Men gott var det!

Utflyktsdag

Idag har vi trivseldag med vårt team på jobbet. Vi är på utflykt till Gripsholm och Mariefred. Vi tog tåget hit och från Stockholm tar det inte så lång tid.
Slottet är egentligen stängt vardagar nu och bara öppet på helger tills nästa vår. Men vi har bokat specialvisning, så för oss var slottet öppet.

En timme med en guide som var lite utöver det vanliga, hade lite egna åsikter och berättade på ett personligt sätt, gjorde att den timmen flöt på...
Efteråt åt vi lunch med god mat i buffé. Nybakat varmt bröd, grönsaker, lite sill och till det tog jag blomkålssoppa, som var gräddig och god.

Vi promenerade in till Mariefred och tittade på den lilla pittoreska staden.
Vädret var omväxlande med sol, regn, blåst...Men det var inte ihållande, så det var rätt trevligt.

Vi gick ner till ångbåtsbryggan, men där blåste det rejält.
Visst är den gullig, den här lilla ångbåtsstationen?!

På det hela taget en väldigt trevlig dag! Tack allihopa för sällskapet!

Tyvärr var inte Hamilton Design öppet. Man är tvungen att förboka en titt i butiken.

Man kan hjälpa utan att sticka

Hjälpstickan har öppnat en liten internetbutik där man kan köpa T-shirts

en väska att bära stickning eller annat i, eller kanske

en mugg till kaffet eller tet.
Gå in HÄR och hitta vad du vill ha och hjälp till att hjälpa till.

En kopp te

I morse tog jag mig till vårdcentralen för nya blodprov och blodtryckstagande.
Jag är svårstucken, eller det är inte svårt att sticka, men att få något blod är värre.
Jag lyckades träffa en som bara tog tre försök på sig innan blodet kom. Andra gånger kan det ta sex-sju försök eller fler...
Blodproven skulle tas på fastande mage, så jag var där vid 8-tiden. När det var klart satte jag mig i ett väntrum och åt lite frukost, såg på TV och stickade på min sjal. Blodtryck kan nämligen inte tas förrän efter nio...
Det kändes nästan som hemma, men det hostades mer och folk kom och gick hela tiden. Det gör det inte hemma...
Blodtrycket var godkänt den här gången. Kanske var det för att jag satt där nästan en timme...Men det var det värt.
Hemma igen har jag arbetat med att läsa in några papper, 98 sidor närmare bestämt och nu har jag en liten paus.
Det blev inget besök här på bloggen igår. Jag var för trött efter inhandling av mat mm...I princip låg jag bara i soffan hela kvällen tills jag förflyttade mig till sängen där jag såg "Vad hände med..." i trean.
Nu ska jag dricka mitt te ur min sköna kopp från Kronprinsesservisen.

Tandtroll

Jag har besökt tandläkare Anna nu i eftermiddag.
Inte väninna tandläkare Anna, utan en annan tandläkare Anna.
Det var bara en undersökning och tandstensborttagning. Inte ett enda tandtroll i sikte.
Underbart skönt! Fast smakar det så kostar det, 725 pengar kostade besöket.
Men jag behöver inte komma tillbaka på 18 eller 24 månader. Så utslaget på den här tiden så är det inte så mycket.
Det är bara det att det finns så mycket annat roligt man kan göra, men nu är jag godkänd ett tag fram över.

Hur ställer du dig till ett överraskningsparty?
Jag har "råkat ut" för det några gånger och jag gillar det.
Men om man inte är som jag, gillar man det då?
När någon dragit ihop en massa människor, uppmanat dem att sjunga en sång, berätta en rolig historia eller säga några ord till din ära och du är en tystlåten person.
Är det roligt?
Personen ifråga, läser ej denna blogg, är en sådan tystlåten person som helst inte vill synas allt för mycket och absolut inte vill få någon sång till sin ära.
Jag kan se en mask på en metkrok, som vrider sig av olust...
Men nu är det inte jag som ordnat detta party, vi har bara blivit inbjudna.
Det är lite intressant, hur det ska avlöpa. Kanske måste vi gå för att få veta...

Kan man säga kafferep?

Kan man säga att man har haft kafferep, när man bara bjudit på rabarberpaj med vaniljsås? Eller måste det vara 7 sorters kakor inblandade?
Vi var dessutom bara 4 st varav maken och svärfar var två och så jag och kära väninnan M...
Är det för många manliga deltagare eller för få deltagare över huvudtaget?
Men i alla fall så har vi fikat med sagda paj och manliga sällskap.
Sonen fick vi iväg till kompisen efter att de hade satt i sig lunch och maken och svärfar drog till IKEA efter intaget av paj och kaffe.
Kvar blev M och jag lämnade i all högönsklig välmåga eller hur man nu skulle ha uttryckt sig för 50-60 år sedan...Vi hade det underbart bra, när vi ensamma fick sitta och prata och virka och sticka.
Det är så sällan vi får till det.
Vi löser också en himla massa problem som man tycker att man har. Men när man får prata av sig med en som förstår, så känns allting väldigt mycket bättre.
Vi får gjort en hel del också, medans vi pratar. Vi är ju inte manliga av oss....

Jag har fått tummen ur när det gäller mysteriesjalen som jag påbörjade innan alla mössorna. Nu händer saker med den och snart är den nog klar.
Jag är fortfarande ensam efter att M var tvungen att ta sig hemåt och jag ska ut och njuta av ensamheten och stickningen i uterummet igen.
På återseende!

Är det sommar fortfarande?

Här har vi hamnat i Årstadal, alltså nedanför där som den eventuella sprängningen kan äga rum från 15 augusti...
En skylt om god glass lockade oss upp ett kvarter från kajkanten och där fanns Rättviksglass.
Hur underbart god glass som helst.
Jag tog körsbär och chilichoklad. Maken tog saltlakrits, viol och grönt äpple. Allt utom violen var väldigt gott.
Viol är aldrig gott! Oavsett vilken form den presenteras...

Vi hittade en skön plats att äta vår glass, alldeles vid kanten, i solen. Det var inte oskönt där, inte!
Men det blev dyrt.
Det finns visst ett parkeringsbolag som inte gillade makens parkering av min bil...550 extra pengar kostade glassen.
Men god var den!
Sedan skulle vi in i city och snurra och försöka hämta upp farfar. Det var inte lätt sedan att ta sig hem, med bil. Men hem kom vi, efter en extra runda runt Danvikstull med broöppning.
Det är Stockholms halvmara idag och en massa vägarbeten. Ingen bra kombo!
Åk mera tåg!
Nu är det höst i min garderob, jag har precis packat ner sommarkläderna och upp höst/vinterkläderna.
Man hittar massor av kläder som man glömt bort från sist...

Att leva lite farligt

Vi ska hämta farfar i stan. Vi ska få besök i helgen.
Vädret är perfekt för en fotodag för maken. Jag följer med för att komma ut i solen.
Vi är i Årstaberg där det byggs en himla massa hus och därför spränger man bort några berg.
Jag sitter kvar i bilen, om det skulle sprängas... Det är ju 17 september...

Ett nytt ställe där man kan köpa garn

Jag fick gjort färdigt den påbörjade mössan igår kväll. Och jag startade inte på något nytt. Då
Jag har inte hunnit ännu idag heller. Men det kan hända att det sker. Snart. Ikväll.
Vad får man se senare...
Men ännu en mössa är klar för Hjälpstickan. Och nu är garnet slut. Men kanske finns det något annat i mina lådor...Kanske.
Idag har jag varit i Tumba Centrum. Ett besök på Hemtex förbluffade mig. DE HAR GARN DÄR.
Kolla HÄR, så ser ni vad jag menar. Ett underbart garn som när det är stickat ser ut som en fårpäls.
Mohair i naturfärger med öglor. Jag tror att det var 94% mohair och 6% polyester, eller liknande.
Mjukt var det i alla fall.
Men ganska dyrt; 49 kr för 50 g och till en kudde behöver man 250 g alltså 250 kr. Men kanske en liten mössa eller pannband eller nåt.
J som var med mig, såg med en gång vad som var på gång och sa bara: "Det finns olika missbruk..."
Jag köpte inget där.
Det finns en Hemtex även här i Huddinge....

Hålla koll på tiden

Idag när jag kom hem låg ett tjockt kuvert på köksbordet, bland all annan post och reklamblad.
Jag var förvarnad om att det skulle komma något, men inte vad.
Anette ville skicka ett paket till mig och fast jag inte vet om jag förtjänar det, så är jag så nyfiken att jag bara sliter upp det.
Ut kom ett lite mindre paket samt ett vykort.
När jag väl fått upp det mindre paketet, fanns det ett ännu mindre paket inuti detta och där låg den; KLOCKAN....
Jag håller precis på att sörja min vita klocka som numera är en död klocka, då batteriet har gått hädan.
Okej, jag har kanske någon eller några andra vita klockor, men ingen som den här!
Tack så hemskt mycket för klockan! Jag är så klart väldigt tacksam. Den passar in i samlingen.
Frågan är väl bara om maken blir så glad, då ett nytt klockställ nog måste införskaffas och sättas upp (av honom). Men jag får ta den striden, om den uppstår. Kanske kan killa honom under hakan eller
nåt...!
Jag kom bara halvvägs på min mössa som jag påbörjade igår. Var för trött efter sprutor, föräldramöten och annat skit...Men det kanske kan avhjälpas ikväll....

Till fler frusna huvuden

Någon dryg timme tog det igår kväll i soffan innan mössan var klar.
Visst hjälpte det med ett program som "Vad hände med..." i 3an...
Så klart att man funderar på vad Bengt Fahlström, Barnjournalen gör nu för tiden eller Rick Astley...
Det är 4 personer, Pernilla Wahlgren, Alex Schulman, Jonas Gardell och Ann Söderlund som listar sina funderingar om vad som hände med kändisar och då pratar vi Nalle Knutsson och kompani.
Först får man se hur de såg ut, när det begav sig och sedan kommer svaret på vad de gör nu för tiden.
På Pernillas lista fanns sådana som man visste vilka de var då men har glömt bort nu.
Som Bengt Fahlström, Rick Astley, Nalle Knutsson och sju stycken till.
De fyra får göra en lista var och igår var det första programmet. Jag ska absolut se fler.
Idag ska jag stå ut på ett föräldramöte innan jag får ligga i soffan och sticka. Konstigt att maken aldrig är ledig när det är just föräldramöte...Ikväll är det Solvalla med kollegor, som han påstår att han bokat för läääänge sedan, innan det blev känt med föräldramötet.
Det kanske han gjorde, men då kanske han borde ha avbokat just Solvalla, så hans fru slapp att gå den här gången också...Eller så säger vi att det blir hans tur nästa gångerna. Det blir väl en bra deal?!

Varmt om öronen

Säsongens första mössa är klar!
Jag hittade ullgarn i en av lådorna som var tjockt och skönt. Det känns så skönt att kunna använda det man har och det blir så bra. En varm mössa och jag får plats i mina lådor...
En win-win situation...
Det bästa av allt, jag hittade mer garn...
En sådan här mössa tar inte så lång tid att göra, så jag tänkte klämma en ikväll. Om jag är vaken.
Nu har jag haft kurs i två dagar och är helt slut. Då är det en fördel att man kan lägga in inlägg i förväg och bara bestämma vilken tid det ska publiceras.
Igår kom jag hem vid halv nio -tiden men inlägget kom strax innan sex...Hokus pokus...
Men idag är jag live.

Ibland får man mycket gjort...

När minnesprogrammet över 9/11 gick för fullt satt jag och stickade klart även den andra strumpan.
Ett par 44/45 som ska till Hjälpstickan så småningom.
Garnet är randat så man blir glad av det. Mycket färg...
Sedan hann jag även med att sy en kudde till sonen av tyget som inhandlades på IKEA.

Den kommer att göra sig fint i den nya soffan. Den blåa färgen är nästan exakt som sonens överkast på sängen...Allt matchar. Och lite färg skadar ju inte i ett för övrigt mörkgrått rum.
Jag ska försöka att smuggla in några småkuddar till soffan också.

Trädgårdsarbete pågår

Jordmassorna vill återta förlorat område och välde ner tillsammans med snön i vintras.
Eftersom lutning är mer än önskat, måste detta stoppas på något sätt.
Jag blev kommenderad att gräva och maken sprang med spänner fulla med jord uppåt.
Anledningen att jag skulle gräva var att maken får göra allt annat grovt jobb. Och att det finns myror i massor...
Dessa massor av myror är nu bombarderade med Myrr, detta underverk av myrgift...
Vi passar också på att klippa ner busken som tycker att den kan breda ut sig som den vill, utan hänsyn till trappa eller annat...Och inte breder den ut sig snyggt heller. Kan man inte kräva det, lägga in det i generna att det ska snyggt ut...?! Det finns ju genmanipulerad majs, varför inte genmanipulerad spirea?
Kanske någon gång i framtiden...
Nu är det gjort. Maken har tillverkat ett staket mot jorden som vill nedåt. Alla är nöjda. Och ledbrutna.
Det finns ju faktiskt en anledning att vi har trädäck, att vi inte ska behöva göra en massa trädgårdsarbete.
Annars sitter jag i soffan och vilar och stickar på den andra strumpan. Jag har så många projekt så jag vill bara bli klar.
Det är minnestund på TV för 9/11...Konstigt att jag fortfarande kommer ihåg vad jag gjorde när jag hörde om nyheten...

Klippan i vårt hus

Maken och jag åkte i väg till IKEA i morse. Det är sonen ska få en soffa.
Plötsligt är det viktigare för sonen att spela Minecraft med kompis on line. Men det är bara bra för vi har funderat på var han ska sitta, på hemvägen med soffan...Han får inte plats, rätt och slätt.
Vi kommer till IKEA, åker upp högst upp och provsitter en Klippan-soffa, 2-sits.
Det är en sådan vi ska ha. Men vilken färg?
Vi hittar ett jeanstyg med röda sömmar, det ska vi ha!
Det visar sig att det skulle vi inte, det har utgått....Då köper vi bara ett vitt överdrag, så får vi leta vidare efter ett annat senare.
Men vi köper även en röd rund matta, så vi kan slänga hans skitvita samma runda, som han har haft ett par år...Och lite tyg, så vi kan klä om hans stora kudde som han har i sängen och som för tillfället har ett tyg med bilar och lastbilar på. Det var tufft när han var 4 år, men inte nu, 9 år senare...
Hemma igen kommer det ständiga problemet att sätta ihop en IKEA möbel utan allt för mycket svärande och skrikande. Jag gillar personligen inte instruktionsböcker, så det får maken och sonen sköta. Jag gör vad de säger att jag ska göra.
Nu är den i ett stycke och klar...

Nu ska det bara upp några hyllor på väggarna och tavlorna vi har köpt. Sedan ska vi titta på soffkuddar...De vi köpte i somras vill han inte ha längre, säger att de är för tjejiga...Tycker inte jag! Kanske för att jag är tjej...

Stickning i solen

Idag har jag arbetat hemifrån med att läsa in en kurs eller kanske mer läsa på en kurs som jag brukar hålla med jämna mellanrum, men nu med några små ändringar.
Det finns ju sämre väder att vara hemma och läsa...Strålande sol, men med lite vind. På det hela taget, väldigt fint väder. Synd att klaga allt för mycket.
Jag har nästan stickat klart en strumpa, ska bara maska av för tån...
Men jag har köpt garn till ett nytt projekt. Kunde inte riktigt låta bli. Det kommer att passa höstens kläder perfekt.
Nu ska vi visst snart få gäster enligt ett telefonsamtal från maken. Hans kompisar från Karlstad dyker visst upp.
Det känns bra att även hans kompisar dyker upp utan allt för mycket aviserande innan. Jag gillar det!
Även om jag fick slänga mig i bilen för att tilläggshandla några saker. Men det är det värt!

Ibland är man eftertraktad

Så här långt kom jag på strumpan igår kväll. Jag somnade visst lite...
Men det kommer fler kvällar, närmast idag, om någon timme...Ska bara och handla lite mat först.
Först ska jag bara se klart filmen om Blåvitt som går precis nu i tvåan. För trots mina år i exil så klappar det ett blåvitt hjärta i mig.
Idag på jobbet, reste jag mig och var borta en millisekund, allstå ingen tid alls.
När jag kom tillbaka till min plats, fick jag veta att både Arja Saijonmaa och ABBA sökt mig, precis efter varandra.
Nu ska man inte tro att det är som det låter, för just låter är väl lösenordet här.
Arja Saijonmaa sjunger "Högt över havet" på min privata mobil och ABBA sjunger "Ring ring" på jobbtelefonen.
Det var alltså någon som var angelägen att få tag på mig. Och så fick man inte det...Men det var inget spännande, för någon ringde igen...
Men det var rätt härligt ett tag där, att man var lite eftertraktad.

Varmt om halsen

En halsduk klar, ska lämnas till Hjälpstickan när det finns några fler objekt i påsen...
Naturfärgat ullgarn, varmt och skönt.
30 maskor, en rät, en avig så långt garnet räckte.
En herrhalsduk. Den ska inte vara för lång....
I morse plockade jag fram garn, mönster och strumpstickor för att påbörja ett par strumpor.
Jag hann bara lägga upp när jag satt på Södra station, men inte sticka något. Det ska jag göra ikväll framför TVn.
Jag har inte stickat strumpor sedan i våras, tidigt...Det är dags för några par nu. Jag har ju ett rejält lager strumpgarn från Lidl kvar ännu. Men så köpte jag väldigt mycket, när jag köpte.
Billigt och bra garn.

Jag har också påbörjat en ny bok, Vindens skugga, av Carlos Ruiz Zafón.
En lite annorlunda bok. Ingen deckare eller romantisk bok. Men väldigt spännande och jag vill knappt lägga ifrån mig den, när det är dags att gå av tåget.

Vilket väder!

I morse när jag cyklade iväg hällregnade det.
Jag var våt både innanför och utanför jackan. Inte skönt alls!
När jag går hem är det mulet men när jag kommer hem är det strålande sol och en sensommardag.
Kunde man inte fått veta det i morse? Måste man bli dyngeblöt på morgonen och sen genomsvettig på eftermiddagen?
Jag förbereder i alla fall för kallare tider och har startat en halsduk. Bara resårstickning i vitt ullgarn.
Jag läste ingenting på tåget, utan tog i stället med denna stickning. Jag hann en hel del under resan till jobbet, orkade inte riktigt på hemvägen.
Annars köpte jag mitt första mönster igår, eller rättare sagt maken betalade för Gratitude.

Det är Visa Lisas mönster och bild.
Jag har inte bestämt vilket garn jag ska använda, men det löser sig nog ganska snart.

Ingen frivillig

Nu är den blockad och klar.
Ingen frivillig som anmälde sig för detta göromål, så till slut fick jag göra det själv.
Nåväl, det gick ju bra och var inte allt för betungande. Men roligt är det inte, men behövligt.
Revontuli på svenska i garn inköpt i Riga. Kanske det gick åt 160 gram eller något liknande.
Jag har INTE testat att ha den ännu, så inget beslut är fattat, om jag ska ha kvar den eller vem som ska få överta den i så fall.
Igår kväll gick jag upp till mitt rum istället för att sova i soffan framför TVn.
Jag hittade lite garn, så jag påbörjade en enkel halsduk, en sådan där stickning som är utan tankeverksamhet och kan utföras i sömnen eller på tåg.
Jag har nämligen fått lite ont i handleden efter de estniska stjärnorna jag stickar på den nya sjalen.
Jag tänkte att enkel resårstickning kanske inte blir så mödosamt för handen. Det är värt ett försök i alla fall, annars får jag leta fram en virkning. Det är inte samma rörelser med det.